Men vad i helvete!

Jag tänker visst bli sjuk. Huvudet känns som en ballong full av bomull och halsen börjar värka oroväckande. Det här gillas ju fan inte! Jag ska äntligen - ÄNTLIGEN! - få gå på galej till helgen. Förstår ni hur olämpligt det är att bli sjuk just NU. Det är helt enkelt inte möjligt. Någon har uppenbarligen missförstått något alldeles totalt nu. Vem ska jag ta upp det här med?!

Jag ska leka krig till helgen. Paintball. Jag är lite nervös och lite (?) taggad. Och numera även lite sjuk. Det här känns så in i bombens fel! Vet ni att jag inte har roat mig på hela sommaren? Inte nånting, inte alls! Vet ni vad jag har gjort hela sommaren? Jag har jobbat! Varenda dag! Med undantag för helger då, men det tycker jag inte att vi behöver gå in så mycket på nu. Faktum är att helgerna inte varit annat än skittråkiga hela sommaren. Vet sjukdomsbeslutsfattarna om det här? Det undrar jag. För de borde verkligen veta att jag förtjänar en enda liten fjuttig kväll av galej. Eller hur? Eller huuuur?!

Ni förstår säkert att det också ska förtäras god mat och drickas lite vin. Inte bara låtsaskrigas. Så till denna förkylning har jag en sak att säga och det är följande: GÅ HÄN!

Snor en lista

10 FAVORITER

Färg: Just nu vit. Inredningsmässigt. Klädmässigt verkar svart vara ny favorit. Fantasifullt.

Mat: Grillat. Jag har inte grillat mig less denna sommar.

Band: Cookies n Beans (de enda jag kommer på!)

Film: Åh, jag ser ju aldrig filmer. Bara sådana som tv serverar och det är sällan man känner att de är skitbra.

Bok: "I en familj finns inga fiender" av ???. Vet inte ens om boken verkligen heter så, men nåt i den stilen. Jag är usel på att lägga titlar och författarnamn på minnet.

Sport: Friidrott. Alla grenar.

Årstid: Jag är originell och säger sommar.

Veckodag: Lördagar.

Glassmak: Melon

Tid på dygnet: Klockan 20. När barnen har somnat.



9 FÖR TILLFÄLLET

Humör: Rätt trist idag.

Smak: Havregrynsgröt med mosad banan.

Kläder: Jeans, svart/vitrandig tröja och väst.

Bakgrund: Fysisk bakgrund: kylskåp och frys. Ljudbakgrund: Morgonpasset på P3

Nagellack: Korall på tånaglar, naturella fingernaglar.

Tid: 07:10

Omgivning: Köket.

Irritationsobjekt: Att klockan är så pass mycket och jag satte igång med det här. Måste ju avsluta. Gah!



6 HAR DU NÅGONSIN

Dejtat någon av dina nära vänner: Ja, det har jag.

Brutit mot lagen: Ja.

Blivit arresterad: Nej.

Badat naken: Jo.

Varit med på tv: Nä.

Kysst någon du inte känner: Ja.



3 PERSONER

Du kan berätta allt för: E, S... och öh... bloggen?

Du tycker om: Elvaåring, Fyraåring och Tvååring. Eller ja, tycker om lät ju lite lamt. Men vi nöjer oss så nu.

Du inte gillar: Klart det finns vissa, men inga jag tänker lista här. X, X och X.



2 VAL

Kaffe eller te: Kaffe, helt klart.

Vår eller höst: Vår. Fast jag undrar lite var våren har tagit vägen de senaste åren. Det är vinter sen är det sommar. Poff! Bara så liksom.



1 ÖNSKAN

Att det ska bli en bra dag idag.

Jag har helt fräckt snott listan av Onekligen. För övrigt en av mina absoluta favoritbloggar. Läs den om du inte redan gör det!

Miss Handywoman

Oj! Idag har visst blivit biten av pysselkusen. Jag vill göra om hela hemmet! Fixa och dona, måla och greja. Det tråkiga är att jag har fixat och donat skitmycket idag. Det är bara det att det syns inte så noga. Jag är bra på detaljer nämligen. Eller bra och bra, men jag gillar detaljer. Sambon däremot, han är mer en helhetsintryckskille. Så mina ansträngningar går förlorade totalt.

Nä, nu ljuger jag. Hallspegeln har fått en ny look och den kommer han garanterat att se. Kanske inte så mycket för att den totalt bytt färg (om jag bara hade hängt upp den utan att säga nåt vete sjutton om han skulle reagera), utan för att han måste granska mitt jobb. Han säger nämligen att jag aldrig hjäper till med handymansaker i hemmet, men faktum är att jag säger att jag ska göra tuuuuusen saker. Vet ni vad jag får för reaktion? Tystnad följt av ett frånvarande "mmmm". Vet ni vad det betyder? Att han inte VILL att jag ska göra just den där handymangrejen! Eller den där. Eller den där. Eller den där. Ni fattar va? Han vill ha kontroll och således får jag inte göra NÅGONTING. Såvida jag inte skiter i honom och gör det ändå. Som jag gjorde idag.

Vi vet ju iofs allihopa hur det gick sist jag bara gjorde nånting. Jag målade ett helt jäkla räcke med fel sorts färg. Inte så lyckat. Det kan jag medge. Fast hur det nu blev så fixade det sig ändå. Så nu vill jag ha hjälp att hålla tummarna att det inte blir knas med färgen jag målat med nu. Det är egentligen en rostskyddsfärg. Till metall (så klart, trä rostar sällan). Men man måste få experimentera! Sambon hade dessutom okejat färgen innan. Han sa att det nog skulle gå. Vi resonerade lite som så att en spegelram liksom inte slits. Så om färgen sitter lite illa så spelar det ingen roll. Eller snarare - JAG resonerade så och sambon sa "... mmm...".

Sexton timmar ska den torka, sen är det dags för strykning nummer två. Jag betvivlar starkt att pysselkusen biter mig imorgon, men målar gör vi i källarn. Vet ni vad det betyder? Egentid!

Raderad

Gamla bloggen är ett minne blott. Eller nä, inte sanning. Jag har importerat den, så förutom några få raderade inlägg är allt kvar.

Jag satsar på en mera anonym approach. Vi får se hur det funkar. Vem fasen ska läsa min blogg om jag är helt anno liksom? Vem ska boosta mitt ego och få mig att känna mig lite sedd och läst? Okej, jag har aldrig haft många läsare. Jag bara inbillar mig att folk kastar sig över min blogg varje morgon för att se om jag bidragit med något nytt.

Det kommer nog, med andra ord, att bli precis som vanligt.

Nytt

En gammal blogg flyttas och den flyttas hit. Voilá!

It's alright, mama

Svart bakgrund med vit text ger ett oseriöst intryck. Det har jag läst nu och känner mig väldigt kluven. Jag är så nöjd med min bloggs utseende nu, men blev lite brydd när jag läste detta. Jag läste det på en ytterst pålitlig sajt, nämligen Twitter.
Nu är ju inte min blogg seriös, så jag försöker luta mig mot det. Min oseriösa svarta blogg med vit text (eller nåja, gråvit). Och det svarta är ju transparent, så lite halvt oseriös skulle man kunna kalla mig. Och det känns rätt okej. Det är ju ganska passande med tanke på min personlighet. Så vi kör på det här ett tag till.
 
Men nu vet ni att jag vet. Och nu vet jag att ni vet. Att det är helt okej att vara lite halvt oseriös.

Bryta ihop och komma igen

Det kommer ikapp en, känner jag. Den här korvstoppningen som blir när man börjar ett nytt jobb och den här stressen man känner över att man kanske svarar fel, att folk ska bli förbannade. Ansträngningen när man måste vara trevlig och neutral i alla lägen, när en del använder just myndigheter för att avreagera sig.

Dessutom är jag inte van. Det hade nog kommit ikapp på samma sätt egentligen om jag gått tillbaka till mitt vanliga jobb. Just det här att kliva upp tidigt, få iväg barn, jobba hela dagen, skynda hem, laga mat, natta barn... Jag har inte gjort det riktigt på fyra år. Och aldrig tidigare med tre barn.

Den här veckan har jag varit stingsligare än stingsligast. Och så trött att jag nästan känner tårarna komma ibland. Det har varit sån ansträngning att vara trevlig mot påfrestande kunder på telefonen så att jag har velat gå ut och skrika efteråt. Jag glömmer saker. Jag har en lapp på mitt skrivbord som jag inte har en susning om vad den betyder. Även det är extremt stressande - så jag har inte orkat luska i det.

MEN. Nästa vecka är det skärpning. Jag tänker att jag vet nu att det bara är lite "nytt jobb"-koma, så om jag tar lite djupa andetag, tänker lite "jorden går inte under"-tankar och slappnar aaaaaaav - då kommer allt att kännas lite lugnare och lättare. Så vi kör på det! Nästa vecka ska jag klä mig i långa svepande klänningar, låta håret växa ut i vilda, stripiga lockar och meditera i skräddarställning efter varje telefonsamtal. Aaaaoooommmm.

Twitter is...

...over capacity.

Jahapp! Jag som precis skulle skriva att jag är hungrig igen. Jag har varit vaken för länge och nu protesterar min kropp genom att anse att det är matdags. Sådana här ointressanta saker kan bli intressanta på Twitter. Det är liksom till för blaj. Eller ja, bland annat.

Bloggen däremot kräver lite mera innehållsrikt blaj. Gärna någon lite knorr och röd tråd och så. Ibland kräver det en hjärnansträngning som jag inte riktigt kan jobba upp. Då passar 140-teckensblaj ypperligt.

Ikväll har jag i alla fall klippt håret. (Ni ser - röd tråd, var är du?)
Och så tänker jag avsluta inlägget bara så här. Helt utan knorr.

Hjälp sökes

Jag behöver en röstcoach. Jag behöver lära mig att prata från magen. För jag fungerar så här: pratar jag med en man, då sänker jag tonläget till en väldig ansträngande nivå. Jag vill slå mig med något hårt när jag gör det - för varför?! Just det här antar jag är ett försök att låta vuxnare, mer seriös. Jag har alltid den rösten när jag diskuterar med min pappa. Exempelvis.

När jag däremot pratar med en kvinna, då lägger jag tonläget på en ljusare, precis lika ansträngande, nivå. Här kan man ju verkligen fråga sig varför. Finns ju ingen som helst anledning att låta mindre seriös för att jag pratar med en kvinna! Hobbypsykologen i mig säger att det är en bondningsgrej. Hej, du är tjej, jag är tjej, vi är tjejer och kompisar. Vi är på samma nivå. Typ så.

Halsen känns alldeles svullen och mörbultad efter en dag med telefonsamtal. Skitjobbigt att ställa om från ett manssamtal till en kvinnosamtal. Mina stackars stämband vet snart varken ut eller in. Så röstcoach vill jag ha! Helst ska jag börja sjunga jättefint också. Så där så att om jag sjunger en vaggvisa för barnen stannar alla upp och ryser av välbehag. Fint, då säger vi så!

Fortsättning

OK. Jag tänkte skriva ett inlägg innan vi gick om att det ju inte var just den här dagen jag skulle frukta. Utan snarare den där dagen som kommer om någon vecka (dag?) när vi kommit in i rullorna, är trötta, sura och dagis inte känns fullt så spännande som det gjorde idag.

Men vi lyckades bli osams. Jag kände stora odjuret vrida sig i bröstet. Han ville ut och han ville skrika, kasta saker och bli hysterisk. Mest för att han visste att detta väntade. Han hade suttit där inne hela morgonen och väntat. Rullat sina tummar och väntat. Ja, stora odjuret är en han. Det känns mest rimligt så. I min värld.

Men jag höll stora odjuret i schack. Han fick kravla sig upp i halsen, men där blev det stopp. Jag pratade lite högre än vanligt, men höll mig civiliserad. Mest för att stora odjuret är en drama queen (king?) och överreagerar. Det kunde till och med jag se.

Så vi drar ett streck över osämjan. Vi drar även ett streck över detta väder. Okej om det regnar. Jag kan ta det. Men inte himlenöppnarsig-regn första dagen vi ska iväg till dagis. Jag är van att säga: "sätt på er skorna så går vi". Och mina lydiga avkommor gör så. Faktiskt. För är det något de älskar så är det att gå ut. Men när det ska bylsas på med regnkläder i flera delar, stövlar som ska knölas in i byxor och hällor som ska på... nja. Det är inget vi gillar i vår familj. Det är vi helt överens om.

Dagen är kommen

Det är måndag. Sambon har åkt till jobbet. Jag och barnen ska styra upp morgonen, få med oss allt och vara sams ända tills avlämning på dagis. Har du inte barn tänker du säkert "Och?", har du barn hoppas jag att jag har all din sympati. Mest för att det här är första dagen efter fem veckors dagisledighet.

Nu tänkte jag rapportera att efter en timmes vakenhet har jag hunnit det jag ska hinna (vid den här tidpunkten), barnen har lekt och varit glada och tittar just nu på en film. Minstingen kom dock precis in till mig och bad om en macka, så hon crunchar smörgåsrån för fullt. Hon skrattar och säger: "De duktaj illa i tylen, ha ha! Mamma äti mat och pappa äti mat". Man kan ju inte annat än tycka att det är en riktigt trevlig morgon. Hittills.

Snälla!

Det här att enbart gå på stunden här och nu när man uppfostrar barn - vem kom på det? Kan den personen vara snäll och ta tillbaka det?

Jag ska ge ett par exempel som skett i vårt hem (eller typ):

Dottern (2,5 år) sitter och repar det redan överrepiga köksbordet med en gaffel. Jag säger åt henne, medan en annan vuxen i detta hem säger: "men vad spelar det för roll, tycker du att bordet är snyggt eller?".

På stranden går dottern hela tiden med sandiga fötter på handduken. Jag säger åt henne, medan en annan vuxen som tillhör familjen säger: "men orka säga åt, hon kommer ju att gå på handduken tusen gånger till idag".

Ni fattar va? Snälla, säg att ni fattar! Och det ni fattar är min synvinkel, eller hur? Tack på förhand.

Djupa andetag

Jag försov mig imorse. En hel halvtimme. Det brukar aldrig hända, trots att jag inte använder mig av någon väckarklocka. Jag vaknar ändå av någon slags inbyggd klocka. Ganska imponerande, om jag får säga det själv.

Nu är jag dock back on track, som ni kanske förstår. Gröten är intagen, kläderna och sminket sitter där de/det sitter och jag har några minuter över att blajblogga.

Sambon har sin sista semesterdag idag, vilket betyder att det även är slut på min semester. På måndag morgon är det jag som är ensam med två knattar som ska iväg till dagis i samma veva som jag ska iväg till jobbet. Det är inget jag ser fram emot, om man säger så. Som tur var har Storingen sommarlov ett tag till, så hans frukost, morgonbestyr och läxor behöver jag inte tänka på än. Men herreminje, vilken ångest jag har över att hinna med allt till hösten. Det är sånt här man inte tänker på när man tycker att "tre barn - jo, men det låter väl fint?"*. Man tänker inte på vardagsstressen. Heltidsjobb, dagis, skola, kvalitetstid, tahandomhemmet, ja ni vet.

Innan hjärtat hoppar ur bröstet ska jag avsluta denna blodtryckshöjande utläggning. För idag är det semester! Tjoho, nu ska jag till jobbet!

--------------------------
* Fast tre barn är naturligtvis fint. Hur fint som helst! Man blir lite gråhårig, men det är fint.

Sista bilden

Snart är den ett minne blott.

Min installation på jobbet. Min lunchhaksutställning.

En epok går i graven.

Den uppskattas inte av chefen.

Goodbye.

Nu går samlingen en svart sopsäck till mötes.

Livet består av möten och avsked.

Det var roligt så länge det varade.

Förtydligande

Det här med dialekten. Det är inget medvetet val jag gör, att hoppa över hälsingska L:en och språkmelodin. Det bara blir så. Jag antar en annan persona och blir Fröken Kundtjänst. Hon har en annan dialekt. Lätt som en plätt att förstå. Om man har multipla personligheter så som jag!

Läskigheter på jobbet

Jag borde skriva något, jag vet. Däremot vet jag inte vad jag ska skriva. Förutom att jag var med om en traumatisk händelse imorse. Jag svarade i jobbtelefonen och möttes av en röst (ni vet, av typen automatisk mobilsvarsröst) som sa knepiga saker som "den som kontrollerar sin tunga, kontrollerar allt". Det lät verkligen skitläskigt, så jag slängde på luren (eller ja, i verkligheten tryckte jag på en knapp). Efter detta var jag livrädd att mötas av den där mobilsvarsrösten igen. Det var alltså något förinspelat.

Jag har en hel deckare i huvudet nu som är sprungen ur denna händelse. Lite psykologisk thriller-aktig. Och jag tänker att det vore ganska enkelt att sno ihop den under någon dag eller så. Men jag förmodar att det skulle vara lite mera komplicerat än så, så jag skiter i det. Behöver någon annan lite inspiration så bjuder jag på denna läskiga händelse - varsågod, skriv en deckare och bli rik på min bekostnad.