Jag har passat på att kolla på filmer på TV1000 med Elvaåringen, nu medan vi fortfarande har det. Alltså. Av någon anledning lyckas jag inte så bra med filmvalen.
Första filmen var en film jag själv ville se, mest pga att någon nämnde den på Facebook nyligen och jag då precis hade missat den kvällen innan. Mammut - ni vet, Lukas Moodyson-filmen. Jag visste ingenting om den. Faktiskt. Jag var helt oinsatt och visste inte vad som kunde tänkas hända. Jag och Elvaåringen börjar titta. Filmen går och går och absolut ingenting händer. Jag tänker att jag ska kolla infon om den för att se vad vi har att vänta oss. Där uppmärksammar jag att filmen är från 15 år. Hoppsan då. Men en sån här händelselös film kan väl knappast skada. Så vi fortsätter att titta. På något sätt är jag ändå innästlad i filmen och vill veta hur det går, om det ens kommer att hända någonting överhuvudtaget i filmen. Men det gör det. Sista kvarten. Då händer allt. Allt. Jag ska inte sabba ifall någon inte sett den och möjligtvis vill se den. Men det händer otäcka och upprörande saker under denna sista kvart. Av någon anledning fick den här mamman handlingsförlamning av chocken, så hon tänkte aldrig på att Elvaåringen kanske inte borde se allt detta elände. Vilket resulterade i en förstörd son som aldrig någonsin vill bli vuxen, och vid närmare eftertanke faktiskt inte riktigt vill vara barn heller. Oj. Jo, vi pratade igenom det hela och kramades. Han fick titta på "Kniven mot strupen" (ni vet, restaurangprogrammet) innan sängdags för att liksom radera lite elände.
OK. Inte så lyckat.
Kväll nummer två. Vi ser först Twilight och jag oroar mig under hela filmen att sonen tycker att det är otäckt. Det tycker han inte. Lugna puckar, med andra ord. Efter Twilight zappar jag över till en annan TV1000-kanal och hittar en film som enligt kanalbytarinfo-grejen heter nåt som börjar med "Zack och Miri...". Jag känner igen en av skådespelarna som någon som brukar vara ganska skoj, så vi fortsätter titta. Efter ungefär fem minuter känner jag att det kanske var lite väl fult språk. Men ja ja. Någon sväng under filmens första halvtimme eller så kollar jag infon för att se vad det är för film. Den fullständiga titeln är "Zack och Miri gör en porrfilm". Harkel. Okeeeej. Jag säger inget till sonen utan konstaterar bara lite nonchalant att nu börjar nog filmen bli lite för barnförbjuden, och skickar honom i säng med en bok istället.
Ett rätt av tre. Jag måste verkligen hänga med bättre i filmvärlden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar