Löpningsföljetongen fortsätter. Jag kan inte springa den här veckan eftersom sambon har jour. Eller - jag kan inte bege mig ut på den vanliga löprundan. Den som jag sprungit hela två gånger tills jag bytte. Så iförrgår kväll kom jag på att jag kunde hoppa hopprep istället. Nu när jag måste hålla mig hemma. Barnen var helförtjusta! Tjoho, show i vardagsrummet!
Låt oss bara säga så här: jag lägger hopprepet på hyllan. Åtminstone ett tag. Det är jobbigt att hoppa hopprep. Jag insåg inte riktigt det när jag kläckte idén. Hur jobbigt det är att hoppa i en hel kvart. Nästan omöjligt. Så när nära-döden-känslorna kom avbröt jag helt sonika. Showen var över.
Så igår kväll kläckte jag nästa idé - vi har ju en hel stor gård jag kan springa på! Visserligen runt runt runt, men det är ju ändå löpning liksom. Lite mera i terräng, kan man säga. Och sånt är ju skitbra. Så imorse knöt jag på mig löparskorna, stegade ut på baksidan och började lufsa runt. Det gick riktigt bra. Förutom att jag var nervös att grannarna med lilla bebisen var vakna och stod och skrattade åt mig. Sambon tröstade sig nämligen med att ingen skulle se mig, när jag berättade om idén för honom. Jag avslutade med 30 (yes, I kid you not) utfall, som jag är mäkta stolt över.
Och nu undrar ni säkert om jag var mindre rädd när jag sprang på min alldeles egna gård? Svar: nej. Galningar finns överallt, kan jag informera om. Och möjligtvis drar man åt sig dem om man själv beter sig som en. Eller så skrämde jag bort eventuella galningar genom att vara galnare?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar