Det är inte bara barnen som säger roliga saker. Jag kan också. Åtminstone skrattade jag själv både gott och länge och väl. Storsonen log lite snett och förklarade att han hade förstått, när jag för femtioelfte gången skrattande försökte förklara vad det var som blev så tokigt. Nåja, alla kan inte ha min ypperliga humor.
Det roliga?
Jag sa följande till stora sonen [sagt lite kaxigt med en del stolthet i rösten]: "Du har ju en bror att mås på!".
Ja, jag skrattar fortfarande. Visst är det väl lite kul i alla fall?
1 kommentar:
Hihi, ja det var roligt! ;-D
Skicka en kommentar