Den här förkylningen tänker inte ge med sig i första taget. Den började ju med huvudvärk förra fredagen, och fortsätter i samma stil fortfarande. Har haft sådan huvudvärk de senaste dagarna så att jag stundvis vill börja gråta. Fast mest för att jag tycker synd om mig själv. Men ändå! Jag är rejält urless på det här nu.
Till veckan får vi veta vilka som får gå, på jobbet. Känns som att veckan blir lättare att ta - oavsett utgång - om jag slipper må så här. Jag försöker räkna med att jag ska få gå, så att ett sådant besked ska bli lättare att smälta. Men om jag, mot all förmodan, får stanna så blir det ju ändå inga klackar i taket och hurra-rop. För det kommer onekligen vara många som får gå som man absolut inte vill mista som arbetskamrater. Nej, det här är bara skit, oavsett hur det går för mig.
Vi var faktiskt ut på after work i torsdags. Just av anledningen att det är så himla deppigt och trist på jobbet nu, och många kände att de bara behövde släppa allt och ha lite roligt. Och roligt hade vi. Jag vet inte om det var all press och stress som spelade in och fick oss att skratta hysteriskt åt precis ALLT. Men skrattade gjorde vi. Hela, hela tiden. Det var otroligt skönt, måste jag säga. Det var ju lite sista chansen att ha roligt med varandra på ett tag (och för vissa av oss kanske för alltid - vem vet?).
Det är ganska mycket på g nästa vecka (för mig som inte är van att ha mycket på g), så det är kanske bra?
1 kommentar:
Nu får du se till att bli kry, vad är det mera som händer till veckan?
Skicka en kommentar