I helgen har vi kalasat. Fyraåringen har haft sitt allra första barnkalas. Lite tur i oturen att tre stycken lämnade återbud, för tolv barn känns ganska lagom. Utomhus. Hade vi varit inomhus hela tiden hade jag nog fått eskorterats raka vägen till psyket efteråt. Pga barnrösterna då. Barnröster har en förmåga att borra sig in i min hjärna och lämna små bomber som exploderar när man minst anar det. I övrigt var de gästande barnen så söta och snälla så. Vi hade bara planerat in fiskedamm som aktivitet utöver fikat, så jag var lite nervös att de små skulle bli rastlösa och sysslolösa. Men inte då! De lekte så fint i små grupper här och där. Växlade mellan att vara ute och inne (jag tillbringade större delen av tiden ute oavsett var majoriteten av barnen befann sig). Alla tolv var förvånansvärt duktiga på att avlägsna skor innan de inträdde i huset. Jag blev smått imponerad. Jackor och mössor togs av och togs på, togs av och togs på. Helt utan knorr.
Observera min klädsel (inne i hörnet, ståendes, ifall någon undrade) - så gick jag runt hela tiden utomhus utan att frysa det minsta! Vi hade lite oflyt med vinden. Den svepte nämligen in över bordet ett antal gånger och la barnens tallrikar i knät eller på golvet. Lite taskigt, om du frågar mig.
Men ett lyckat kalas blev det. I alla fall om du frågar mig och sambon. Vi var nöjda och det är ju huvudsaken. Eller inte. Men inget av barnen grät eller såg rädd ut, så det känns i alla fall som ett bra betyg.
Undra vad jag ska använda för hot nu när kalaset är överstökat?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar