Jag är i desperat behov av en kvällspromenad. Eller ja, en promenad närhelst på dygnet. En promenad utan barn. Men sambon har jour och det betyder ju som bekant att jag måste vara hemma. Eller ta med mig barnen. Och just nu har jag inget som helst tålamod. Det tog slut. Nu vill jag bara gömma mig i en grotta i skogen.
Nä, fullt så illa är det inte. Jag känner bara ett stort, stort behov av lite ensamtid. Fast helst i trevliga vänners lag då. Men men. Någon annan dag. Och vecka.
Under tiden kan jag ju förundras över ettåringens förstånd. Hon förstår ju precis allt! Som alla andra föräldrar undrar jag om inte just mitt barn är lite mera begåvat än andras. Bara liiite granna? Alldeles nyss kom hon in och pekade på sina fötter. "Vill du ha skor?", frågade jag. Ettåringen nickade bestämt. "Hämta skorna du", svarade jag, varpå hon pinnar iväg ut i stora hallen mot skohyllan. "Nej, ta de där skorna som står i lilla hallen", ropade jag efter henne. Och tror ni inte att hon byter riktning och styr kosan mot lilla hallen istället - och hämtar precis de skor som jag menade att hon skulle ta? Är inte det lite begåvat av en ettåring? Jag är i alla fall imponerad.
Dessutom är hon ju blond! Bara en sån sak!
1 kommentar:
Japp! Hon låter superintelligent! :-) Vi tror ibland att Alex fattar precis vad vi säger för det är ofta han "svarar" precis rätt med ett busigt leende eller med sitt "Näääe" som han ofta säger. Och självklart tolkar vi ju det som att han begriper vad vi sagt. ;-D
Skicka en kommentar