Det är inte bara barnen som inte minns nåt annat efter två-tre veckor av en ny rutin. Detta gäller även en Träsktant. Sambon har varit tillbaka på jobbet i fyra dagar nu, och jag håller på att trilla av pinn av allt spring. Var barnen verkligen så här krävande och jobbiga innan sambons semester?! Ettåringen beter sig som om hon fått tag på nåt uppåttjack nånstans mest hela tiden, och Treåringen är tjurig och tvär och ska bestämma ALLT. Banne mig och ve och fasa om han inte får som han vill. Känner mig allt som oftast som en medlare i ett gisslandrama. Treåringsmonstret har kommit och tagit min söte son i besittning. Ja, Ettåringen blir jag bara trött av att prata om. Nä fy, det lät ju jättefel. Men jag blir trött av att prata om hennes beteende. Virvelvind och klättermus kan få sammanfatta henne. Och så lägger vi lite envishet, bestämdhet och ett jäkla humör på det, liksom som grädde på moset.
Mitt enda lugna barn ser jag inte röken av. Han drog till Leksand med mormorn och morfarn. När han kommer tillbaka ska jag koppla honom här hemma. Han kan få en löplina som räcker ut på gården. Sen får han inte komma längre. För sådana är tioåringar. Är det inte kompisarna som lockar så är det det "go with the flow"-iga livet hos mormor och morfar (där man blir ganska rejält bortskämd, men den förklaringen var kanske överflödig?).
Nåja. Idag har jag och småttingarna roat oss i Växbo/Trolldalen med farmorn och farfarn. En riktigt mysig dag. Men voj voj, vad jag blir trött och slutkörd! Inte kände jag väl så här före sambons semester? Eller är det bara sommaren som bör lida mot sitt slut nu, så att jag får tillbaka mina vardagsvanor? Helt ärligt känns det som att den lika gärna kan ta slut nu, för nu har ju sambons semester varit och snart börjar småttingarna på dagis. Elva dagar kvar för Ettåringen. Tolv för treåringen (eftersom han inte behöver skolas in då). Iofs kan ju jag och fastkopplade sonen umgås och ha roligt fram tills han börjar skolan igen. Så okej då, sommaren får väl fortsätta då. Ett tag till.
Nu kommer Ettåringen och kräver min uppmärksamhet. Just nu slickar hon på mina shorts och försöker snyta sig i dem. Har jag sagt att hon är mest lik far sin?
1 kommentar:
Du uttrycker precis det jag känner! Var det verkligen så här intensivt innan semestern? Man hinner ju inte med någonting och är konstant trött.
Skicka en kommentar