Just nu äter jag godis. Det händer inte så ofta längre. En gång i tiden var jag en av världens största godisråttor. Kanske inte till storleken, men definitivt till karaktären. När jag flyttade hemifrån vid 20 års ålder åt jag en påse Gott & Blandat till middag varje dag. På riktigt. Jag pluggade i Gävle och sprang alltid in på Pressbyrån innan tåget hem, köpte mig en påse och molade sen i mig under den timmeslånga tågresan hem. Väl hemma mådde jag lite lätt illa och kunde inte äta mera den dagen.
Ja, det låter rätt otroligt även i mina öron. Men är man ung så är man. Kroppen fungerar inte riktigt så längre. Nu för tiden blir jag illamående efter cirka tre godisar, men å andra sidan blir jag sugen på något annat efter ungefär en kvart. Och ger jag efter för frestelserna så sätter de sig där - på rumpan, på magen, i midjan, på låren... En ständig påminnelse om att jag inte är 20 längre. Numera är jag bara en godisråtta i hjärnan. Ständigt sug och längtan.
En påse Gott & Blandat om dagen resulterade i ett viktras utan dess like. Jag gick ner tre jeansstorlekar. Bara så där. Ibland funderar jag på att köra den dieten igen. När jag blir så där överless på att alltid tänka på vad jag stoppar i mig. Om allt jag fick äta var godis - då skulle jag ju tråna efter grönsaker och nyttigheter dessutom. Tjuväta en morot eller busa med lite broccoli.
Men så funkar det ju inte. Först och främst skulle det inte resultera i ett viktras i den här åldern. Dessutom skulle jag nog inte drömma om morötter och broccoli. För socker, mina vänner, är en drog. Goddamnit. Det borde vara förbjudet att äta socker. Det borde räknas som missbruk. Olaga sockerinnehav. För jag är jätterädd för poliser. Helt allvarligt. Pulsen slår tusen gånger snabbare när jag ser en polis. Och det är inte för att jag går igång på karlar i uniform. Allt (nåja) som är olagligt skyr jag som pesten på grund av detta. Eller ja, kanske lite för att jag har ett samvete också. Och är en allmänt god människa. Tror jag. Men mest för att slippa ha kontakt med poliser.
Så där har jag lösningen. Ska man lämna in en motion till riksdagen nu?
1 kommentar:
När jag var 18-19 år åt jag en påse dillchips och ett paket Salta Björnar om dagen - också typ till middag. Vad knäpp man var! Och jo, jag var också rätt pinnsmal på den tiden. :-)
Skicka en kommentar