Träsktantska hemmet

OK, jag ger upp om att få till ett homestylat "hemma hos"-reportage. Det kommer inte att hända. Så här bjuder jag istället på en liten glimt av vårt hem precis så som det ser ut en helt vanlig vardag veckan innan jul. Vi börjar som sig bör vid ytterdörren. Den tröga med den dryga kolven som alltid hakar upp sig. En dörr jag avskyr lite smått. Voilá!

Vi kliver in genom dörren och hamnar i "lilla hallen". En fläckigt havregul hall som inte direkt har lugnande inverkan på en när man kommer hem. Den ska målas om och bli vit, vit, vit!

Slänger man ett getöga till vänster ser man vår otroligt vackra och smakfullt färgsatta trappa upp till övervåningen. Ja, den är grå och röd. Mums. Dessutom är den alltid belamrad med diverse skor, väskor och annat smått och gott. Planen är att väggarna ska bli vita och trappen ska bli svart. Även räcket ska bli svart.

Ja, så kliver vi vidare in i hall nummer två - "storhallen". Den har en härligt magsjukegrön färg med en "klinkersplastmatta". Väggen vi ser på bilden ska få en mönstrad fondtapet (vit och svart) och resten av väggarna ska bli - jodå - vita! Golvet ska bytas ut och bli skiffersvart. Enligt nuvarande planen.

Nu tar vi några steg framåt, kliver in i vardagsrummet - MEN snurrar runt och kikar ut i hallen vi nyss var i. Då ser vi följande... Ursnygga dörrar, magsjukeväggar och en överbelastad hatthylla och skohylla. Dessutom ser vi en hall-lampa som ska bytas ut. Som ni kanske märker är hallarna inte de rummen jag är stoltast över i vårt hus. Det rosa i nedre kanten är en bit av Ettåringen som ligger på golvet och tycker synd om sig själv.

Så kliver vi ut i hallen igen, och sneglar åt höger. Där finns Treåringens rum. Tapeterna är jag jättenöjd med, men det syns tyvärr inte hur de ser ut. Den är iaf beige med vita stjärnor på. Jag gillar stjärnor. Skarpt. Tripp Trapp-hyllan från IKEA rekommenderas varmt. Gud, så lämplig den är! Nu är jag inte ens ironisk.

Kliver man in i rummet och vrider på sig, ser man andra väggen i Treåringens rum.

Men vi överger sonens rum och traskar ut i hallen igen. Lite längre bort i hallen finner vi nämligen the master bedroom. Träsktantens allra heligaste. Det är så heligt så jag bjuder inte på så mycket därifrån. Ni får en fondtapet, ett ord och en säng. OK, vi slänger in lite rammel då. Detta är en bråkdel av allt rammel som finns i rummet. Och ja, ordet sitter snett. Det ska åtgärdas. Någon gång. Dessutom - ni ser rätt - vår säng är utbyggd! Sambon har helt på egen hand snickrat ihop en säng åt Treåringen som sitter ihop med våran. Detta eftersom både han och Ettåringen kommer över på nätterna och vår säng rymmer inte fyra personer.

Alright då, vi bjuder på fönstret också. Det såg ju inte alltför stökigt ut där...

Vi lämnar rammelrummet och fortsätter in i köket istället. Köket är jag hyfsat nöjd med, därför har ni redan fått se lite därifrån i tidigare inlägg. Så inget nytt under solen. Möjligtvis att veckobrevet (från Storsonens skola) på kylen är nytt. Hoppsan! Nu ser jag att ljusstaken står åt fel håll! Sånt där stör mig enormt. Det gör lite ont i ögonen att se. Så nu vet ni det om mig.

Den här delen av köket vet jag däremot inte om jag har bjudit på tidigare. Fönstret, ja. Men inte diskbänken och kryddhyllan. Så nu blir det rafflande värre! Den observante märker att luckor och lådor inte riktigt harmoniserar. Detta eftersom vi är mitt uppe i en ommålning av luckor och lådor, och de senare har bordlagts ett tag.

Jag är frikostig ikväll och bjuder på lite fler previously unseen bilder från mitt kök, där spis och utgången till hallen syns! Observera flaskorna på diskbänken - min älskade chokladglögg längst till vänster, tillsammans med cognacs- och whiskyglöggsflaskor. Precis rätt ställe att förvara glögg, tänker säkert ni. Men nej, det är det ju inte.

Nog om köket! Vi går tillbaka genom hallen och kliver in i vardagsrummet igen, tycker jag. Vrider vi blicken lite (eller ganska mycket) till höger ser vi kaminen. Vid fototillfället brann en brasa lite idylliskt så där. Ettåringens fårskinnsfäll har fått bli dyna till trädgårdsstolen i miniformat. Ser lite lagom vinterlikt och myspysigt ut. Den bruna fåtöljen är sambons. Bara sambons. Punkt.

Skitsamma. Vi blickar ut över vårt avlånga vardagsrum och ser storfönstret och tv:n. Även Treåringen fick vara med på ett hörn. Bokstavligen. Här har vi verkligen vardagsrummet till vardags. Med mössor och vantar på tork på elementet. Och samtliga dvd-filmer välta. Det är Ettåringens uppgift att välta dem, så att det blir så där fint och ombonat. Musses Klubbhus på tv:n. Och ett ton leksaker. En vacker dag ska Ettåringen få ett eget rum. Då blir min dröm besannad och vardagsrummet blir tomt på leksaker. Eventuellt.

Kortsidan av väggen ser ut så här. Soffan är alltid så där stökig. Det spelar ingen roll hur mycket jag trixar och fixar med kuddar och filtar. Två sekunder senare har soffhuliganerna varit framme och rivit till allt. Sambon ingår också i huliganligan. Vardagsrumsbordet är alltid full i kladdiga små barnhandsavtryck och leksaker av olika slag. Vid fototillfället - två böcker och ett whiskyrör. Det senare var tomt, kan meddelas. Famous Grouse, för er som undrade vilken typ av whisky.

Vill man pudra näsan i det Träsktantska hemmet får man sig en resa tillbaka till femtiotalet. Vissa gillar det, andra beordrar oss att illa kvickt renovera. Och vi, ja vi har bestämt att vi kan leva med det. Det är lite coolt. Samtidigt som det är lite ocoolt. Beroende på humör och promillehalt. Skämt åsido. Jag gillar det faktiskt, även om jag dregglar floder när jag ser nya, fräscha upprustade badrum. Så ett sånt vill jag ha någon gång i framtiden. Nu känns däremot hallarna och trappen mer aktuella för renovering. Men slut på utläggningen - här kommer badrummet!

Vi kliver in och gör en tvärvändning, och ser detta! En inbyggt skåp med en sån där dörr som går att dra ut helt. Ganska drygt och irriterande, men säkert ganska fiffigt ibland. Dock inte för mig. Tvålen är nästan slut, vilket jag tackar gudarna för - den luktar skitilla! Trots att förpackningen såg så fräsch ut. Ibland gör man förvånande upptäckter. Hursomhelst. Inte så mycket femtiotal än kanske, men vänta ni bara...

Oj, nu ser jag att jag inte riktigt har fått med golvet. Men ni kan ana lite av det. Svart kakelfondvägg. En halv åtminstone. Grönt inbyggt och nedsänkt badkar. Som jag matchar elegant med två gröna ljus i fönstret. Inbyggd porslinstvålkopp. Vad sägs? Badkaret är för övrigt det obekvämaste som någonsin tillverkats. Det har ingen "liggsida"! Kanterna är båda två i 90 graders vinkel! Har ni hört på maken? När jag var höggravid och ville bada ofta (det är lite extra skönt att bada när man är gravid, för de som inte vet), då fick jag antingen ligga helt på botten med huvud och allt - vilket gjorde att vattennivån högst kunde vara fem centimeter - eller ligga med huvudet i 90 graders vinkel. Vilket gjorde att jag hade svårt att andas. Så drunkna eller kvävas. Alternativt, inte bada alls. Men av någon anledning valde jag aldrig det alternativet. Jag skyller på hormoner.

Den här bilden vet jag inte riktigt varför jag visar. Det är vår toalett. Varken mer eller mindre. Jo, lite mer, men inget av intresse egentligen. Vi skiter i den! Eller alltså, vi struntar i den. (Det kan hända att någon skiter i den - men inte är det då jag! Rakt inte!) Men lägg gärna märke till golvet. Svart med gulgrönt "strössel". Som jag älskar! Eller inte.

Här har vi dock en kvarleva som jag lite hatälskar. Den har charm. Den är inte snygg någonstans, men den har charm. Toalettrullehållaren. Komplett med ordningsregler och telefonnummer.

Men nu lämnar vi nedervåningen och beger oss till övervåningen och Storsonens rum. En ögonblicksbild från hans lilla kaos. Rummet ska vara nystädat, men han hade precis haft en kompis hemma. Då blir det så här.

Jag kan inte visa vårt hem utan att visa vårt lilla extrakök på övervåningen. Förr i tiden hyrde man nämligen ut övervåningen. 100 kronor per rum. Därför tarvades kokmöjligheter och detta lilla utrymme skapades. Vila ögonen på denna höjd av skönhet!

Äh, vi lämnar övervåningen och klättrar ända ner i källaren. Där finns vår gillestuga, som för tillfället knappt används. Annat än till förråd. Men planen var att vi skulle mysa järnet här nere, så det är faktiskt rustat. Dock inte möblerat eller fixat i övrigt. Slumpmässiga saker samsas om det här utrymmet.

Rummet har dock potential att bli ett riktigt mysrum.

Ja, det var ungefär vad jag hade att bjuda på just nu. Jag har hoppat över några rum (läs: snuskrummet och ointressanta platser som tvättstugan), men det innebär ingen som helst förlust för någon. Om man orkat sig ända ner hit - och dessutom har läst alla viktiga kommentarer - vill jag tacka för titten. Välkommen åter!

Nu vill jag se ERA hem!