Vid något trött tillfälle har jag dragit till med en liten halvosanning när Treåringen har ställt en fråga. "Var kommer bananer ifrån?" eller någon dylik fråga. Fast ja, när han säger det låter det mera "höhö kommej bananena fjån?". I alla fall. Någon gång har jag då dragit till med svaret: "Från bananfabriken". Enkelt. Rakt. Treåringen köpte svaret på studs utan krångliga följdfrågor. Sådant kan vara skönt för trötta småbarnsförälderöron ibland. Barnröster är hur söta som helst. I måttlig dos. Och ibland vill man slippa höra sin egen.
Något jag inte räknade med var att sonen nog också egentligen är ganska trött på min röst. Men inte på sin egen. Så nu frågar han alltid var varenda liten detalj i hela huset kommer ifrån. Och nöjer sig bara med svaret "Från --fabriken." Jag - som är en klok kvinna - upptäckte detta relativt snabbt. Pappan i huset däremot... ja, han fick snurra in sig i många långa förklaringar om alltings ursprung, innan Treåringen irriterat upplyste honom om att man bara skulle svara "--fabriken!".
Ett enda undantag finns.
"Höhö kommej vattnet fjån?".
Vattenfabriken? Icke!
Havet? Icke!
VATTENTORNET! Den som glömmer detta får brottas med treåringsvrede.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar