onsdag 26 augusti 2009

Är det inte den ena...

Jag har numera ett barn som gråter vid lämning, och ett annat barn som gråter vid hämtning. Gissa vem som är vem... Ettåringen har avancerat till att börja gråta redan när hon ska kliva ur vagnen utanför avdelningen. Helt hysterisk tills mamman försvinner. Treåringen däremot ser allmänt butter och förnärmad ut när jag kommer för att hämta dem på eftermiddagen. Han ska minsann inte hem! Inte funkar det att säga att alla andra också snart ska hem, och att han då kommer få vara alldeles ensam på dagis. "Ska du sova här inatt du då?", brukar jag dra till med. Fråga mig inte varför jag alltid drar till med den där frågan, för den funkar inte. "Ja-a!", får jag uppnosigt till svar.

Ettåringen är däremot mera nöjd med att få bli hämtad. Trots att hon faktiskt - enligt utsago - är nöjd och glad hela dagarna på dagis. Så igår fick en gråtade Treåring åka vagn hem, medan en uppsluppen Ettåring promenerade bredvid. Glad i hågen och tjofräs och tjoflöjt, livet leker!

Idag har jag passat på att storstäda nedervåningen. Är rädd att jag vänjer sambon vid att ha en duktig hushållerska här hemma, för snart är det ju slut på den goda tiden (som varade i tre veckor). Inte bara snart utan VÄLDIGT snart. Imorgon är min sista fria dag, då jag kan ägna tid åt sånt här ostört. Imorgon är det dags för Antons rum. Skulle ha tagit det idag, men jag dog efter att jag ätit min utomordentligt nyttiga lunch - fil med müsli. Orkade inte lyfta ett finger.

Undrar om min kropp är totalchockad av denna veckas kroppsliga aktiviteter. Svampplockning med tillhörande skogsvandring på måndagen, Forsbackarunda (och annan promenering i sammanlagt 2 timmar) på tisdagen och så storstädning idag då. Jag har vant min lata kropp att bara sitta som ett säck potatis och surfa halva veckorna. Just ja - inte att förglömma! - en långpromenad på 1½ timme med Sofia i söndags. Ni ser ju - hurtbulle! Ja, I wish. För jag får bara sådana här ryck, då det händer mycket på kort tid. För att sedan återfalla i lathetsförfall. Jag i ett nötskal.

Snart dags att hämta småttingarna. Ska göda mitt egentidskonto med lite Farmville och Yoville på Facebook. Det är livet det!

Inga kommentarer: