Snälla!

Det här att enbart gå på stunden här och nu när man uppfostrar barn - vem kom på det? Kan den personen vara snäll och ta tillbaka det?

Jag ska ge ett par exempel som skett i vårt hem (eller typ):

Dottern (2,5 år) sitter och repar det redan överrepiga köksbordet med en gaffel. Jag säger åt henne, medan en annan vuxen i detta hem säger: "men vad spelar det för roll, tycker du att bordet är snyggt eller?".

På stranden går dottern hela tiden med sandiga fötter på handduken. Jag säger åt henne, medan en annan vuxen som tillhör familjen säger: "men orka säga åt, hon kommer ju att gå på handduken tusen gånger till idag".

Ni fattar va? Snälla, säg att ni fattar! Och det ni fattar är min synvinkel, eller hur? Tack på förhand.