Jag tror att jag börjar få en bild av vad jag vill bli när jag blir stor. Det känns riktigt skönt. Även om jag inte skulle komma dit, så vet jag i alla fall vad drömmen är. Att inte ens veta vad man har för drömjobb har känts ganska frustrerande. Men nu vet jag. Jag älskar språk och har alltid varit vetgirig och intresserad inom det området. Att det inte har slagit mig förrän NU att det är inom det området mitt drömjobb ligger - det känns en anings konstigt.
Jag har precis skickat in ansökningar till höstens terminstart. Jag har sökt hejvilt med tanken att det bara är att tacka nej. Det jag inte räknade med var att jag skulle hitta utbildningen med stort U. Jag kommer inte komma in. Men jag vill, vill, vill!
När jag tänker tillbaka på mitt torftiga yrkesliv vet jag exakt när jag har mått som bäst - när jag har fått arbeta med språk på ett eller annat sätt. Lägga pannan i djupa veck över formuleringar, leka detektiv för att hitta precis rätt definition eller översättning... Då har jag svävat runt på små osynliga lyckomoln.
Så hur självklart är det inte?
3 kommentarer:
Men alltså, är jag osedvanligt trög som inte fattar vad det är för utbildning du sökt??? :-)
Petra - Nej, jag skrev aldrig rakt ut vad det var. Det kändes så stort och jinxaktigt, så jag vågade inte. :) Men senare kanske. :)
Elin - Ja, bara att ha nånting som känns lockande är bra. Ett steg i rätt riktning. Eller åtminstone i NÅGON riktning.
Grattis!!! Du har hittat vad du vill sträva mot - det är stort bara det.
Skicka en kommentar