Lite klageri

Jag och småttingarna har varit på Mariagården (ÖF) idag. Äntligen har mina vardagar blivit återställda till normalläge. Ja, måndagarna och fredagarna, det vill säga. Jag stortrivs med det här livet, måste jag säga. Lagom mycket jobb och ändå tid över till barnen. Även om jag ibland önskar att jag kunde jobba mera, men å andra sidan kommer aldrig den här möjligheten igen - att jobba lagom mycket och ändå vara hemma med barnen. Så jag får passa på medan jag kan.

Efter Mariagården gick vi i vanlig ordning och åt lunch på stan. Treåringen fick bestämma så det blev stamhaket och pannkakor med sylt och grädde. Bilden är därifrån (och barnens fina kläder är från Gulludden! Kolla in!). En lekhörna har ju varit önskat länge. Men det blev en sån här "betal-bil". Nu vill ju inte mina barn att man ska stoppa i pengar än - för det är bara otäckt när bilen rör på sig - men snart så... Just nu rör sig problemet istället runt det faktum att bilen står bredvid en hög ljusstake med ett flertal levande ljus i. Mycket barnvänligt och lämpligt. Tidigare stod där en skylt som både mina barn och andras barn sprang ner stup i kvarten. Undrar hur tankegångarna gick när man bestämde sig för att ta bort den förbenade skylten och ersätta den med... tada! levande ljus!

Undrar just när någon caféägare i denna stad ska komma på hur praktiskt det faktiskt vore med en lekhörna. Ett litet bord, lite duplo, någon bil... Flertalet klädaffärer har det, och ändå vistas man ju längre stund på ett fik. Förmodligen. Den här staden är dessutom överfull på just föräldralediga som gärna tar sig en fika eller en lunch. Fram till en viss ålder går det ju finfint att ha barnet sittande i en matstol, men sen inser ju barnen att det är roligare nere på golvet. Visst - man kan strunta i att gå och fika, vilket man faktiskt ofta gör. Men vilka är det som förlorar på det? Japp - caféägarna! Jag skulle gissa att merparten av inkomsterna kommer från lunchande föräldralediga mammor/pappor. För vi köper inte bara vår lunch för 65 kronor och dricker vatten till. Nej, vi köper vår lunch för 65 kronor (och gärna en dricka till för lite extra energi + 15 kr), sedan vill barnen ha lunch (minst ett barn - 39 kr) och så brukar det bli en festis till åtminstone ett barn (12 kr). Nu ska vi ju tala tyst om det här, men ibland blir det ju något till kaffet också (numera runt tjugan). Det var bara en familj... av minst tre eller fyra. I sällskapet. Och sådana sällskap är det både två och tre och fyra av vid lunchtid. Då verkar det ytterst märkligt i mina ögon att man inte satsar på att göra stället barnvänligt - utan istället faktiskt gör det mera Obarnvänligt. Hur tänker man då? "Vi gör allt vi kan för att få bort barnfamiljerna, så att vi har... fjortisarna kvar". Många bäckar små... eller?

Ja ja.

Imorgon är det jobbdag igen. Samt gynekologbesök. Alltid lika underhållande. Cellprovsdags. Usch och fy!