torsdag 22 april 2010

Filbunkemamman efterlyses!

Jag hoppade över träningen idag. Jo, jag gav mig tillåtelse till det. Sedan sambon började jobba igen (det vill säga sedan i måndags) har jag varit Monstermamman. Att vara vaken för länge på kvällarna i kombination med frånvaro av assisterande förälder resulterar i uppfostran modell sämre. Jag hotar och mutar på de allra mest dumma sätt. Och allt med Elaka Rösten. Snartfyraåringen ska ha kalas för sina kompisar på söndag. Hans första. Jag behöver knappast berätta hur stort och pirrigt det är i hans värld. Monstermamman hotar nu ständigt med att ställa in detta kalas ifall inte Snartfyraåringen lyssnar på vad hon säger.

Och det är ju en rolig sak att säga också. "Lyssna på vad jag säger!" - det går den här mamman runt och fräser stup i kvarten. Jaha? Vad är det som säger att han inte lyssnar? Han kanske bara inte känner för att göra som jag säger? Jag ska sluta säga så. Bums! Och jag ska definitivt sluta hota med sonens hett efterlängtade kalas. Usch, vad elakt att göra så! Fy på mig! Big time!

Dessutom hade jag en lång utläggning för Tvååringen om att hon aldrig mera kommer få russin. Detta på grund av hon hällde ur alla russin ur sin lilla burk och spridde dem över vardagsrumsgolvet. Fasansfullt. Kräver definitivt straff av det grövre slaget. I detta fall bli förvägrad russin resten av sitt liv. Jo, det känns rimligt.

Parenteser i all ära, men nu ska jag försöka komma till poängen. Jag gav mig tillåtelse att skippa träningen alltså. Av den anledningen att jag blir ännu mera monsteraktig av att känna stressen att jag måste till gymmet fortfortfort så att jag kan hinna på en av de två "crosstrainarna". Ja, det låter sanslöst och det är riktigt sanslöst också. Jag blir skitsur rentutsagt för att barnen inte samarbetar så att jag kan komma till gymmet 9:10 istället för ungefär 9:17. Där kan man tala I-landsproblem.

Jag var ingen idealisk mamma för det, men nog blev jag snäppet bättre efter att jag tagit beslutet i alla fall. Jag vet inte riktigt vad det här innebär. Att jag måste sluta morgonträna? Att jag måste inse att ett pass på gymmet är fullt utförbart utan en crosstrainer?

Veckans Familjeverkstad är inställd. Jag känner att jag börjar tappa greppet om Filbunkemamman och jag behöver hjälp av verkstan att få tag i henne igen. Men jag ska börja med att vara Snällsambon och göra min oäkta hälft glad genom att städa.

1 kommentar:

Helén (hehe) sa...

Oj, vad jag känner igen mig! Tomma hot och orimliga konsekvenser för att vara på dagis fem minuter tidigare eller senare. Man behöver sig en tankeställare ibland. Tack för påminnelsen!