Jobbdagen idag har varit kantad av underliga samtal. Jag uttrycker mig snällt.
- En kund viskade mystiskt och jag fantiserade hejvilt om lönnmördare som var kunden på spåren, men nej, det var visst en kund i lala-land. Vi stannar där.
- En annan hade den knasigaste idén jag någonsin hört. Kunden själv tyckte dock idén var alldeles fantastisk. Så klart. Och var mycket orolig att någon skulle knycka den. Åh, du behöver nog inte oroa dig, min vän. Men så sa jag inte.
- Ännu en annan kund hittade på saker som jag skulle ha sagt. "så du säger så här: blablablabla?". Öh... nä, är vi på samma telefonlinje, fröken fräken? Solklart fall av jaghördetjagvillhöraochlyssnarinteförfemörepåvadduegentligensäger. Hänger ni med?
- Nästa kund var så upprörd, så upprörd. Över något så inibombens oviktigt. Att sitta hemma och orka jobba upp den graden av upprördhet. Man blir fascinerad.
- En annan kund trodde han hade kommit till Saidas Hotline, dvs att jag var en synsk telefonbrutta som genom telepati omedelbums vet vilket ärende han ringer i. Jag jobbar på det, men det kan finnas eventuella hittills oupptäckta buggar. Eller... ja.
Positiv bieffekt - dagen gick svischande fort. Sista timmen kändes cirka fem minuter lång. Och faktiskt, underliga kunder ger dagen krydda. Så mera underliga människor åt folket! Eller åtminstone åt mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar