- Skratta när kunden skrattar. Och då menar jag hjärtligt och glatt. HA HA HA! Jag behärskar inte det. Jag fnissar lite kort eller skrattar litet och obetydligt. He he. Medan kunden fortsätter att skratta stort och bullrigt eller stort och kvittrigt. HA HA HA! HO HO HO! HÖ HÖ HÖ! Under tiden ler jag (lite krampaktigt). Det syns ju inte i telefonen. Jag måste lära mig det. Skratträning varje kväll? Lär jag mig då?
- Att lyssna på sorgliga redogörelser utan att följa mitt första infall att 1) börja gråta eller 2) säga saker i stil med "men herregud, stackars stackars dig!". Jag kanske tränar på mina vänner? Att se totalt oberörd ut (okej, mindre viktigt i mitt jobb, men rollen måste levas ut) och prata sakligt och informativt. Precis som att de inte alls just öppnat sitt hjärta och blottat något überledsamt och smärtsamt. Är det okej, kompisar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar