Jag försov mig imorse. En hel halvtimme. Det brukar aldrig hända, trots att jag inte använder mig av någon väckarklocka. Jag vaknar ändå av någon slags inbyggd klocka. Ganska imponerande, om jag får säga det själv.
Nu är jag dock back on track, som ni kanske förstår. Gröten är intagen, kläderna och sminket sitter där de/det sitter och jag har några minuter över att blajblogga.
Sambon har sin sista semesterdag idag, vilket betyder att det även är slut på min semester. På måndag morgon är det jag som är ensam med två knattar som ska iväg till dagis i samma veva som jag ska iväg till jobbet. Det är inget jag ser fram emot, om man säger så. Som tur var har Storingen sommarlov ett tag till, så hans frukost, morgonbestyr och läxor behöver jag inte tänka på än. Men herreminje, vilken ångest jag har över att hinna med allt till hösten. Det är sånt här man inte tänker på när man tycker att "tre barn - jo, men det låter väl fint?"*. Man tänker inte på vardagsstressen. Heltidsjobb, dagis, skola, kvalitetstid, tahandomhemmet, ja ni vet.
Innan hjärtat hoppar ur bröstet ska jag avsluta denna blodtryckshöjande utläggning. För idag är det semester! Tjoho, nu ska jag till jobbet!
--------------------------
* Fast tre barn är naturligtvis fint. Hur fint som helst! Man blir lite gråhårig, men det är fint.
1 kommentar:
Haha. Känner igen mig så väl. Att få iväg tre små till dagis och skola på morgon tar mer energi än en hel dag på jobbet...
Skicka en kommentar