Treåringen tycker att det här med frågeord bara är tramsigt. Varför ödsla tid på att välja och vraka bland alla ord, när man kort och gott kan sammanfatta samtliga i ett enkelt "höhö"? Nej, inte som i det där bonniga eller menande skrattet, "hö hö" - utan mer något som man säger lite så där snabbt för att få det överstökat. För att sedan gå in på det mer väsentliga.
Som i:
"Höhö du gör, mamman?"
eller:
"Höhö vi ska?".
Då slipper man fundera på om det heter "var" eller "vart", och det går mycket snabbare än att säga "varför". Exempelvis. Han är inte så dum. Fast något säger mig att det är lättare att komma undan med "höhö" när man är tre år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar