Nej, det blev inget med erbjudandet. Jag vet inte om jag var dum, men jag vridit och vänt på det och kan inte komma fram till att det finns några speciella fördelar för mig att ta det. Hade omständigheterna varit annorlunda, eller rättare sagt - hade erbjudandet sett annorlunda ut - då hade jag mer än gärna tagit det. Men nu var det inte så.
Nu är det mest praktiska saker som snurrar i huvudet. Och tankar på vad jag ska ta mig för nu. Jag spånar på och försöker komma på vad som är mitt drömjobb. För det här är ju faktiskt en chans att få jobba med precis vad jag vill (även om det inte är precis så lätt som det låter). Jag trivdes jättebra på mitt jobb, och visst hade jag säkert blivit kvar både ett och två och sju år till. Men drömjobbet var det ju inte. Och jag fyller ju faktiskt 35 nästa år. Borde man inte jobba med det man faktiskt VILL jobba med, vid den åldern? I alla fall ha en plan för hur man ska kunna jobba med det man vill jobba med. Så det är det jag ska försöka göra nu.
Ja, nu låter jag käck. Jag känner mig inte riktigt så käck, om jag ska vara ärlig. Hjärtat väger 100 kg och magen består av ett stort hål. Egentligen. Men jag försöker att inte låtsas om det.
Nu väntar barn och matlagning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar