Nu ska jag berätta en hemlighet. Eller hemligt och hemligt - men jag har faktiskt inte sagt det till speciellt många (om ens någon?). Jag skulle vilja jobba heltid. Jag är jätteglad att jag har den här möjligheten att låta barnen gå färre dagar på dagis, men för egen del skulle jag mer än gärna jobba heltid. När arbetsdagen är slut blir jag alldeles paff och förstår inte hur tiden kunde gå så fort. Och jag vill baske mig inte gå hem! Ni ska heller inte tro att mina torsdagar är hurra-dagar där jag bara runt i ett glädjerus över att ha "fredag". Nix. Istället går jag runt med lite saknadont i magen och vill inte alls vara ledig dagen efter. Alla andra på mitt jobb får ju jobba! Eller ja, majoriteten i alla fall. Imorgon ska jag sluta tidigare, är det bestämt. Och vad konstigt det känns! Vadå tidigare? Då har jag ju nyss kommit dit ju!
Det är inte det att jag inte vill vara hemma med barnen. Jag har bara kommit på att mitt jobb är jäkligt roligt. När det går bra. Och just nu går det faktiskt riktigt bra. Jag känner mig pånyttfödd och helt lyrisk när jag är där. Änd aj lajk. Jag gillar både känslan av att gilla jobbet och känslan som jag får av själva jobbet. Det är helt nytt för mig. Faktiskt.
Den åttonde oktober. Det är då bomben släpps. Håll tummarna med mig, please!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar