Det kommer ikapp en, känner jag. Den här korvstoppningen som blir när man börjar ett nytt jobb och den här stressen man känner över att man kanske svarar fel, att folk ska bli förbannade. Ansträngningen när man måste vara trevlig och neutral i alla lägen, när en del använder just myndigheter för att avreagera sig.
Dessutom är jag inte van. Det hade nog kommit ikapp på samma sätt egentligen om jag gått tillbaka till mitt vanliga jobb. Just det här att kliva upp tidigt, få iväg barn, jobba hela dagen, skynda hem, laga mat, natta barn... Jag har inte gjort det riktigt på fyra år. Och aldrig tidigare med tre barn.
Den här veckan har jag varit stingsligare än stingsligast. Och så trött att jag nästan känner tårarna komma ibland. Det har varit sån ansträngning att vara trevlig mot påfrestande kunder på telefonen så att jag har velat gå ut och skrika efteråt. Jag glömmer saker. Jag har en lapp på mitt skrivbord som jag inte har en susning om vad den betyder. Även det är extremt stressande - så jag har inte orkat luska i det.
MEN. Nästa vecka är det skärpning. Jag tänker att jag vet nu att det bara är lite "nytt jobb"-koma, så om jag tar lite djupa andetag, tänker lite "jorden går inte under"-tankar och slappnar aaaaaaav - då kommer allt att kännas lite lugnare och lättare. Så vi kör på det! Nästa vecka ska jag klä mig i långa svepande klänningar, låta håret växa ut i vilda, stripiga lockar och meditera i skräddarställning efter varje telefonsamtal. Aaaaoooommmm.
1 kommentar:
Ny dag nya möjligheter.
Alla vi har haft liknande dagar, men ta man den styrka man har inom sig, då är det "BARA och ta nya tag" och le så ska du se man klarar mer än vad man tror.
Skicka en kommentar