Hellre två små harar...

Det går löss på dagis. Vi har faktiskt varit väldigt förskonade från detta på vårt dagis, så obehagskänslan blev stor när beskedet kom. Så trots att skadan förmodligen redan är skedd får barnen vara lediga från dagis den här veckan. Lämpligt nog är det ju påsklov för Elvaåringen, så det kändes ju rätt passande. Även om barn i den här åldern (dvs två och "snartfyra") snarare ser det som bestraffning än belöning.

Jag kammade igenom barnens hår direkt vi kom hem från dagis, som en duktig moder. Under tiden la dock sambon och farfarn golv i köket, så den där odelade uppmärksamheten jag hade önskat - ja, den fanns inte, kan man sammanfatta det. Jag kammade och kikade med stora, uppspända ögon. Lämpligt nog har vi förstoringsglas på vår luskam, så den kom ju väl till pass. Jag kände mig som direkt tagen ur ett avsnitt av CSI när jag lyckades identifiera några dammkorn och lite bortkammat skorv. Inga lusar och inga ägg. Phew!

Så här efter påsk blir barnen något storögda när jag pratar om att det antingen kan finnas små "lusar" eller små ägg i håret. Jag riktigt ser bilden de får framför sina små uppspärrade ögon. Jättekonstigt ju. Och ännu konstigare att vi måste använda en kam med miljoners taggar på en sträcka på cirka 5 cm - och ett förstoringsglas - för att lokalisera och se dem. Mystiskt är ordet. Ägg är ju hyfsat stora och inte alls svåra att se.

Men för att gå vidare till moderns funderingar... Det kliar ju konstant sedan beskedet. Tvärtemot vad man skulle kunna tro kliar det inte bara i håret. Det kliade alldeles nyss på axeln, och jag undrar om det är en lus som har ramlat från hårstrået och liksom försöker grabba tag i vadsomhelst innan den möter döden här på filten bredvid. Och på så vis ställer till med kli på min axel. Eller det där som kliar innanför jeansen på utansidan av låret. Kan det vara en instängd lus som till sin stora glädje upptäckte ett litet tunt fjun och som genom ett mirakel överlever inuti mina byxor? Jag undrar sådana här saker. På allvar. Är det möjligt? Rent medicinskt, menar jag? Jag vet - rent logiskt - att svaret är NEJ. Med precis så där stora bokstäver. Eller möjligtvis lite större. Ändock, gott folk - ändock!

Dessa små kryp får förståndet att "flyga ut fönstret" för att översätta ordagrant. Kvar finns en - iofs mild - skräck för att upptäcka att en del av min kropp har invaderats av djur. Eller parasiter då, om vi ska vara petiga. Men det låter hursomhaver inte bättre. Parasiter. Eeeew!

Nu kliar det på benet. Undrar just hur långt stubb jag har där nu? Tillräckligt för att ge logi åt en lus?