Åh jisses. Åhhhhh jisses. Jag klagar inte. Men det är varmt. Helgen som gått var alldeles underbar till större delen. Solsken, glassar, glada barn, mysig sambo, sand, vatten, solstolar, bara ben, solskyddsfaktor, kalas, tårta, jordgubbar, vaniljbullar, massor av kaffe, bubbelvatten. Ja, ni hör - underbart.
Något som är mindre underbart är hur tålamodsstubinen liksom krymper till cirka 2 millimeter. För det är så varmt, det är så klibbigt, man är törstig - konstant, man är inte hungrig men behöver egentligen äta. Ni vet. Så efter allt det där myset och pyset så blir det arga röster, gråtande barn och nästan gråtande föräldrar. Åtminstone mamman.
Att man inte lär sig. Ät! Drick! Slappna aaaav! Jag skulle behöva en förälder som manade på mig, jag också. Som killen på stranden igår, vars sambo/fru bestämt ropade upp honom från vattnet. "Kom hit!", ropade hon lite argt. "Va?", svarade han. "Kom!", bestämt med en knyck med nacken, "kom hit!". Han gick frågande fram till henne, varpå hon visade att han skulle snurra runt. Sedan åkte solskyddsfaktorn fram. Smörja, smörja. Nej, han kunde tydligen inte själv.
Ungefär så där som att inte jag kan komma på att jag inte ska ta ut mig totalt av solen och värmen utan dryck och mat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar