Barn är underbara. De är härliga. Roliga. Och söta. Åtminstone de egna barnen. De är alltid söta. Egentligen är alla barn söta. På sina egna sätt. Men är det några barn man alltid ser som sötare än söt, så är det ju de egna avkommorna.
Hursomhelst.
Det finns dock en tidpunkt på dagen då barnen inte är lika roliga som annars. Morgonen. Det spelar ingen roll att jag är hemmamamma för tillfället och således har all tid i världen. Morgonen är aldrig rolig. Aldrig någonsin. Varför är det så? Jag kan vara filbunke och glad och trallig. En sådan bra och snäll mamma att jag blir alldeles rörd av min egen godhet. Men på något sätt vänder allt på en fiskvart av helt outgrundliga anledningar och jag blir Mamma Sur. Så var den morgonen också förstörd.
Eller vänta nu. Sa jag att det var barnen som inte var lika roliga som annars? Vid närmare eftertanke är det nog mamman som inte funkar på morgonen. Eller bara funkar under begränsad tid. Och utan stress. Med barnen, that is. Min toleransnivå med barnen sjunker nån millimeter för varje dag som går.
Ge mig ett jobb innan jag går under. Så känns det nu. För visst är det väl så det funkar? Man skriver i sin blogg att man vill ha ett jobb och så får man ett? Jamen, perfekt! Då är det bara att vänta nu då...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar