Jag har en dröm om att sitta i solskenet med en kopp kaffe och solglajor - och blogga. När jag sitter där i min "solstol" flödar alla idéer och jag påbörjar femtioelva romaner och en hel uppsjö av tokroliga blogginlägg.
Nu sitter jag iofs ute, men på "lilla altanen" med tak. I skuggan. Helt utan kaffe (för det har jag druckit upp) och solglajor. Det senare skulle jag ju iofs kunna ha på mig ändå, och jag försökte - men jag såg lite dåligt.
Hursomhelst. Min frid stördes en aning av att sambon och treåringen kom hem från sin cykeltur precis, och började babbla om lunch. Jag som liksom var "in the zone". Ja ja. Nu kom jag av mig.
Kan berätta om Ettåringen som blivit förvånansvärt lång på sistone. Eller begåvats med gummiarmar, eller liknande. Igår när jag förberedde den ytterst originella middagen, tacos, ställde jag en skål med hackad paprika på köksbordet. Ungefär alldeles mitt på bordet. Jag hackar vidare i lugn och ro. I min egen lilla värld så där. Helt plötsligt vaggar Ettåringen iväg med nåt i handen. Detta ser jag i ögonvrån, och något liksom fångar min uppmärksamhet lite mer än vanligt så jag blir tvungen att vakna upp och titta ordentligt - hon håller paprikaskålen i handen! Hur - jag upprepar, HUR - är detta möjligt?!
Nåja. Det KAN ha varit sambon som nallat lite paprika å barnens vägnar och flyttat skålen en aning från bordets mitt. Men ändå! Det krävs en del finess av en mycket kort Ettåringen att få ner skålen från bordet utan att hälla allt över huvudet. Först och främst. Så jag anar dolda superkrafter.
Eftersom jag var så rolig häromdagen, klämmer jag in det citatet här (för det funkar ju faktiskt i alla möjliga sammanhang): Hon har ju en bror att mås på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar