Håll tummarna, tack. Jag är galet nervös. Galet nervös. Mer nervös än vad som egentligen är befogat. För jag hetsar upp mig själv. Tänker allt annat än positiva tankar. Mer sådana där som går ut på att jag i grund och botten är rätt värdelös. Det känns inte så där peppande precis.
Grejen är att jag kan. Goddamnit - jag kan. Det vet jag. Jag kanske till och med inte bara kan, utan också kan vara jäkligt bra. Så är det och det vet jag. Ändock. Jag hatar detta moment.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar