Ettåringen använder ordet "nej" ganska ofta. Allra helst när hon är trött och/eller hungrig. Vilket verkar vara för jämnan. En eftermiddag när precis allt fick svaret "nej" frågade jag:
- Är ordet "nej" det bästa ordet du vet?
Tystnad med surläpp och blick genom ögonbrynen.
Jag försökte igen: - Är "nej" ditt favoritord?
Surläpp. När jag vände ryggen till kom det bestämt:
- Nej!
1 kommentar:
*skrattar* Underbart! Lilleman har också börjat säga nej, men inte så ktegoriskt. Glädjande nog har han också lärt sig att nicka jakande, även om han inte säger ordet ja än.
Skicka en kommentar