GOTT NYTT ÅR!!

Lite tidigt, men ändå. Kommer nog inte få tid att blogga när man brukar säga det, så det får bli nu. Känner jag oss rätt kommer vi att sova vid tolvslaget. Så roliga är vi. Sambon har jour så vi är strandsatta hemma med bara oss själva. Ska laga lite god mat bara, det är enda planen vi har. Jag har noll och inga som helst nyårskänningar i kroppen idag.

Ellen sover, Anton spelar Wii, Hugo är med farmor och farfar en sväng och sambon handlar. Så jag fördriver lite tid här nu. I lugn och ro. Skönt!

Anton har förresten skaffat en blogg. Roligt! Ska se till att han skriver lite i den också. Bra träning, inbillar jag mig. antonsc.blogspot.com. Besök!

Nej jag känner mig helt tom i huvudet. Har inget spännande att delge så jag avslutar här.
Gott nytt år på er!

66 frågor och svar

Stal det här frågeformuläret från Petra. Eftersom jag älskar att svara på enkäter. Så här kommer mina 66 ego-frågor.

1. Vad heter du?
Camilla
2. Vem tror du att du är egentligen?
Öh? Kommer inte på nåt vitsigt svar just nu.
3. Är du för lång eller för kort?
Förr i tiden skulle jag ha svarat för kort (158 cm), men nu trivs jag med mina ynka centimetrar.
4. Hur gammal skulle du vilja vara?
Typ den här åldern tror jag. Trivs rätt bra med den. Och för de som inte vet är jag 33.
5. Vad heter du i andranamn?
Anna
6. Vad står FB för? Flashback eller Facebook?
Facebook
7. Är du en teaser eller en pleaser?
En pleaser definitivt! Överdrivet pleasig faktiskt.
8. Har du funderat på om din pappa verkligen är din pappa?
Ja, när jag var liten och mina syskon sa att de hade hittat mig på Långtå (sopstation) när jag var bebis. Och jag trodde på dem.
9. Har du varit med om något konstigt som du inte riktigt kan förklara?
Ja. Bland annat kände jag mycket tydligt att någon la sig bredvid mig i sängen - men jag låg redan bredvid sambon och det var ingen annan där.
10. Din vän har kommit över en summa pengar i ett brott där ingen människa kom till skada. Skulle du ljuga för polisen för att skydda din vän?
Oj! Jag vet faktiskt inte. Jag är ju så himla rädd för polisen så frågan är om jag ens skulle våga.
11. Lakrits eller vanilj?
Lakrits.
12. Pratar du för dig själv när du är ensam?
Ja, hela tiden! Känner mig rätt schizofren.
13. Gud är: en kraft, en person eller en projektion?
Usch, jag vet inte. Jag tycker inte om Gud-frågor för jag tror aldrig att jag kommer bestämma mig för vad jag tror eller inte tror.
14. Vem kommer först?
Först vart?
15. Är du tyst eller högljudd i sängen?
Varken eller.
16. Har du fejkat en orgasm?
I sina unga dagar - vem har inte det?
17. Vilket ställe vill du besöka “när det hände” - Area 51 eller Studio 54?
Vad sjutton är Area 51? Nu känner jag mig lite korkad.
18. Fem låtar i soundtracket till ditt liv:
Men fy vad svårt! Jag kan bara komma på låtar jag tycker är bra, men de har ingen som helst anknytning till mitt liv. The Ghost of Tom Joad - Bruce Springsteen, Strong Enough - Sheryl Crow, Sweet Marie - Hothouse Flowers, Broken Home - Papa Roach, Letting the Cables Sleep - Bush. Salig blandning, men det var de jag kom att tänka på nu.
19. Vilken av dem ska spelas på din begravning?
Sweet Marie -
"Oh I hope you find your good fortune
I hope you find peace in everything you do
I hope the colours of the rainbow
Colour your clothing
And I know you'll find love
I do
Sweet Marie I'm alive
And I hope you get there safely girl
Cos I know you know the way"
20. Tre sorters godis eller snacks som du gillar:
Saltlakrits i alla dess former, jordnötsringar och cashewnötter.
21. Handlade fråga 11 om glass?
Spelar ingen roll, jag skulle ha valt lakrits oavsett.
22. Vem spelar huvudrollen i filmen om ditt liv?
Ha ha! Vilken spännande film det skulle bli. :-D Men jag säger väl Ann-Sofie Raase då, för jag är rätt lik henne. ;-)
23. Vilken bok läste du senast?
I en annan del av Bromma av Martina Haag
24. Skriv fyra märkliga saker om dig själv, varav en är sann och tre är falska!
Jag kan skriva baklänges i samma takt som jag skriver "framlänges". Jag har en lucka i tungan. Jag hatar ljudet av att någon borstar tänderna. Jag samlar på tomma mjölkpaket.
25. Attraheras du av personligheter som är din motsats eller som liknar dig?
Här måste jag härma Petra - både och. Vissa personer i min omgivning som är självvalda s.a.s., är antingen rätt lik mig som person eller rätt olik mig.
26. Vad stod det i det senaste sms:et du fick?
Orkar inte hämta mobilen men det senaste jag fick var från Elin som undrade hur läget var, vad vi skulle göra imorgon och att vi fick komma dit om vi ville. Plus att de skulle göra tvål med Alice. :-)
27. Vad har du på dig när du sover?
Nada.
28. Nämn två kändisar som du vill para dig hämningslöst med!
Bruce Springsteen och... och... och... kommer ju inte på någon! Äh! Jag drar till med någon bara - Patrick Dempsey! Han är ju en charmknutte.
29. Är morgonmänniskor onda eller goda?
Goda naturligtvis - I'm one of them! ;-)
30. Du får chansen att leva i ytterligare 200 år, men ditt liv tar en paus och startar igen om 50 år - skulle du tacka ja?
Nej, vad skulle det vara för nöje i det??
31. I fråga 26, fick du bläddra ner för att hitta ett intressant sms?
Nix, jag kom ihåg det sista och det var väl tillräckligt intressant!
32. När världen har gått under och du är ensam kvar, vad häller du upp i glaset på en bar?
Om världen har gått under - finns det barer och alkoholhaltiga drycker då då?
33. Du är tvungen att leva ditt liv i ett land som du inte bott i tidigare - vilket?
Ett land som påminner mycket om Sverige isåfall, för jag trivs med livet här. Danmark kanske? Så jag har nära till alla fina barnkläder! ;-)
34. Bortsett från en ångande het kropp, vilka personliga egenskaper blir du attraherad av?
Humor
35. Vilken film fällde du en tår till senast?
Minns inte, jag ser ju inga filmer nuförtiden.
36. Har du gråtit av en bok?
Ja självklart! Böcker kan göra mig mer förstörd än en film.
37. Vad har du som bakgrundsbild på din mobil?
En bild på Ellen från i somras.
38. Och på din dator?
På den här är det en svartvit vinterbild, på stationära en svartvit bild på Hugo.
39. Du kan ladda ner information i din hjärna precis som i Matrix - vilken nu levande persons kunskaper/färdigheter skulle du ladda ner?
Bruce Springsteens kanske?
40. Finns det en människa (som inte är en offentlig person), som du skulle vilja se död, på riktigt?
Nej.
41. Är hångel förspel, eller bara hångel?
Det kan väl vara både och.
42. Du är välkommen till en jordliknande planet befolkad av teknologiskt utvecklade humanoider (ja, du skulle vilja ha sex med en del av dem), men du får aldrig mer komma tillbaka till jorden. Följer du med?
Nä men självklart inte!
43. Har du dejtat någon som du träffat över internet?
Ja.
44. Skulle du nobba någon som är attraktiv, pga att h*n har ett namn som du har svårt att uttala?
Nog för att jag har varit duktig i mina dagar att hitta fel på killar, men just det "felet" tror jag att jag skulle överleva.
45. Vilken film visar de på repeat i helvetet?
Nu hämas jag igen - någon skräckfilm typ splatter.
46. Vilken var den sista CD-skivan du köpte?
Det måste ha varit Bruce Springsteens Magic.
47. Välj tre personer som får bli miljonärer.
Anton. Hugo och Ellen. Så kan mamma få en slant av dem. ;-)
48. Hur och var vill du bo på din ålders höst?
Gärna någonstans i solen, som Spanien ellerGrekland.
49. Vilka är sötast, valpar eller bebisar?
Jag måste nog säga valpar. Bebisar är inte per automatik söta, men det är faktiskt valpar.
50. Citera något ur en sång, vars innebörd är speciell för dig.
"Darling I'm losing and it's a mean game, still I play on and on just the same".
51. Beskriv det bästa fotot du har tagit.
Oj vad svårt! Jag är rätt nöjd med en närbild på gaffelns "spetsar" och en annan närbilgd på en liljas pistiller.
52. Vad är det äldsta föremålet du äger?
Jag äger fasen inga gamla saker.
53. Vad är det mest unika föremålet du äger?
Äger nog inga unika saker heller.
54. Beskriv din favoritpenna.
Har ingen favvopenna längre för jag skriver aldrig för hand. Hur tragiskt är inte det? Ja, kanske inte på värsta viset, men lite iaf.
55. Vad är viktigast på jobbet; att vara omtyckt eller respekterad?
På jobbet skulle jag nog säga respekterad, men jag är ju en people pleaser uti fingertopparna så egentligen är det nog omtyckt.
56. Är vapen spännande eller otäcka?
Otäcka.
57. Vilken är filmvärldens bästa villain (skurk)?
Ingen aning.
58. Att bli uppäten av en krokodil eller uppäten av en dinosaurie - skulle det göra nån skillnad för dig?
Ja det senare skulle ju vara rätt spektakulärt iaf.
59. Är det okej att tjuvläsa sin partners mail eller sms, om det skulle visa sig att h*n varit otrogen?
Nej egentligen inte, men jag förstår om man blir frestad o kanske till och med gör det om misstanken finns.
60. Skulle du vilja bestämma över din egen död?
Ja iaf HUR. men kanske inte riktigt när. Eller jo, bara så att jag fick känna att jag levt färdigt mitt liv.
61. Borde alla droger vara förbjudna utom alkohol, tobak och kärlek?
Är inte resten förbjudna? Rätteligen också, enligt mig.
62. Är middag med blommor och levande ljus romantiskt?
Härmar Petra rakt av - Det beror helt på sällskapet det.
63. En bra historia är: a) rolig b) sann
Rolig.
64. Du har lagt vantarna på drömkillen/tjejen, men nu är h*n hell-bent på väg att skaffa en oändligt pinsam tatuering! Är detta en dealbreaker, yes/no?
Jag vet inte. Tror inte det såvida det inte var nåt jag tvingades se hela tiden.
65. När Asteroiden kommer, vill du hellre ha ett skyddsrum eller första parkett?
Asteroiden? Är det bestämt att den ska komma?? Jaha, då väljer jag ett stycke skyddsrum, tack.
66. Var det roligt att svara på de här frågorna?
Ja fast drygt att göra om det snyggt i bloggen utan riktig mus!

Tråd-träff

Iiiih! Vet ni vad jag ska göra i mars? Åka till hufvudstaden och gå på trådträff! Har bokat tågbiljetter ikväll, så det är verkligen riktiga planer. Inga "jomenvisst, jag hänger på..."-planer. Jag och Ellen glider ner för att träffa andra mammor med bebisar födda januari till mars 2008. Kul kul! Vi är ett helt underbart gäng på Familjeliv som har hängt ihop nu sedan graviditeten.

Tänk att JAG ska göra en sån här grej! Rätt crazy ju! Ja, de flesta andra gör ju sånt här stup i kvarten, men jag har aldrig vågat tidigare. Blyg och nervös som jag är. Men nu är Ellen mitt "förkläde" så då vågar jag. Får väl se om jag sitter och spyr på tåget på väg ner, eller nåt sånt.

Ja ja, nu ska jag kanske sova. Om jag kan.

Sista söndagen

Hugo och sambon spelar Voff, sa grisen, så jag passar på att blogga lite. Har precis varit inne på fk's hemsida och planerat min sista period av föräldraledighet. Usch vad det gör ont i magen när jag tänker på att börja jobba permanent igen. Blä, jag vill verkligen inte! Det jag ska göra nu, om någon vecka, är ju ok. Då går jag ju bara in tillfälligt. Men SEN! Fy! Kollade nu, och jag får helt enkelt börja jobba så gott som heltid efter den 5/9 nästa år. Kanske kan jobba 80 % och vara ledig på fredagar eller nåt, till att börja med. Ja, fy vad skittråkig läsning. Nu ska jag sluta älta föräldradagar och jobb.

Idag har jag och äldsta sonen varit på stan (ja, Ellen hängde på hon också förresten) och köpt kontantkort till hans mobil. Han fick mormors begagnade så länge. Naturligtvis lyckades jag köpa typ det enda kontantkortsstartpaketet utan PIN-kod i hela Sverige, så jag fick sitta i telefonen med Telia senare och fixa det. Tjejen i kundtjänst verkade först tro att jag var en lite knasig oteknisk moder som inte fattade speciellt mycket. Men icke! Det visade sig faktiskt att jag hade helt rätt - det fanns ingen PIN-kod. Ha! Ja ja, alltid något att vara glad över. Nu funkar den i alla fall. Fast det är jag som hela tiden ska gå och "bara fixa en grej" med den. Anton har inte ens tittat åt den sedan jag fick igång den.

Förresten - jag har blivit värsta rocker-mamman! Numera är mitt största nöje att spela GH, dvs Guitar Hero. Jag känner mig tydligen så cool när jag spelar det så att jag helt plötsligt började svära när sambon tilltalade mig. Inte pga att han tilltalade mig, utan det bara smög sig in en svordom i det högst alldagliga svaret jag gav honom. Typ "jag vet fan inte var den är" eller nåt sånt. Minns inte vad det var för tuff mening. Blev nästan lite röd om kinderna där.

Nej, nu är det dags för nattning av småttingarna. Får se om jag river av några riff sen. Fan.

Julafton -08 i bilder

Anton bygger Hugos morgonpaketskubpussel.

Sista avsnittet av julkalendern - spännande!

Grötfrukost hemma hos mormor och morfar.

Ellen finklädd. Hon var den enda som villigt poserade, så de andra två får ni se på andra typer av bilder i sina finkläder.

Söta, söta Nellie i spänd förväntan. När kommer Tomten???

NUUU kommer Tomten!!

Anton får assistera Tomten som ju ser sååå fasligt dåligt.

Här är en del av gänget som väntar på att Tomten (eller ja, assistenten Anton) ska ropa upp just deras namn.

Från en tomtenisse till en annan - En Riktigt God Jul!

Tomten har gjort sitt, här får han en tackkram av Hugo...

...och här en av Anton.

Ellen diggar julklapparna.

När vi andra äter julmat tittar Ellen på Kalle Anka, och dansar loss till Djungelboken.

Hemma hos oss. Nämen titta, Tomten kommer IGEN!

Anton har varit snäll...

...Hugo med.

Tomten får kramen igen - tack för ett väl utfört arbete!

Hugo testar en av julklapparna.

Och så här stod Anton till halv tolv, med sitt älskade Wii.

Slutet gott, allting gott!

God fortsättning!

Bingolotto

Japp, vi bingolottar så här dagen innan julaftonen. Vi brukar göra det. Lite småmysigt så där. Brasan är i full gång i kaminen, Tomten har fikat upp sitt glas mjölk och bullen vi la på fatet framför kaminen, julstrumpan är proppad med barnens morgonpaket, sambon och jag har proppat i oss väldigt julig kebab, nu sitter jag med ett glas julmust och passar på att blogga lite medan det är Nyheterna.

Jag och Anton har städat på hans rum ikväll. I övrigt har vi faktiskt inte städat nåt idag. Vi var ner på stan en sväng, gick på Bolaget och Apoteket. Sambon frågade mig flera gånger om jag inte hade några ärenden. Nej, försäkrade jag gång på gång - jag är helt färdig och gjorde allt igår minsann. Jodå. Hann bara hem så insåg jag att den där avin som låg i väskan kanske var just ett ÄRENDE. Nåja. Det är en present, och den ska inte överlämnas på självaste julaftonen så det var detsamma. Men lite irriterande ändå att ha en schweizerost till hjärna.

Annars har jag inte gjort ett jota som liksom har känts "julaftonsförberedande". Förutom att ställa fram Tomtens fika och fylla strumpan då. Men sånt går ju på en fiskvart och kräver knappast större ansträngning eller planering. Nu börjar jag bli orolig att jag har glömt nåt...
... Nej, jag kan inte komma på nåt. Inte för att jag seriöst tänker efter, för när jag försöker sitter jag bara och tänker på annat. Antar att det betyder att jag inte riktigt orkar bry mig just nu.

Nämen vad ser jag på Vädret - kan bli snö imorgon! Åhhh! Vilken dröm! Hoppas!

GOD JUL från mig i alla fall, för jag tror inte att jag bloggar imorgon.
Tjing!

En parentes

Måste ju uppdatera er vad gäller köksmöbleringen! Bord och stolar står kvar! Än så länge. Jag tycker att det funkar, och sambon har inte protesterat alltför mycket även om han inte gillade det till att börja med. Vi får väl se om han snart får psykbryt eller om det blir permanens möblering.

Dan före dopparedan!

Nu är den snart här - julaftonen! I år har jag faktiskt hunnit med att få lite julfeeling. Helt otroligt nog kan jag sitta här, dan före, och bara ta det lugnt. Eller ja, det ska väl städas lite och tvättas lite och så - men just JULstöket är jag färdig med. Aaaaah!

Morgondagen blir dock en lite körig dag. I alla fall förmiddagen. Klockan halv nio ska jag och barnen infinna oss hos mormor'n och morfar'n för grötfrukost. Hugo har aldrig fått vara med om den på riktigt, så det ska ju bli extra roligt att se hur han tar denna tradition. Den som får mandeln i gröten får en liten julklapp. Ytterst spännande!
Hursomhelst. Efter grötätningen ska vi hasta hem igen och göra oss fina, för klockan tolv är det dags att återigen traska ner till mormor'n och morfar'n. Pust pust! Som upplagt för sura miner och skrik från modern som "SKÄRP ER NU FÖR NU SK A VI HA MYSIGT OCH ROLIGT!!!". Men det blir nog bra.

Julfirning hos morföräldrarna då, som sagt, med jultomte och julbord. Runt fyrasnåret eller så glider jag, sambo och barn hem igen för att fortsätta fira julen med svärisarna a.k.a farföräldrarna. I år kommer även min svägerska med fästman att närvara. Roligt! Hemma hos oss blir det samma visa igen - jultomte (?) och julbord.

Det ska bli roligt att fira med min familj i år också, för förra julen hade Anton vattkoppor så vi fick stanna hemma. Visserligen med svärisarna, jultomte och julbord - men det är inte detsamma att inte få träffa sin egen familj på självaste julafton. Så nu håller vi tummarna för att ingen blir akut sjuk nu de sista timmarna innan tomten kommer!

Färdig för julen

Nu är julgranen klädd, NÄSTAN alla klappar inhandlade (en som fattas bara) och det mesta är inslaget. Lite smått och gott kvar bara. Egentligen skulle jag har kollat barnens julklappar så att det är relativt lika antal klappar åt dem. Ja, Ellen bryr sig väl knappast, men för pojkarna är sånt viktigt.

Lilla julaftonen hemma hos Elin (aka Mossbergsfrugan) är avklarad. Jag var ambitiös och hade med mig kameran, men en gnällig och nerbajsad Ellen satte P för sådana planer. De andra två barnen (mina alltså) verkade i alla fall ha det roligt och de fick fina julklappar. Nöjda och glada, och väldigt, väldigt förväntasfulla inför den STORA julaftonen. Hugo frågar varje dag när Tomten kommer, och Anton har nedräkning och vill veta exakt hur lång tid det är kvar.

Jag och sambon åkte på shoppingtur till Valbo i torsdags. Har inte ens hunnit skriva om det. Det finns iofs inte alltför mycket att berätta, men jag måste ju visa de fina tossorna som sambon köpte till Ellen. Tossor är ju visserligen ett slag för sig. Varför kan ingen komma med snilleblixt och uppfinna tossor som faktiskt sitter kvar på fötterna? Och varför har inte bebisoveraller resår i bensluten? Jag använder ytterst sällan, för att inte säga aldrig, den resåren på Hugos overall. Men på Ellens skulle det ha varit ytterst lämpligt just nu. Ja ja, ingen större ansträngning att sy på själv, men ÄNDÅ.

Åh jag måste ju visa Ellen i sin tantklänning också. Är hon inte söt? Det syns inte riktigt på bilden, men det är krage och den sitter lite tajt egentligen. Jisses, vad jag får fixa och trixa för att få bilderna som jag vill ha dem här i inlägget. Och sen när det publiceras ser det ändå inte ut så här... Stora problem.

Nåväl. Så här fin har Ellen varit idag på farmors födelsedag och Lilla julafton.

Nu snöar det förresten! Ymnigt! Så det finns fortfarande hopp om en vit jul! Jippi!

Liiite mysfaktor

Jodå, det börjar ta sig. Vi har fått lite mysigt hemma iaf. Var till IKEA i torsdags och inhandlade lite. Slänger in tre bilder på förbättringar.

Först ut nya läshörnan. Fåtöljen är skitful, men det är tavellisten med tavlorna som är förbättringen. Väggen var ekande tom förut. Det lilla röda på väggen är ett gipshjärta som Hugo har gjort på dagis.

Nu har ni fått en liiiten glimt av öppna spisen, så jag fortsätter väl med den då. Så här ser den ut numera:

Sist men inte minst - teveplatsen. Nu har vi satt upp en hylla ovanför teven så att det inte ser så svart och tomt ut. Iofs är hyllan också mörk, men tanken är att vi ska ha lite fina saker däruppe som lyser upp lite. Nu har jag bara ställt upp saker lite på måfå, för att det inte ska vara tomt där. Lägg märke till den fiiiiiina förstoringen på Hugo. Sötnos! Tomten som står på hyllan har Anton gjort i skolan. Den är superfin! En sten som de har satt ett gipshuvud med luva på och mossa som skägg. "Bompa" på teve som vanligt.

Ommöblering

Jag möblerade just om i köket. Jag tror inte att sambon tänker gå med på den nya möbleringen, men KANSKE. Jag slänger in en FÖRE-bild först:

Vi har ett väldigt litet kök, så den här möbleringen känns väldigt opraktiskt. Man slår i Tripp Trappstolens ben hela tiden, stolarna är i vägen så vida de inte står helt inskjutna vid bordet, och ja det är bara allmänt fult, tycker jag.

Så här kommer mitt nya förslag:

Visst är väl det här finare? Det ser liksom mer rätt ut. Vi måste iofs ta bort iläggsskivan som gör att Ellen kommer en bit ifrån oss andra (och därmed förhindras dra ner tallrikar, smaka på mat och annat smått och gott) - men jag har en lösning på det! Vi köper helt enkelt ett sånt där litet bord som hör till den ursnygga stolen och så kan hon sitta en litenbit ifrån bordet när vi andra äter. Inte som i en skamvrå, naturligtvis, men bara så att hennes lilla bord får plats mellan.

Nu känner jag att jag är tvungen att berätta att vi ska klä om stolssitsarna och att skåpen ska målas helvita och få nya handtag. Bara så att ni vet. Och så att jag kan slappna av. Dessutom är det faktiskt tänkt att vi ska ha lite tavlor och annat jox på väggarna. Fast det där vet ni ju redan om ni lästemitt neggoinlägg häromdagen.

Ja, hursomhelst. Jag tänker lämna den här möbleringen som den är, och så får vi se vad sambon säger. Vi kan ju i alla fall testa. Och om han hatar det så får vi väl byta om till det gamla igen då. Som jag hatar.

Jag tycker för övrigt att min sambo kan ta och lyssna lite på Dr Phil. Han säger ju att kvinnan ska få bestämma hur det ska se ut hemma. Bring back lite av femtiotalet, tack! Min sambo påstår sig inte bry sig om hur det ser ut, men varje gång jag försöker göra något så kommer han ändå där dragandes med sina åsikter. Och vi är inte direkt överens om allt, kan meddelas. Det är mycket därför våra väggar är tomma. Jag vill ha lite modernare och han vill ha lite... ja, lite åttiotal faktiskt. Eller är det nittiotal? Inte det jag vill i alla fall.

Återkommer med uppdatering om kökets öde!

ps. Sonen HADE formulerat sig själv i julkortet! Hur otroligt gulligt är inte det?! Det låter iofs lite sorgligt med "tack för all omtanke", precis som att den inte är självklar. Men så tänker ju inte han. Han tyckte dock att det var ytterst pinsamt att mamma hade lagt upp bild på bloggen. För tänk om hans kompisars mamma läste, och så visade de sina barn?? Ja, risken är väl inte alltför överhängande, så det får ligga kvar. Mamman är alldeles för stolt för att ta bort det!

Älskade barn

Det här fick jag av Anton imorse. Jag har knappt sett det själv för jag blir tårögd varje gång jag försöker titta på det. Älskade, älskade barn! Framsidan. Och nej, han har nog inte formulerat sig själv inne i kortet, men det gör inget. Han skrev det i alla fall!

Gul jul?

Har ni sett L'easys reklam? "Gul Jul!". Är jag fem år och vägrar komma över kiss- och bajshumorn, eller är det en väldig miss i formuleringen där? Är jag ensam om att enbart tänka på gul snö?

Jag har sett den där reklamen femtioelva gånger nu, och visst - jag hajar ju till. Men inte fasen minns jag nåt av erbjudandet! Jag sitter bara och funderar över om alla andra också börjar fantisera om hur en gul jul ser ut. Och hur kul det är att fira en sådan. Och varför man skulle vilja fira en sådan till att börja med."Nej nu struntar vi i tomtar och sånt lull-lull - fram för en GUL jul!" Blä.

Lite neggo

Hade tänkt att det skulle bli ett hemma hos-reportage här någon gång inom den närmsta framtiden, men fy vad vårt hem ser urtråkigt ut! Vi har bott här i över ett år nu, och har ändå inte fått upp allt på väggarna och börjat få till mysfaktorn. Jag är så urless på det. Nu har vi iofs precis målat om i köket, men det ser ju skittråkigt ut med tomma väggar så jag kan inte ens vara riktigt glad. Väggarna ser nästan ännu tristare ut nu när de är beigea!

Hugos rum är det enda rum i huset som har fått upp ordentligt med grejer på väggarna. Antons är också ganska okej. Men resten av rummen står där med tomma väggar. Nästan. Bokhyllan i vardagsrummet, som ju ska vara en plats för vackra saker och böcker, har blivit någon slags lagerhylla. Där hamnar allt som inte småttingarna ska kunna nå. Så det ligger ofta lite verktyg där, saker som ska stå på de nedre hyllor har flyttats upp och liksom bara ställts varsomhelst. Skitsnyggt.

Sambon och jag lever lite efter mottot att man ska kunna leva och vara i alla rummen, och släppa tanken på att vi ska ha vardagsrummet i fred, t.ex. Vilket innebär att barnen fikar där och slaskar och slabbar. Bordet blir jätteofta bortglömt så det står där, dammigt och fikafläckigt. Fräscht. Sedan alla dessa leksaker som är överallt. Visst, man får leva med sånt när man har småbarn - så är det ju. Men jag är så less på att aldrig ha fint hemma. Det var ju inte ett dugg roligt att julpynta i år. Jag har inte ens tagit fram hälften av allt julpynt.

Ja, så här ser det ut, och då har jag nog ändå plockat bort det värsta av leksakerna innan den där bilden togs. Nåja, i alla fall en sällsynt bild där alla tre barnen är med.

Sorry, jag har knappt sovit nåt inatt, så det är väl därför jag är så neggo idag. Tänkte faktiskt att det skulle bli kul att börja fota alla rummen, men så blev jag så deprimerad av synen. Så då blev det detta roliga inlägg. Nu gråter Hugo och trötta Ellen vill sova.

Tjing!

Snaggning

Jag och Ellen åkte ner till mormor och morfar idag, där Anton har tillbringat helgen. Anton skulle - motvilligt - snaggas. Jag hade tänkt mig en FÖRE- och en EFTER-bild, men nu blir det en ROLIG FRISYR- och en EFTER-bild istället. Se och njut!

Jahaja, får ta den suddiga RF-bilden för det syntes inte på de bra bilderna. Här är Anton i en ytterst klädsam clownfrisyr:

Och här är han då färdigsnaggad och snygg!

Winter Wonderland

Den här vyn möttes jag av när jag gick ut för att hämta lokaltidningen imorse. Så vackert att det gör ont i hjärtat! Äntligen SNÖ! Jag har precis tagit en promenad (utan kamera - damn it!) och sett istappar på rad och snötunga granar och växter av alla de slag (finns det nåt vackrare?). Min fototarm skrek efter kameran. Men det får bli senare idag. Kanske. Nu sitter jag framför datorn med en kopp kaffe och en pepparkaka. Kylan sitter kvar i fötterna, men i övrigt börjar jag tina upp. Det är nästan det skönaste med att vara ute sådana här dagar - att få komma in och värma sig igen. Då är det värt att få frysa lite.

Hugo och pappan tog snowracern, och jag och Ellen tog vagnen. Sövde lillfian, sen ville Hugo ha sällskap på snowracern, och pappan dög inte (??!) så mamman fick rycka in. Det var ju skitkul! Första vändan blev jag lite fessig dock så jag satte ner foten. Med resultatet att jag och Hugo fick fullt med snö i ansiktet. Najs. Blev lite tuffare till det andra åkturerna i alla fall. Det enda som stoppade mig var mina fötter som höll på att ramla av av kyla. Brrrr!

Hugo och sambon blev kvar i pulkbacken och jag och Ellen gick hem. Passade på att mysa lite här innan jag ska laga lunchen. Klockan 11:30 ska den serveras enligt önskemål. Så jag kanske ska ta tag i det... Men först:

Så här ser ljusslingan på vår altan ut! Häftigt va? Som en låååång snölykta. Har försökt ta femtioelva kort på den och gett upp igen. Men den där bilden tog jag från soffan igår kväll och fick till skärpan hyfsat. Så ni får ursäkta Hugos polisbil som står i vägen.

Ellen går!

Jodå, tösabiten tog alldeles nyss tre-fem steg flera gånger på rad! Hon är riktigt stadig också. Fast sista steget blir alltid ett "Kasta sig"-steg, och då ser det ut ungefär som på bilden. Fångad i ögonblicket liksom. Hon pyser nästan över av stolthet också. Glad som en lärka.

Glad som en lärka har hon förresten varit hela eftermiddagen. Riktigt flamsig och skrattig. När jag och sambon satt och åt middag med Ellen i matstolen bredvid oss satt hon och fnissade hela tiden. Roade sig med sina egna små skämt och hade allmänt kul. Nästan så jag misstänkte att hon fått jäst välling eller nåt.

Men efter allt flams och all fysisk ansträngning ville hon gosa lite med mamma. Goa, goa unge!!

Luciafirande

Kvart över sju imorse skulle Hugo vara ombytt och klar på dagis för luciafirande. Han hade helst varit en lucia, fick jag höra imorse när jag tog fram hans nya tomtedräkt. Som tur var hade snälla mormodern gett oss ett elektriskt ljus (sånt där som tärnorna håller i), så jag skyndade att ta fram det. Vips, så hade vi en nöjd tomtenisse här hemma!

Snön vräkte ner (om man nu kan säga så om snö?) när vi promenerade till dagis. Stämningsfullt, men bilderna vi försökte ta blev ju inte direkt de bästa. Det lyckades hela tiden komma snöflingor med precis framför ena ögat, eller båda ögonen eller varför inte hela ansiktet.

Hursomhelst. Hugo gick villigt med på att ansluta sig till sin dagisavdelning, han ställde sig utan knorr på bestämd plats - men sjunga kunde vi ju glömma att han tänkte göra. Vår lilla sångfågel som inte gör annat än smånynnar eller skriksjunger här hemma. Imse Vimse Spindel och Bä bä vita lamm.

Efter sången bjöds det på pepparkakor och glögg. Hugo sprang runt och letade tjejer att pussa och krama. Tyvärr fastnade inget av det på minneskortet i kameran. Som vanligt.

När vi fikat färdigt styrde vi kosan hemåt, för att äta frukost och göra oss iordning för Mariagården. Säsongsavslutning med ringdans och... ja, det vanliga. Lek och fika. Hugo skulle så klart vara tomtenisse även där, och Ellen fick på sig sin söta velourtomtenissaklänning.

Promenaden dit var rent ut sagt överjävlig. Pulsa runt i snö med snövallar vid varje övergångsställe (plus några fler ställen) med en syskonvagn är inget jag rekommenderar som underhållning direkt. Svetten rann och jag fick nästan ont i bröstet av ansträngningen, för Hugo pratar konstant i vagnen om alla bilar och bussar och traktorer - och kräver gensvar. Började fundera lite smått vad som skulle hända med barnen och vagnen om jag där och då bara säckade ihop och fick hjärtinfarkt. Men det fick jag aldrig reda på för jag klarade mig levande och frisk hela vägen dit. Otroligt nog.

Väl framme fick jag krångla med mig stora syskonvagnen upp. I vanliga fall brukar jag lämna sovande Ellen ute, men hon hade ju lätt förvandlats till en levande snögubbe ute. Så det blev till att öppna femtioelva dörrar, åka hiss och zickzacka mig fram genom en korridor, öppna femtioelva dörrar till innan vi äntligen var helt framme och kunde pusta ut. Jag ville bara ramla ihop i en hög och sova, men nu började ju LEKTIMMEN! Tjoho... Hugo ville att jag skulle åla på golvet och leka haj. Som han gjorde. Men nja, njä. Jag avböjde. Satte mig istället i soffan och sa åt honom att han inte under några som helst omständigheter fick äta upp mina tår. Det funkade. Avledande manöver, kallas det.

Fick ta igen mig i soffan en liten stund innan det var dags för ringdansen. Pust och stön, vad extremt superjobbigt det var! Jobbigare än förra året då jag var höggravid med en 1½-årig Hugo i famnen. Hur nu det är möjligt. Jag är helt slut i armen som Ellen satt på - fortfarande. Den darrar så där lite lätt. Men jag överlevde, och lär väl överleva en darrig arm också.

Fick i alla fall en välförtjänt fika efteråt. Hugo och Ellen var glada och lekte som aldrig förr. Kul nu när Ellen faktiskt kan och vill vara med där det händer saker. Rutschkanan är ju världens underbaraste uppfinning, tycker lilla Ellen. Håret står rakt upp att statisk elektricitet och hon hetsar sig tillbaka så fort hon har landat på mattan. Behöver jag säga att hon sov som en stock sedan när jag och Hugo åt lunch på Furan?

Snödag

Idag har vi pulsat i snön, jag och Ellen. Fick den briljanta idén att vi skulle utnyttja de dagar vi kunde av den sista Mariagårdsveckan detta år. Mötte en annan mamma på dagis som också skulle ta sig en promenad dit tillsammans med en annan kompis, så jag fick i alla fall sällskap. Men uppehållet som var när jag gick TILL dagis hade övergått till snöstorm när vi gick DÄRIFRÅN. Försökte tafatt borsta bort snö från vagnen hela tiden, med det enda resultatet att mina stickade vantar blev iskalla och dyblöta medan vagnen var lika snöigt vit hela tiden. Men men, fram kom vi i alla fall. Blöta och trötta, men vid liv.





Idag var det bara bebisar där, så det blev en ytterst lugn Mariagårdsdag. Man fick fika i lugn och ro och prata Tradera och barnkläder helt utan avbrott. Nästan. Ellen kräver ju en del uppmärksamhet iofs, men hon är rätt nöjd bara hon får lite smörgåsrån med smör på. Hennes nya godis. Det kändes faktiskt som att jag hade förtjänat en lugn stund efter persen med att ta sig dit, så jag bara njöööt.

Efter MG gick vi ner på stan i snöstormen. Blev helt övertäckta av snö på fem minuter. Men man ska INTE klaga på snön. Det ska ju vara snö nu! Fast jag måste ju erkänna att jag hellre sitter inne och tittar på den genom fönstret. För egen del tycker jag att den är bäst som idyllisk utsikt från mina fönster. Ingen hurtbullemamma här, med andra ord.

Lunchade på stan och tog sedan en springpromenad till dagis (då jag fick knuffa vagnen framåt utan att däcken rörde sig). Det senare med resultatet att mina fogar protesterar vilt nu. Kul när man har foglossningen 10 månader efter att graviditeten tagit slut. Jag måste ju göra nåt åt det. Någon dag. Tror jag.

Nä, nu kom sambon och klagade så jag ska väl sluta nu.

ps. Finns det en möjlighet att jag är allergisk mot den här datorn? Mina kinder är glödheta, röda och pulserar hela tiden? Kan det vara strålningen från skärmen? Är det inte bara datorer från medeltiden som har den effekten?

Lös i hullet

Igår kväll efter att jag hade duschat kom äldste sonen in för att nyttja toaletten. Jag hade precis torkat mig färdig och var således naken.
- Jaha, är det så där en naken kvinna ser ut?, sa sonen. Sedan petade han mig lite lätt på ena skinkan.
- Vad gör du?, frågade jag.
- Nä, jag ville bara kolla hur bullig den var... men den var ganska lös.





Åh tack...

Parentes

"Christine" måste vara den roligaste komedi-serien som någonsin gjorts. Åtminstone måste Julia Louis-Dreyfus (stavning?) vara den bästa komediskådespelerskan någonsin! Såg ni gårdagens avsnitt? Ett av de bättre avsnitten, om du frågar mig.

Ja, Våra bästa år var det ja...

Klätterkuse

Nu har hon börjat klättra på ALLT som går att klättras på, fröken Ellen. Just nu försöker hon klättra upp på spisen. Inte speciellt framgångsrikt då, men ändå. Hon har minsann upptäckt att det går att komma högre upp bara man vill och kämpar tillräckligt mycket.

Jag har varit bortskämd med två ganska "fessiga" pojkar. De har varit försiktiga av sig och inte klättrat mer än nödvändigt. Rätt nöjda med det läget de befann sig i för tillfället, s.a.s. Men så kom då tjejen med attityden och äventyrslustan... Sambon hade kanske rätt när han sa redan på BB att vi nog skulle kunna få lite problem med den här lillflickan. Hon såg nämligen ut som en argbigga med brottarnäsa och ilsket röda kinder. Allmänt butter uppsyn. Det syntes ganska väl att hon inte skulle bli av den fessiga typen.

Men det finns en fördel med att hon numera tycker om att vara ute på lite äventyr - mamman kan få tid att göra lite saker ifred. För några veckor sedan var hon nämligen Fröken Kläng som skulle vara i famnen 24 timmar om dygnet. På ett ungefär.

Nämen, här sitter jag i köket när Våra bästa år har börjat?!

Peta in en pinne i brasan

Jag tänkte skriva lite mera nu, men jag har en galen Ellen vid min sida, så jag spar skrivandet till en annan gång. Lägger dock in en bild på premiäreldningen igår. Tydligen skulle man inte elda på så mycket första gången, därav den lilla brasan. Men det är ändock en brasa. Myyyyyys!

Ganska skittråkigt med blixt, för det blir ju inte alls samma effekt som utan. Men jag är ju en darrtant utan stativ, så det fick bli med.

Bilder från dagen

Vi börjar med en bild på fröken med ögoninflammation. Det syns mycket mera i verkligheten. Kladd som inte vill tvättas bort på ögonfransarna ocg ögonen är mindre än vanligt. Gofia! Nu somnade hon precis i min famn också. Helt slut. Stackars lilla hjärtevän.

Det får nog räcka så här för stunden. Återkommer.

Lite upprörd

Enligt tv-tablån i tidningen (den lokala varianten) skulle Halv åtta... visas ikväll - men icke! Nu är jag lite besviken. Jag som hade laddat!

Nu har jag löst mysteriet med att föra över bilder till den här datorn. Det var skitsvårt. Eller inte. Det enda jag behövde göra var att plugga in kameran och så skötte allt sig själv. Inte så tokigt. Så idag kommer det en bild eller två.

Här kommer en, t.ex.:

Om man är observant ser man två tänder. Hon är ganska stolt över dem. Observa

också rörelsen i vattnet - hon satt inte direkt stilla, om man säger så.

Och så ett bevis på att hon är sin fars dotter. Hon är så himla, himla lik sambon här. Så om ni undrar hur han ser ut, så är det ungefär så. Lite mera skäggstubb bara och lite mindre fjun på huvudet. Kanske liiiiite mindre runda kinder, men det är en hårfin skillnad. Han verkar inte så tokig va?

Imorgon ska jag på utvecklingssamtal på äldste sonens skola. Vi får hålla tummarna för att jag kan hålla tårarna tillbaka denna gång. Jag blir alltid så där stolt och rörd över allt beröm över min son, så jag sitter där och nickar medan ögonen svämmar över. Känns ju lite löjligt, men jag kan inte låta bli. Eller ja, det återstår ju att se. Man vet ju inte heller - han kanske inte får beröm av nya fröken. Ny klass, ny fröken och ett år äldre - saker kan ju förändras. Men inte min Anton, inte!

Just det, undrar om jag kanske skulle gå och få honom i säng också. Ja, det ska jag nog. Nu får ni klara er själva. Tjing!