En halvtimme kvar till lunchen, och jag är dödshungrig. Detta är ENBART för att jag tänkte förundrat imorse när jag åt min frukost att jag ju inte brukar vara så där vråligt hungrig vid lunch längre. Oj oj vad konstigt. Jomenvisst. Nu kurrar det HÖGT och jag känner mig totalt energilös. Stackars MIG liksom. Skit i de som svälter - det är ju MIG det är synd om! Tjolahopp!
Börjar dessutom få förkylningshuvudvärk och känner mig lite raspig i halsen. Typiskt! Ja, ni ser - det ÄR synd om mig.
Nu har jag shoppat färdigt för ett tag framöver! Igår kväll råkade jag köpa en velourmössa till Ellen, en Nutty-body till Ellen och så vips, en splash-klänning till henne nu på morgonen. Så nu har jag shoppingförbud! Ända fram till… måndag! Då vankas ju Me&I-party, och då avbokas shoppingförbudet tillfälligt. Auktionerna på T går dåligt, så nu vete sjutton hur jag ska bete mig. Inga låga utrop, men inga högre heller?? Mina är nog för höga, helt enkelt. Eller så väntar folk in slutdatum. Så där som sig bör. Som jag aldrig har ro att göra. Och som jag får magsår av att andra gör på mina auktioner. Tur att man inte har svagt hjärta. Då hade jag aldrig överlevt traderandet.
Men KURRRRRRRRRRRR! Vad hungrig jag är! Idag ska jag sluka en nachotallrik med hull och hår, och kanske till och med brickan och bordet och besticken och glasen… Nästan så jag blir sugen nu.
Men just det - jag har ju inte berättat. Hugo har klippt sig hos frisör för första gången! Han blev sååå fin! Och för en gång skull syns det att han inte har blivit hobbyklippt av kära modern. Det gick riktigt bra också. Han satt så fint och stilla, gravallvarlig och tystlåten. Sötnos! Han skulle INTE ha gelé eller färgspray i håret heller. Herregud, han är väl ingen barnunge!
En kvart kvar till lunchen… Åh suck!
tisdag 27 januari 2009
måndag 26 januari 2009
söndag 25 januari 2009
Liten resumé med ris och ros
Nu har jag inte skrivit på ett tag. Vet inte ens vad jag ska skylla på, jag glömmer bara bort. Vad har hänt sen sist?
Jo, jag har fyndat kläder som en idiot! En affär i stan har haft tokrea, så jag lyckades köpa 11 (elva) plagg för 425 ynka kronor! Jag är fortfarande lite i chock och kommer nog aldrig riktigt greppa. Jag var en av de första att riva och slita i rea-korgarna så jag lyckades hitta jättefina kläder. Nu är jag ingen märkesnörd så, vad gäller mina egna kläder - men när man köper jeans som kostat 1200 kr för 37,50, då känns det ändå lite häftigt. Och jag lyckades roffa åt mig tre par jeans, till ett sammanlagt värde av 3000 kronor. Hi hi! En klänning som kostat 999 kr, en som kostat 699... Ja, i den stilen var det med alla de där elva plaggen. Blir alldeles uppspelt varje gång jag tänker på det. 
Ja, där är kläderna. Eller åtta av dem, tillsammans med presentkortsköp från Hollywood (jeanskjol och skjortklänning) och Crispin (stövletter). Och så kom visst Hugos mage och hand med på ett hörn också, bokstavligen.
Annars har jag mest klagomål på ställen här i stan. Fiket som stressar på kunder genom att plocka bort fikat innan man ens fikat färdigt (?!) och fräser irriterat åt en för att barnen leker (ursäkta att vi kommer hit och spenderar en massa pengar liksom - behöver ju inte hända igen, om vi säger så...). Föräldralediga spenderar dessutom en hel del pengar på fik, ifall de inte har lagt märke till det. Så vad sägs om att vara glad över det istället för att skrämma bort oss och enbart ha "en kaffe, tack!"-kunder kvar...
Och så utestället som helt sonika stänger för att "vi har inget dansgolv och det är bara det folk vill ha". Öh?? Nä. VI ville inte det, och de trettiotal personer som de mötte i dörren och motade bort ville nog inte heller det. Stället har funnits tillräckligt länge för att man ska veta att det inte finns nåt dansgolv där, och se - ÄNDÅ kom vi dit... Ja, de stängde för kvällen alltså, runt midnatt. Tjena yxskaft...
Det är tur att det finns klädaffärer som lyser upp tillvaron.
Igår kväll tog vi oss en impuls-utgång igår, jag, sambon och kompis M. Först spelade vi lite Buzz här hemma, och tog sedan en taxi ner på stan. Åt på ett ställe och gick då alltså vidare till det där yxskaftsstället. Men det var rätt kul ändå, att bara komma ut och slippa sitta i tv-soffan en kväll. Vi kom väl hem runt halv ett, och då passade jag på att lite på fyllen köpa en bodysuit (kaffekopparna) från Molo åt Ellen och en sommarsuit (rosa med bubblor) av samma märke. Fiiiint!
Ja, det var väl de senaste dagarna. Nu har Ellen vaknat en gång, så nu är det nog dags att knyta sig. Är helt slut också. Ovan vid vinpimpleri som man är. Två nya fester att se fram emot, så nu börjar man bli varm i kläderna. Sen att de är utpluppade låååångt ifrån varann spelar ingen roll - då har jag ju möjlighet att bli människa mellan gångerna.
Nä, NU ska jag sluta.
tisdag 20 januari 2009
Konsertdags!
Japp, nu är det snart konsertdags igen! Bruce Springsteen kommer till Stockholm i juni! Tjoho!!! Ja, jag är lite smått galen i karln. Främst hans musik då, men det gör ju inte ont att titta på honom heller. Tydligen har vi "folk" satta på att fixa biljetter. Nu räknar jag nästan kallt med att det ska bli av, men det är ju oftast ganska svårt att få biljetter när han spelar i Stockholm. Ja ja. Det blir som det blir. Men ni kan ju hålla tummarna, är ni snälla!
Ludd i hjärnan
Missförstå mig rätt - det är mysigt att komma hem till barnen efter en dag på jobbet. Men att efter en promenad i snöstorm, kliva in genom dörren - blöt och eländig - och fullständigt attackeras av barn som vill kramas och pussas, bäras på och hälsa... Ja, det låter härligt, men tyvärr var det inte så idag. Var tvungen att gå ifrån och hämta mig lite först. Antar att det är lite jobbigt att jobba ändå. Hjärnan är inte van den tankeverksamhet som pågår där nuförtiden!
Idag har jag jobbat på ett avtal med stelt juridikspråk som jag knappt fattar själv. Och det andra veckan, eller tredje arbetsdagen om man så vill, efter över ett års föräldraledighet. Vi vet ju alla dessutom att föräldralediga knappast ökar sin IQ under ledigheten... Graviditet, amning, sömnbrist gör en knappast till en Mensa-medlem. Jag får slå upp nästan alla ord, och känner mig som värsta skojaren. Som att inte vem som helst kan översätta om man sitter och slår upp alla ord! Grejen är att jag förstår inne i huvudet, men kan inte sätta svenska ord på det (ja, för nu översätter jag från engelska till svenska). Mycket frustrerande, kan meddelas!
Och när använde jag engelska språket aktivt sist (förutom när jag fjantar mig hemma och pratar svengelska då)? Typ tre år sedan! Jag som hade så stora planer på att jag och Anton skulle ha en dag i veckan då vi bara pratade engelska med varann. Måste nog ta tag i det. Någon dag. Hur sjutton får man tid med sånt? Vissa dagar hinner man säga "godmorgon, gå och borsta tänderna, ha det så kul i skolan, hejdå". Tragiskt, men sant. Ja, sen blir det "hej, har du haft det bra i skolan, sov så gott älskling, godnatt". Livet med en pre-tonåring.
Jag bävar för när jag börjar jobba heltid igen, för hur i hela friden hinner man med tre barn när man jobbar hela dagarna?! Nu kommer jag hem halv sex och har en och en halv timme med barnen innan det är sängdags. Kul... Iofs kommer jag nog börja en timme tidigare när jag jobbar heltid, och då kommer jag ju hem en timme tidigare också. Men ändå. Det blir nog rätt jobbigt att vara ifrån barnen så mycket, nu när jag varit föräldraledig i snart tre år. Jag är inte van! Vilket man ju iofs ska vara tacksam för att man inte är. Jag har ju haft möjligheten att vara hemma med barnen så här länge, det är det banne mig inte alla som har. 
torsdag 15 januari 2009
Träsktanten och husspekulanterna
Hittade detta gamla inlägg från 1807 (eller "väldigt länge sedan", om man hellre vill) här på min personliga hårddisk på jobbet. Slänger in den och bjuder lite på mig själv...
Träsktanten och husspekulanterna
För nästan tio år sedan var jag en mindre intelligent version av mig själv, eller hur jag nu ska kunna förklara denna händelse. Jag och min dåvarande sambo bodde i min mormors gamla hus. Vi hyrde bara huset tillfälligt, och blev därför påhälsade då och då av mäklare med spekulanter på huset. Till saken hör att jag var inne i en ganska... hur ska jag uttrycka det?... asocial period av mitt liv. Folkskygg, kan man också kalla det.
Hursomhelst.
Jag befinner mig ensam hemma, när jag plötsligt hör hur en bil kör upp på gården. Jaha, då var det dags igen då, suckar jag. Fast istället för att röja undan det värsta och förbereda mig på att ta emot mitt besök, får jag panik. Jag vill minsann inte träffa några människor idag! Ahhhh! (och ja, de hade kanske försökt förvarnat oss om att de tänkte komma, men jag var, som sagt, allmänt asocial och svarade förmodligen inte i telefonen heller)
Således undanröjer jag samtliga bevis på min närvaro i huset, och försöker febrilt komma på ett bra gömställe. Den där lilla skrubben under trappen? Nej, där ligger det x antal musfällor. Och icke att förglömma - x antal döda möss, som min sambo ska ta reda på någon gång när han känner sig manad (själv är jag ungefär lika sugen på att röra dem som att... träffa folk?). Hmmmm. Annat gömställe, annat gömställe, annat gömställe, upprepar min alltmer panikslagna hjärna. Plötsligt vet jag bara att det perfekta gömstället måste finnas på övervåningen. Så jag springer upp, ser mig förvirrat omkring - hör dörrklockan ringa! K A T A S T R O F ! - och kastar mig in i närmaste garderob.
Jag inser att mitt val av gömställe kanske inte var det allra mest genomtänkta, men nu är det försent att försöka vara smart. Närsomhelst kan de öppna dörren och komma in. Det jag inte vet då, är att mäklaren inte har någon nyckel. Så jag gömmer mig totalt i onödan. Dessutom håller jag andan (för att inte undanröja min något udda placering i hemmet) helt förgäves också. Dörrklockan ringer en två-tre gånger, sedan blir det knäpptyst. Jag är vid det laget totalt blå i ansiktet (gissar jag) och hjärnan lider av allvarlig syrebrist - därför tar det ett tag innan jag inser att mäklaren inte har någon nyckel, samt att mäklaren har avlägsnat sig just för att... HÄMTA EN NYCKEL!
Någonstans i de tankebanorna slår det mig (antagligen för att jag har börjat förse hjärnan med syre igen) hur otroligt sjuk i huvudet jag är! Det är ju inte helt ovanligt att man undersöker garderoberna när man tittar på hus. Och HUR i hela friden skulle jag bete mig om de öppnar garderobsdörren... och så sitter JAG där och kurar?! "Jaså, hej! Ja, [stel urstigning, böjning på knän och knakning av rygg] där fanns det inga möss i alla fall! Jo, jag har ju suttit här sedan imorse för att eventuellt ta dem på bar gärning...".
Nej, jag beslutar mig för att det nog inte verkar speciellt normalt. Varför jag stelt stiger ur garderoben, böjer på knäna och knakar till ryggen. Nu krävs det snabbtänkthet! För att bara påstå att jag precis kommit hem när de kommer tillbaka - det vore ju bara alltför enkelt. Nä, låt mig bete mig på mitt vanliga knasiga sätt istället. Det blir lite mer action på det viset.
Vadgöravadgöravadgöra? (när jag ska tänka snabbt, så tänker jag förvisso väldigt, väldigt snabbt - men jag tänker samma sak hela tiden, vilket är rätt ineffektivt). Efter x antal "vadgöra?" kommer jag på att den ultimata lösningen är att jag har legat i badet - och således inte har kunnat öppna (eller höra) dörren! Denna gång kastar jag mig ner till badrummet, sliter av mig kläderna, dyker ner i (det tomma) badkaret och spolar lite vatten över mig. Jag koncentrerar mig på armar och hår, av någon anledning. När det sedan plingar på dörren en gång innan nyckeln sätts i låset, skyndar jag mig upp ur badet och virar en handduk runt kroppen, varefter jag tassar ut i hallen. Där möts jag av fyra väldigt förvånade (och aningen generade) personer. Då krävs det ju att man beter sig som om detta vore den mest normala händelsen i världshistorien - så jag svassar lite lätt förbi dem med ett brett leende och ett varmt "nej, men heeej!".
/Träsktanten - smart
Träsktanten och husspekulanterna
För nästan tio år sedan var jag en mindre intelligent version av mig själv, eller hur jag nu ska kunna förklara denna händelse. Jag och min dåvarande sambo bodde i min mormors gamla hus. Vi hyrde bara huset tillfälligt, och blev därför påhälsade då och då av mäklare med spekulanter på huset. Till saken hör att jag var inne i en ganska... hur ska jag uttrycka det?... asocial period av mitt liv. Folkskygg, kan man också kalla det.
Hursomhelst.
Jag befinner mig ensam hemma, när jag plötsligt hör hur en bil kör upp på gården. Jaha, då var det dags igen då, suckar jag. Fast istället för att röja undan det värsta och förbereda mig på att ta emot mitt besök, får jag panik. Jag vill minsann inte träffa några människor idag! Ahhhh! (och ja, de hade kanske försökt förvarnat oss om att de tänkte komma, men jag var, som sagt, allmänt asocial och svarade förmodligen inte i telefonen heller)
Således undanröjer jag samtliga bevis på min närvaro i huset, och försöker febrilt komma på ett bra gömställe. Den där lilla skrubben under trappen? Nej, där ligger det x antal musfällor. Och icke att förglömma - x antal döda möss, som min sambo ska ta reda på någon gång när han känner sig manad (själv är jag ungefär lika sugen på att röra dem som att... träffa folk?). Hmmmm. Annat gömställe, annat gömställe, annat gömställe, upprepar min alltmer panikslagna hjärna. Plötsligt vet jag bara att det perfekta gömstället måste finnas på övervåningen. Så jag springer upp, ser mig förvirrat omkring - hör dörrklockan ringa! K A T A S T R O F ! - och kastar mig in i närmaste garderob.
Jag inser att mitt val av gömställe kanske inte var det allra mest genomtänkta, men nu är det försent att försöka vara smart. Närsomhelst kan de öppna dörren och komma in. Det jag inte vet då, är att mäklaren inte har någon nyckel. Så jag gömmer mig totalt i onödan. Dessutom håller jag andan (för att inte undanröja min något udda placering i hemmet) helt förgäves också. Dörrklockan ringer en två-tre gånger, sedan blir det knäpptyst. Jag är vid det laget totalt blå i ansiktet (gissar jag) och hjärnan lider av allvarlig syrebrist - därför tar det ett tag innan jag inser att mäklaren inte har någon nyckel, samt att mäklaren har avlägsnat sig just för att... HÄMTA EN NYCKEL!
Någonstans i de tankebanorna slår det mig (antagligen för att jag har börjat förse hjärnan med syre igen) hur otroligt sjuk i huvudet jag är! Det är ju inte helt ovanligt att man undersöker garderoberna när man tittar på hus. Och HUR i hela friden skulle jag bete mig om de öppnar garderobsdörren... och så sitter JAG där och kurar?! "Jaså, hej! Ja, [stel urstigning, böjning på knän och knakning av rygg] där fanns det inga möss i alla fall! Jo, jag har ju suttit här sedan imorse för att eventuellt ta dem på bar gärning...".
Nej, jag beslutar mig för att det nog inte verkar speciellt normalt. Varför jag stelt stiger ur garderoben, böjer på knäna och knakar till ryggen. Nu krävs det snabbtänkthet! För att bara påstå att jag precis kommit hem när de kommer tillbaka - det vore ju bara alltför enkelt. Nä, låt mig bete mig på mitt vanliga knasiga sätt istället. Det blir lite mer action på det viset.
Vadgöravadgöravadgöra? (när jag ska tänka snabbt, så tänker jag förvisso väldigt, väldigt snabbt - men jag tänker samma sak hela tiden, vilket är rätt ineffektivt). Efter x antal "vadgöra?" kommer jag på att den ultimata lösningen är att jag har legat i badet - och således inte har kunnat öppna (eller höra) dörren! Denna gång kastar jag mig ner till badrummet, sliter av mig kläderna, dyker ner i (det tomma) badkaret och spolar lite vatten över mig. Jag koncentrerar mig på armar och hår, av någon anledning. När det sedan plingar på dörren en gång innan nyckeln sätts i låset, skyndar jag mig upp ur badet och virar en handduk runt kroppen, varefter jag tassar ut i hallen. Där möts jag av fyra väldigt förvånade (och aningen generade) personer. Då krävs det ju att man beter sig som om detta vore den mest normala händelsen i världshistorien - så jag svassar lite lätt förbi dem med ett brett leende och ett varmt "nej, men heeej!".
/Träsktanten - smart
Fredag idag
Eller nej, det är ju inte fredag på riktigt, men för mig är det det! Mina arbetsveckor består ju av ett stycke måndag och ett stycke fredag, och idag har jag min fredag! Kul kul! Idag har jag lyckats översätta färdigt det jag fick igår, så nu väntar jag på nya uppdrag. Har pratat med killen på den nya avdelningen, och han har gett mig lite förslag på uppgifter. Han ska bara förankra det hos min chef, och sen får väl chefen bestämma i vilken turordning jag ska ta saker.
Gud, vad det här känns kul! Det känns som att jag har fått ett nytt jobb ju! Faktiskt hade jag funderingar idag på att erbjuda att fortsätta jobba efter den 1:a mars, fast hemifrån. För killen på den andra avdelningen hade tydligen rätt mycket, och egentligen är det fel tillfälle just nu (han skulle egentligen behöva mer hjälp om ett par månader). Ja ja, vi får väl se.
Imorgon är det dags för Mariagården igen! Jag längtar! Jag älskar min vardag! Och numera tycker jag ju inte att jobbet suger heller. Känns hyfsat bra just nu. Fast sånt där får man ju inte säga högt... Det har jag ju å andra sidan inte gjort heller. Rent tekniskt. Eller nåt sånt.
Nej, nu blajjar jag bara. Åter till jobbet!
Gud, vad det här känns kul! Det känns som att jag har fått ett nytt jobb ju! Faktiskt hade jag funderingar idag på att erbjuda att fortsätta jobba efter den 1:a mars, fast hemifrån. För killen på den andra avdelningen hade tydligen rätt mycket, och egentligen är det fel tillfälle just nu (han skulle egentligen behöva mer hjälp om ett par månader). Ja ja, vi får väl se.
Imorgon är det dags för Mariagården igen! Jag längtar! Jag älskar min vardag! Och numera tycker jag ju inte att jobbet suger heller. Känns hyfsat bra just nu. Fast sånt där får man ju inte säga högt... Det har jag ju å andra sidan inte gjort heller. Rent tekniskt. Eller nåt sånt.
Nej, nu blajjar jag bara. Åter till jobbet!
onsdag 14 januari 2009
Dagens sista
Jisses så ROLIGT det blev på jobbet idag! Förmiddagen var en enda lång pina, då jag läste igenom mailen och bara blev sårad över att ingen på jobbet hade uppmärksammat Ellens födelse (trots att de uppmärksammat övriga kollegors barn som föddes) och såg att alla andra har förärats med en insamling till present - utom jag och Ellen. Kände mig aningens mobbad. Det har ju varit lite babyboom på jobbet (liksom överallt annars), så det kändes väl mindre kul.
Men SEN blev dagen tiptop! Min chef berättade att jag skulle få lite andra arbetsuppgifter nu, den här tiden jag jobbar deltid tillfälligt. Så numera sitter jag och översätter diverse dokument. För tillfället från engelska till svenska. Jag läste engelska i hundra evigheter just för att tanken var att jag skulle bli översättare, så det var ju lite av en dröm som gick i miniuppfyllelse (ja, för jag hobbyöversätter ju bara). Men sedan avslöjade hon att det fanns planer på att jag skulle få jobba deltid med mitt vanliga jobb och deltid med att översätta diverse åt en annan avdelning. Lät superspännande, så nu är jag taggad och nytänd! Det bästa som hade kunnat hända mig på jobbet, för jag hade totalt tappat stinget och hittar det liksom ingenstans längre heller.
Ja ja. Så dagen på jobbet slutade med att jag verkligen fick SLITA mig. Jag som alltid sitter och sneglar på klockan, ungefär var femte minut, efter lunch och framåt. Vi får väl se hur länge det här roliga varar...
Men SEN blev dagen tiptop! Min chef berättade att jag skulle få lite andra arbetsuppgifter nu, den här tiden jag jobbar deltid tillfälligt. Så numera sitter jag och översätter diverse dokument. För tillfället från engelska till svenska. Jag läste engelska i hundra evigheter just för att tanken var att jag skulle bli översättare, så det var ju lite av en dröm som gick i miniuppfyllelse (ja, för jag hobbyöversätter ju bara). Men sedan avslöjade hon att det fanns planer på att jag skulle få jobba deltid med mitt vanliga jobb och deltid med att översätta diverse åt en annan avdelning. Lät superspännande, så nu är jag taggad och nytänd! Det bästa som hade kunnat hända mig på jobbet, för jag hade totalt tappat stinget och hittar det liksom ingenstans längre heller.
Ja ja. Så dagen på jobbet slutade med att jag verkligen fick SLITA mig. Jag som alltid sitter och sneglar på klockan, ungefär var femte minut, efter lunch och framåt. Vi får väl se hur länge det här roliga varar...
Ett till
Nu har jag lunchat! Och kommit på en fördel med att jobba. Man får strutta runt i klackstövlar och känna sig VUXEN. Alltid något. Skickat iväg femtioelva paket, med resultatet att alla kunder på Ica Alen hatade mig. Smart att gå vid lunchtid liksom. Jag hade själv hatat mig, om det inte vore för att... ja, att det var jag. Men men. Nu fick det bli så. Jag är dum i huvudet, och det står jag för! Girl power liksom.
Märks det att jag är trött? Och uttråkad. Jag har precis kommit tillbaka från lunchen och jag är redan uttråkad. Hoppas på att få någon arbetsuppgift inom snar framtid. Ska nog träffa chefen snart. Tänk, idag längtar efter en sån grej!
Märks det att jag är trött? Och uttråkad. Jag har precis kommit tillbaka från lunchen och jag är redan uttråkad. Hoppas på att få någon arbetsuppgift inom snar framtid. Ska nog träffa chefen snart. Tänk, idag längtar efter en sån grej!
Zzzz...
Jag såg fel, det är 1600 mail att läsa igenom. Å andra sidan 300 hit eller dit spelar väl knappast nån roll. Guuuuud, vad uttråkad jag är!!!!!!!!!
Hoppsan hejsan
Nu sitter jag på jobbet och skriver. Går igenom över ett års olästa mail... Suck! Har enbart 1300 mail att gå igenom. Låter väl alldeles otroligt festligt? Det trista är att jag måste gå igenom alla också, så att jag inte missar nåt av alla femtioelva tusen förändringar som har gjorts under min frånvaro. Men snart är det lunch! Jag har lyckats lura iväg åtminstone en kollega på en utelunch. Kul!
Kanske skriver mera sen, om jag håller på att gå åt av tristess. Eller nåt.
Kanske skriver mera sen, om jag håller på att gå åt av tristess. Eller nåt.
måndag 12 januari 2009
Stor tjej
Ja, nu är Ellen en stor tjej! Nu går hon på riktigt! Den 10:e bara släppte det och hon började knata på som bara den. Första stegen på egen hand tog hon ganska precis en månad tidigare, så hon behövde lite tid på sig att fatta galoppen. Men hon är ju sååå söt! Lillfia!
söndag 11 januari 2009
Skridsko-premiär!
Ja, vi som var så rörande överens om att Hugo inte skulle få några skridskor denna vinter. Grabben har ju inte fyllt tre ens, liksom. Men nu blev det så ändå, efter att han fick se pappan åka skridskor. Det var ju kanske det festligaste Hugo sett, så han skulle helt klart ha "griller"! Och så blev det. Nu har han alltså premiäråkt, och vet ni vad? Han ÄLSKADE det! Inga är mer förvånade än vi. Vår fessiga lilla Hugo! Han kan ju inte åka själv, naturligtvis. Men han har världens balans och står själv, helt utan problem. Så snart svischar han väl fram som ett litet jehu.
fredag 9 januari 2009
Hum...?
Jag blir inte klok på om jag gillar de här nya gardinerna i vårt köksfönster. Varje gång jag går in i köket hajar jag liksom till. Och det är inget "åh vad fint"-haj, utan snarare "OJ!". De tar liksom över hela rummet. Det kan ju bero på att vi inte har gjort ordning med hyllor och tavlor och sånt på väggarna. Ja ja. Här kommer en bild. Bu eller bä? (vad nu bä står för??)
(Nej, vi har inte plockat bort julen helt. Det är på g.)
(Nej, vi har inte plockat bort julen helt. Det är på g.)
torsdag 8 januari 2009
Varsel
Nysnaggad igen. Men ingen bild, för nu har ni ju sett det en gång. Men nu är det kort och skönt igen. För jäsikens vad håret hinner växa på sex veckor! Frisörskan var helt förvånad. Det såg ju fasen ut som att jag hade en hjälm på mig! Ja ja. Nästa gång jag ska klippa mig är dagen innan Ellen fyller ett år. Det är alltså bara sex veckor tills dess! :-o
Usch, imorse hade jag världens otäckaste tankar! Ellen vaknade vid halv fem, och efter att jag lyft över henne till min säng (vilket förresten var lite av ett rekord - att hon sov så länge i sin säng!) spelades det upp en liten mördarfilm i mitt huvud. Trött och nyvaken som jag var fick jag för mig att jag just fått ett varsel om min egen död. Och det var då verkligen ingen trevlig död. Jag vill inte ens berätta hur det gick till, av risk för att bli anmäld för förargelseväckande beteende eller nåt. Skadlig blogg, eller liknande. Kunde i alla fall inte släppa tanken och såg den där jäkla filmen om och om igen. Med resultatet att inte Ellen kunde somna om heller, för jag låg väl där stel som en pinne och andades knappt. Så runt sexsnåret somnade vi om.
Känner mig dock riktigt pigg idag, för jag var duktig igår och la mig 21:30! Ingen kvällssurfning för min del, alltså. Istället tittade jag på Top Model och en snutt på Grammisgalan (som jag totalt missade att det var). Det var riktigt skönt, för för en gångs skull var jag trött när jag gick och la mig. Istället för uppskruvad och dator-hög som jag brukar vara.
Idag är Hugo på dagis. Han var alldeles till sig imorse. Flamsig och sprättig. DAAAGIIIIS! Jag TROR att han trivs... Han möttes av en av favvisfröknarna också, som fick en stor kram. Sedan kom Melker och ropade "Huuugo!". Så har får nog en bra dag idag. Lite mjukstart. Imorgon är han ju ledig igen, och på måndag är det MARIAGÅRDEN!!! Mamman är gladast av alla. Har märkt nu under jullovet att jag nog hämtar ganska mycket energi från att träffa alla mammor där och sitta och surra. Har nästan krupit ur kroppen av rastlöshet under de här veckorna. Sjuk sambo då dessutom, så det har ju liksom inte hänt så mycket. Men NU är vardagen tillbaka! Jippi!
Dessutom börjar jag ju jobba nästa vecka. Chefen ska ringa mig idag eller imorgon och informera om var jag ska sitta. Vi får väl se vad det blir för städskrubb de har hittat åt mig.
Usch, imorse hade jag världens otäckaste tankar! Ellen vaknade vid halv fem, och efter att jag lyft över henne till min säng (vilket förresten var lite av ett rekord - att hon sov så länge i sin säng!) spelades det upp en liten mördarfilm i mitt huvud. Trött och nyvaken som jag var fick jag för mig att jag just fått ett varsel om min egen död. Och det var då verkligen ingen trevlig död. Jag vill inte ens berätta hur det gick till, av risk för att bli anmäld för förargelseväckande beteende eller nåt. Skadlig blogg, eller liknande. Kunde i alla fall inte släppa tanken och såg den där jäkla filmen om och om igen. Med resultatet att inte Ellen kunde somna om heller, för jag låg väl där stel som en pinne och andades knappt. Så runt sexsnåret somnade vi om.
Känner mig dock riktigt pigg idag, för jag var duktig igår och la mig 21:30! Ingen kvällssurfning för min del, alltså. Istället tittade jag på Top Model och en snutt på Grammisgalan (som jag totalt missade att det var). Det var riktigt skönt, för för en gångs skull var jag trött när jag gick och la mig. Istället för uppskruvad och dator-hög som jag brukar vara.
Idag är Hugo på dagis. Han var alldeles till sig imorse. Flamsig och sprättig. DAAAGIIIIS! Jag TROR att han trivs... Han möttes av en av favvisfröknarna också, som fick en stor kram. Sedan kom Melker och ropade "Huuugo!". Så har får nog en bra dag idag. Lite mjukstart. Imorgon är han ju ledig igen, och på måndag är det MARIAGÅRDEN!!! Mamman är gladast av alla. Har märkt nu under jullovet att jag nog hämtar ganska mycket energi från att träffa alla mammor där och sitta och surra. Har nästan krupit ur kroppen av rastlöshet under de här veckorna. Sjuk sambo då dessutom, så det har ju liksom inte hänt så mycket. Men NU är vardagen tillbaka! Jippi!
Dessutom börjar jag ju jobba nästa vecka. Chefen ska ringa mig idag eller imorgon och informera om var jag ska sitta. Vi får väl se vad det blir för städskrubb de har hittat åt mig.
måndag 5 januari 2009
Ett riktigt inlägg
Kanske dags att skriva ett inlägg igen. Det har varit torka nu ett par dagar. Sambon är sjuk, så det har blivit innedagar de senaste dagarna. Idag följde jag med svärisarna och handlade, och det kändes som värsta äventyret. Gissar på att man var inne liiite för länge då. Nu börjar visst Hugo bli sjuk också, så tyvärr missar han nog dagisstarten efter jullovet. Stackarn! Han som har tjatat om dagis halva lovet.
Och jag har ju min sista hellediga vecka på ett tag. Nästa vecka börjar allvaret. Tog mig i kragen och ringde till chefen idag. Kanske lite väl i sista laget. Det var ju tänkt att jag skulle börja nu på onsdag redan. Men men. Nu vet hon i alla fall. Ska få höra i slutet av veckan var jag ska få sitta. Ska bli spännande att se, för enligt en kollega finns det inga lediga rum alls.
På onsdag är det förresten dags för snaggning nr 2! För en gångs skull tar jag och behåller en frisyr. Jag trivs så himla bra i den här, så jag kör vidare på den. Lämplig och bekväm. Häromdagen började jag klura på hur jag skulle ha håret om jag någon gång skulle gifta mig. Totalt onödig fundering eftersom 1) sambon ska enligt uppgift aldrig någonsin gifta sig 2) om jag själv skulle gifta mig vill jag inte gifta mig i kyrkan, utan borgerligt - och där föll ju liksom idén om håruppsättning och hela baletten. Ja, fler punkter än så blev det visst inte. Men de räcker ju till.
Jag avrundar med en liten "dialog" mellan Hugo och Hugo imorse (obs! sagt med aningens aggressiv röst):
Hugo: Gå och lägg dig!
Hugo: Nej!
Hugo: Jo, gå och lägg dig!
Hugo: Nej, dill inte! ["vill inte", översättarens notering]
Hugo: Jo! Lägg dig NU!
Hugo: Nej, dill inte! Jag BAJSAR! Gnnnn...
Ibland är de roliga att lyssna på, de små.
Och jag har ju min sista hellediga vecka på ett tag. Nästa vecka börjar allvaret. Tog mig i kragen och ringde till chefen idag. Kanske lite väl i sista laget. Det var ju tänkt att jag skulle börja nu på onsdag redan. Men men. Nu vet hon i alla fall. Ska få höra i slutet av veckan var jag ska få sitta. Ska bli spännande att se, för enligt en kollega finns det inga lediga rum alls.
På onsdag är det förresten dags för snaggning nr 2! För en gångs skull tar jag och behåller en frisyr. Jag trivs så himla bra i den här, så jag kör vidare på den. Lämplig och bekväm. Häromdagen började jag klura på hur jag skulle ha håret om jag någon gång skulle gifta mig. Totalt onödig fundering eftersom 1) sambon ska enligt uppgift aldrig någonsin gifta sig 2) om jag själv skulle gifta mig vill jag inte gifta mig i kyrkan, utan borgerligt - och där föll ju liksom idén om håruppsättning och hela baletten. Ja, fler punkter än så blev det visst inte. Men de räcker ju till.
Jag avrundar med en liten "dialog" mellan Hugo och Hugo imorse (obs! sagt med aningens aggressiv röst):
Hugo: Gå och lägg dig!
Hugo: Nej!
Hugo: Jo, gå och lägg dig!
Hugo: Nej, dill inte! ["vill inte", översättarens notering]
Hugo: Jo! Lägg dig NU!
Hugo: Nej, dill inte! Jag BAJSAR! Gnnnn...
Ibland är de roliga att lyssna på, de små.
fredag 2 januari 2009
2008-frågor
1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Ja, jag blev trebarnsmor.
2. Höll du några av dina nyårslöften?
Jag ger aldrig nyårslöften.
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
2008 var babyboomsåret framför alla, så ja, det var ett gäng som fick barn. Inklusive vi då.
4. Dog någon som stod dig nära?
Nej, tack och lov!
5. Vilka länder besökte du?
Var inte utanför Sveriges gränser.
6. Är det något du saknar år 2008 som du vill ha år 2009?
Sömn
7. Vilket datum från år 2008 kommer du alltid att minnas?
Den 17/2, dagen då Ellen föddes!
8. Vad var din största framgång 2008?
Att jag inte har förlorat förståndet helt och hållet, kanske?
9. Största misstaget?
Kan inte komma på nåt stort misstag.
10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Inte allvarligt sjuk, men jag som sällan är sjuk nuförtiden åkte på en förkylning som höll i sig i över två månader. Bara tog om och tog om. Skitdrygt! Skadade mig gjorde jag iofs vid förlossningen, men det pratar vi tyst om nu. *petra-omtanke* ;-)
11. Bästa köpet?
Denna laptop!
12. Vad spenderade du mest pengar på?
Förmodligen barnkläder...
13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Mina barn!
14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2008?
Ingen som helst aning. Blinka lilla häna kanske, som Hugo sjunger dagarna i ända.
15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Jag skulle nog säga gladare, om än lite mera stressad än tidigare år.
16. Vad önskar du att du gjort mer?
Ja, jag blev trebarnsmor.
2. Höll du några av dina nyårslöften?
Jag ger aldrig nyårslöften.
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
2008 var babyboomsåret framför alla, så ja, det var ett gäng som fick barn. Inklusive vi då.
4. Dog någon som stod dig nära?
Nej, tack och lov!
5. Vilka länder besökte du?
Var inte utanför Sveriges gränser.
6. Är det något du saknar år 2008 som du vill ha år 2009?
Sömn
7. Vilket datum från år 2008 kommer du alltid att minnas?
Den 17/2, dagen då Ellen föddes!
8. Vad var din största framgång 2008?
Att jag inte har förlorat förståndet helt och hållet, kanske?
9. Största misstaget?
Kan inte komma på nåt stort misstag.
10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Inte allvarligt sjuk, men jag som sällan är sjuk nuförtiden åkte på en förkylning som höll i sig i över två månader. Bara tog om och tog om. Skitdrygt! Skadade mig gjorde jag iofs vid förlossningen, men det pratar vi tyst om nu. *petra-omtanke* ;-)
11. Bästa köpet?
Denna laptop!
12. Vad spenderade du mest pengar på?
Förmodligen barnkläder...
13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Mina barn!
14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2008?
Ingen som helst aning. Blinka lilla häna kanske, som Hugo sjunger dagarna i ända.
15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Jag skulle nog säga gladare, om än lite mera stressad än tidigare år.
16. Vad önskar du att du gjort mer?
Önskar att jag haft mer ensamtid med Anton.
17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Stressat.
18. Hur ska du tillbringa julen?
Halva julaftonen hos mina föräldrar, halva här hemma med svärisarna och svägerska med sambo.
19. Blev du kär i år?
Ja, i Ellen! :-)
20. Hur många one night stands?
Så det förutsätts att man HAR haft nåt? Inga alls här faktiskt. Chockerande va?
21. Favoritprogram på TV?
23. Bästa boken du läste i år?
Läste bara TVÅ böcker detta år! :-o Så bäst av de två var The Heroin Diaries av Nikki Sixx.
24. Största musikaliska upptäckten?
25. Något du önskade dig och fick?
En dotter.
26. Något du önskade dig men inte fick?
En vigselring.
28. Vad gjorde du på din födelsedag 2008?
Bjöd släktingar och vänner på fika.
29. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Ja, hade jag kunnat stressa mindre och njutit mer av tiden hemma hade jag nog varit mer nöjd med 2008.
30. Hur skulle du beskriva din stil år 2008?
Kräk- och snorfläcksstilen.
31. Vad fick dig att må bra?
Mina barn!
32. Vilken kändis var du mest sugen på?
Mest sugen på? :-D Jag var nog inte sugen på någon faktiskt. Tråkigt va?
33. Vem saknade du?
Tror inte att jag saknade någon faktiskt.
torsdag 1 januari 2009
Nytt år!
Ikväll ska jag faktiskt försöka komma i säng tidigt, så det här ska vara det sista jag gör på nätet ikväll!
Idag har vi haft en riktigt slappig förmiddag. Sambon sov med Ellen och när det var dags för Hugo att sova gick sambon och Ellen ut på promenad så att jag och Hugo fick sova i fred. Då låter det ju som att vi hoolabalooade till det rejält igår - men icke! Vi gick och knoppade redan kl 23. Festligt värre. Men det var ju det jag sa! Ja ja, vi får ta igen det nästa nyårsafton. Eller nåt sånt.
Vi verkar ju köra på varannat år.
Eftermiddagen gick dock i det sociala tecknet. Först besök hos K och F, som väntade sig fikagäster men fick matgäster. Eller rättare sagt - vi tog med maten, vi åt och de såg på. Roligt besök va? Direkt efter det åkte vi vidare till A och D, för Hugo skulle prompt leka med C. Där fikade vi bara, och blev kvar ända tills det var läggdags för småttingarna. Nu har jag druckit så mycket kaffe så magen svider. Kommer förmodligen få svårt att sova också. Jag har blivit en pensionär.
Nu är klockan 22, och det är tänkt att jag ska gå och sova nu. Gud, vad tråkigt. Men nu har jag på något underligt sätt förvandlats till en nattuggla - jag som i vanliga fall utan problem kan gå och lägga mig samtidigt som småttingarna, dvs runt 19! Vilket iofs märks när småttingarna vaknar på mornarna. Imorse trodde jag inte att det var sant när Ellen vaknade, och då hade hon ändå sovit ända till tio i sju! Vilket ju är ett smärre rekord i detta hus. Och då var jag bara vaken till 23 kvällen innan. Häromkvällen tror jag klockan var halv två innan jag la mig, datoruppstissad och svårsövd. Tror ni man är glad då när Ellen börjar knorra runt klockan 3, som hon alltid gör? Och sedan vaknar för dagen runt sex, halv sju? Ja, man får ju skylla sig själv - men ÄNDÅ!
Nu skriver jag bara en massa blaj för att slippa gå och lägga mig. Jag är som ett barn.
God natt!
Idag har vi haft en riktigt slappig förmiddag. Sambon sov med Ellen och när det var dags för Hugo att sova gick sambon och Ellen ut på promenad så att jag och Hugo fick sova i fred. Då låter det ju som att vi hoolabalooade till det rejält igår - men icke! Vi gick och knoppade redan kl 23. Festligt värre. Men det var ju det jag sa! Ja ja, vi får ta igen det nästa nyårsafton. Eller nåt sånt.
Vi verkar ju köra på varannat år.
Eftermiddagen gick dock i det sociala tecknet. Först besök hos K och F, som väntade sig fikagäster men fick matgäster. Eller rättare sagt - vi tog med maten, vi åt och de såg på. Roligt besök va? Direkt efter det åkte vi vidare till A och D, för Hugo skulle prompt leka med C. Där fikade vi bara, och blev kvar ända tills det var läggdags för småttingarna. Nu har jag druckit så mycket kaffe så magen svider. Kommer förmodligen få svårt att sova också. Jag har blivit en pensionär.
Nu är klockan 22, och det är tänkt att jag ska gå och sova nu. Gud, vad tråkigt. Men nu har jag på något underligt sätt förvandlats till en nattuggla - jag som i vanliga fall utan problem kan gå och lägga mig samtidigt som småttingarna, dvs runt 19! Vilket iofs märks när småttingarna vaknar på mornarna. Imorse trodde jag inte att det var sant när Ellen vaknade, och då hade hon ändå sovit ända till tio i sju! Vilket ju är ett smärre rekord i detta hus. Och då var jag bara vaken till 23 kvällen innan. Häromkvällen tror jag klockan var halv två innan jag la mig, datoruppstissad och svårsövd. Tror ni man är glad då när Ellen börjar knorra runt klockan 3, som hon alltid gör? Och sedan vaknar för dagen runt sex, halv sju? Ja, man får ju skylla sig själv - men ÄNDÅ!
Nu skriver jag bara en massa blaj för att slippa gå och lägga mig. Jag är som ett barn.
God natt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)