Barnen vaknade tidigt idag. Eller Ettåringen vaknade tidigt och väckte Treåringen. Det är en stor dag idag. Ettåringen ska ha sin första mer riktiga inskolningsdag (första dagen är ju mer bara "kom och titta hur det ser ut här"-dag) och Treåringen ska äntligen få gå på dagis efter ett långt sommarlov. Så fort han insåg att Dagen D var ankommen ville han ha frukost på stört och inte spilla någon som helst tid på morgontjafs. Dagis - here I come! Men riktigt så går det ju inte till. Lite svårt att förklara för en Treåring så att han verkligen förstår att vi faktiskt inte får komma innan klockan 9. Eller får och får - de skulle säkert inte kasta ut oss, men jag vet inte hur uppskattat det skulle vara om vi kom vid 7-snåret.
Hursomhaver. Han har frågat ett antal gånger om det är dags att gå nu. Eller nu? Eller kanske NU?
Söta små barn. Tyvärr är mamman inte allför söt idag. Hon är snarare snarstucken som ett bi. Morgonhumöret får mig att osa och koka. Jag har nämligen blivit bortskämd med barn som sover, denna sommar. Barn som kan sova till 8 på morgonen. Det är himmelriket för en sömntuta som jag. Men så fort sambon återgick till jobbet efter semester började barnen vakna tidigt. Innan dagisstarten började hägra kunde de i alla fall ligga kvar i sängen ett tag och leka och mysa, så mamman fick slumra vidare en stund. Så nu är mamman trött som få och sur som ättika.
Medan barnen fortsätter vara söta. Ettåringen kom precis och stolt visade mig att hon har bäddat ner dockan i dockvagnen och lagt sin egen gosefilt över. Dags att sluta sura!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar