Barnens nya tortyrredskap är följande.
Fyraåringen: "Vaffödédå?" [svar] "Vaffödédå?" [svar] "Vaffödédå?" [svar] osv osv osv. Tills mamman håller på att explodera. Om jag inte svarar låter det så här: "Vaffödédå mamma vaffödédå mamma vaffödédå mamma?" [paus] "Mamma! Vaffödédå mamma vaffödédåååå?".
Om allt mellan himmel och jord. Vad gör nyckelpigan? Hon kryper runt på bladet. Vaffödédå? Hon vill det. Vaffödédå? Hon letar efter bladlöss. Vaffödédå? Hon tycker de är goda. Vaffödédå? De smakar nog gott. Vaffödédå? Gaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah!
Tvååringen kör med en egen variant: "Mamma, det du en tak?" [= mamma, vet du en sak?]. Nä, vadå?, svarar mamman tålmodigt. "Mamma, det du en tak?". Nä, svarar mamman. "Mamma, det du en tak?". "Nä, mamma vet inte, berätta!", försöker mamman. "Mamma, det du?". Nä, vadå? "Mamma... det du... en tak?". Nej. Mamma vet inte! "Mamma, det du?"...
Say no more. Tur att de är söta som socker.
2 kommentarer:
*fnissar igenkännande*
jo, dom kan våra juveler...och inte blir det bättre av att man känner sig redo och arbeta och inte får det! Lycka till med intagningen jag håller tummarna för att du kommer in!
Kram Marina
Skicka en kommentar