En kopp kaffe i ett nystädat hem, Bruce sjunger för mig och småbarnen är på dagis - lyxögonblick utan dess like! Lämnade ett par vinkande barn på dagis och gick hem mol allena. Vilken konstig känsla.
Konstigt nog är jag pigg och alert idag. Trots att jag drack tokmycket kaffe igår (och därmed hade svårt att sova) och dessutom stissade upp mig på ett Me&I-party. Social kontakt kan göra så med mig nuförtiden. Kände mig helt svältfödd när jag kom dit. Jag fick liksom hejda mig själv hela tiden. "Nu pratar du nog lite för mycket och kanske, kanske liiite för högt". Så var jag tyst i två sekunder innan jag fick påminna mig själv igen. Övertänd och överlycklig. "Jag har vänner!". Fast jag kände inte ens merparten av gästerna. Men alla är mina vänner. Jag är så vänlig. Stackars Mossbergsfrugan som jag var klistrad vid hela kvällen fick inte många sylar i vädret. Så kan det vara att umgås med mig. En hysterisk, lätt psykotisk kvinna i sina bästa år. Låter väl lockande?
Hursomhaver. Det var ju inte meningen att det här skulle bli någon slags kontaktannons. Det jag skulle komma fram till är att jag är pigg trots att jag borde vara hemskt, hemskt trött. Å andra sidan kan det vara kaffet som gör sitt jobb igen. Om ni vore jag och läste igenom mitt inlägg igen skulle det låta ungefär som om den där hackspetten i Kalle Ankas Julafton läste. Undrar om jag får för mycket ensamtid nu när jag skolar in Ettåringen? Det skulle kunna vara så. Jag och kaffekoppen. Och datorn.
Fast som sagt - idag har jag ju bekantat mig med dammtrasan också. Ska dammsuga och torka golven när Ettåringen sover. Lite nytta måste jag ju göra. Jag tror att sambon städade badrummet igår kväll vid 21-tiden bara för att ge mig lite av en pik. Jag vet inte. Det är möjligt.
Nu ska jag sluta svamla. Snart ska lilltjejen hämtas på dagis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar