Förbjudet ord

Jag har läst Mymlans inlägg om förbjudna ord, eller snarare ett specifikt förbjudet ord, och känner ett visst behov av att ventilera mina egna tankar kring ordet. Ordet är, för de som inte orkar klicka sig vidare, "neger". Och inte att förglömma - "negerboll".

Mymlan diskuterar huruvida det är så klokt att förbjuda ett ord, och på så vis ge det mera makt. Och om det inte skulle kunna gå att "reclaima" ordet och ge det positiv klang och innebörd. Jämför med ordet "bög" exempelvis.

Och tanken är ju god. För naturligtvis vore det ju, på ett utopiskt sätt, fantastiskt att ta tillbaka ordets negativa status och göra det till ett fint, accepterat ord som snarare hyllar människorna det innefattar. Men det spelar ju ingen roll hur mycket vi hävdar att vi (vita) absolut inte har några rasistiska baktankar när vi använder ordet "negerboll", eller hur man från början benämnde afrikaner som "negrer" utan någon som helst värdering i ordet. För faktum kvarstår att en stor del människor tar illa upp och blir sårade. Är det då upp till oss vita, oberörda, att försöka reclaima ordet?

Det finns säkert mörkhyade som vill reclaima ordet, eller som inte bryr sig nämnvärt om de blir benämnda som "negrer". Men det betyder inte att alla känner så. Jag tror att långt ifrån alla känner så.

Det är egentligen ganska ointressant att gå in på diskussioner om huruvida "neger" faktiskt är en direktöversättning av "nigger", som så många verkar vilja göra när den här frågan kommer upp. För hur det än är, så har ordet "neger" kommit att bli en översättning av ordet "nigger". Det vill säga ett skällsord. Ett ord som har en nedsättande betydelse. Av den anledningen är det också ganska ointressant vad just du lägger för värdering i ordet när du använder det. Ingen kan ju påstå att de inte vet att många blir sårade av ordet, så varför envisas med att fortsätta använda det? För nej, man är inte automatiskt en rasist för att man kallar bakverken "negerbollar" - men man är saknar en stor dos empati och takt. I mina ögon. "Jag har då alltid sagt negerbollar och ingen ska komma och säga att jag måste sluta kalla dem det" eller "Varför får man inte säga negerbollar när man får säga vitlök?" (som en ytterst intelligent [och förhoppningsvis skämtsam?] grupp kallar sig på FB). Den senare faller ju på sin egen dumhet. Men den tidigare kommentaren deklarerar ju många i tid och otid. Det är löjligt att man inte ska få säga "negerboll", säger man. Vore det lika löjligt att påstå att man inte skulle få kalla ett bakverk för "CP-bulle"? Svar: nej. Jag kan lova att så gott som alla skulle skruva på sig inombords om någon nämnde ordet som det mest självklara. För man accepterar att man inte kallar någon CP. Det är fult. Det gör ont. Det vet alla.

Samtidigt vet alla att "neger" också gör ont. Ändå finns det någon slags önskan i så många människor att använda ordet. Tydligen en sådan stark önskan att man tvärvägrar sluta använda det. Man väljer att den egna yttrandefriheten är viktigare än andra människors känslor. En av kommentarerna till Mymlans inlägg tog upp något som jag skriver under på, nämligen att ingen kan hindra någon från att använda ordet "neger" eller "negerboll", men använder man orden får man vara beredd på att omgivningens bild av en påverkas. Som sagt, man ses inte nödvändigtvis som rasist, men som någon som inte bryr sig om att andra blir sårade. Empatilös. Och okunnig.

Ordet "neger" är ju inte som vilket skällsord som helst. Det har en historia som vi icke inbegripna inte kan sätta oss in i fullt ut. Vi (vita) har inte förfäder som var slavar, och människor som oss har inte förföljts och trakasserats i århundranden. Vi eller våra förfäder har inte ansetts vara lägre stående varelser som inte har varit tillåtna att umgås eller ens vara i närheten av "vanligt folk". Att säga att man förstår hur det känns är som att påstå att man vet hur det känns att förlora ett barn, när man inte har gjort det.

För många människor - inte alla, men tillräckligt många - är det att påstå att de fortfarande är där, när man använder ordet. Att ingen utveckling har skett på alla dessa år.

Så nej, det är inte upp till oss att ta tillbaka och tvätta av ordet. Det är inte heller upp till oss att säga att det är dags att gå vidare nu, att komma över det gamla och att det är löjligt att ta illa upp.