Igår kväll fick jag veta något jag faktiskt - helt sanningsenligt - inte visste. Barn är förbjudna på vissa fik i detta land. Förbjudna. Nog för att jag vet av egen erfarenhet att vissa fikinnehavare och vissa gäster inte alltid uppskattar små knattar - men att gå så långt som att förbjuda barn på ett café, det är - om något - rubbat!
Nu bor jag visserligen inte i någon storstad där det är rusningstid eller liknande på riktigt (det kan vara rushigt här också vid lunchtid, men i en helt annan skala). Men att påstå att det är respektlöst att gå på fik med ett barn under rusningstid - hur sjutton tänker man då? Vad är det egentligen som är så fruktansvärt provocerande med bebisar/barn? Att de låter? Att de tar plats? Att de färdas i en barnvagn? Den här aversionen mot barnvagnar kan jag inte för mitt liv förstå. Alla pratar om enorma gäng på femton mammor med barnvagnar som alla går på bredd och vägrar flytta på sig eller fatta att det finns andra människor i världen. Denna företeelse ska tydligen också vara så pass vanlig att man knappt kan gå utanför dörren utan att utsättas för den. Personligen har jag aldrig utsatts för det, så jag undrar bara var dessa gäng huserar? Nej, inte ens innan jag själv fick barn. Jag kan inte minnas att jag någonsin irriterat mig över barnvagnars existens. Och aldrig till den grad att jag känt att det borde finnas barnfria zoner både här och där i samhället. Det känns snarare så främmande att jag undrar om det inte är personerna som känner det behovet som har lite svårt att förstå att det finns andra människor i världen än just dem.
Dessutom har ju Alex Schulman en poäng i sitt andra inlägg i ämnet - varför går man på café eller vistas i offentliga lokaler överhuvudtaget om man är så ljudkänslig eller utrymmeskänslig? För vissa personer verkar tycka att människor med barn ska isolera sig i hemmets lugna vrå eller kanske i en mörk skog någonstans i Ingemansland - när det ju i själva verket borde vara dessa überkänsliga personer som skulle behöva en tyst och avskärmad vrå att krypa ihop i fosterställning i. Kanske vagga fram och tillbaka lite smått medan de muttrar något osammanhängande?
Nä, det är dags för folk i största allmänhet - barnvälsingade eller inte - att slappna av några hekto! Så extremt bråttom har vi faktiskt inte. Så otroligt viktiga är vi faktiskt inte. Klarar man inte av att utsättas för det man normalt utsätts för på caféer eller dylikt - gå hem. Sitt hemma och träffa dina vänner. Där får du bestämma precis vilka du släpper in, hur mycket ni låter och hur mycket utrymme ni tar upp. Har du bråttom på lunchen? Ett hett tips - matlåda! Några sekunder i micron - pling! Färdigt!
Så kan vi övriga få gå på caféer och träffa folk utan urskiljning. För vet ni vad? Barn är också folk! De tillhör rasen homo sapiens. Chockerande, men sant. Det är så här världen ser ut. Det finns barn, det finns människor från andra länder, det finns idioter, det finns otroligt kloka människor som jag! Kan man inte inse det och förstå att man inte kan forma hela ens omgivning efter en mall som passar precis just lilla superviktiga mig (gånger x antal miljoner då) - då är man riktigt rubbad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar