Mossbergsfrugan skrev om det häromdagen. Speldjävulen på Facebook har ett stadigt grepp om mig. Jag spelar allt. Och då menar jag verkligen allt. Till Treåringens stora förtjusning. Han älskar att "hjälpa" mig, och kan sitta i evigheter och hoppa från spel till spel. En av hans favoriter är Petville, ett relativt nytt spel där man har ett husdjur att ta hand om.
Idag var han i full fart med att spela när jag kom och satte mig bredvid honom. När jag tittade på skärmen stannade hjärtat och jag drog djupt efter andan.
- Men vad gör du?! Varför gör du så där?!, skrek jag hysteriskt.
Pappan och storebror kom inspringande i rummet med förvirrade och nervösa blickar. Mamman försökte samla sig lite, skrattade ett generat skratt och sa med falskt lugn:
- Du gör ju slut på maten, den skulle ju räcka i 48 timmar... Lilla gubben...
Pappan ruskade på huvudet, storebror fnissade. Och mamman, hon fällde snabbt ner datorskärmen för att förhindra fler katastrofer.
Hon leder nämligen på Petville. Stort i patetiska spelträsksvärlden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar