OK. Jag tänkte skriva ett inlägg innan vi gick om att det ju inte var just den här dagen jag skulle frukta. Utan snarare den där dagen som kommer om någon vecka (dag?) när vi kommit in i rullorna, är trötta, sura och dagis inte känns fullt så spännande som det gjorde idag.
Men vi lyckades bli osams. Jag kände stora odjuret vrida sig i bröstet. Han ville ut och han ville skrika, kasta saker och bli hysterisk. Mest för att han visste att detta väntade. Han hade suttit där inne hela morgonen och väntat. Rullat sina tummar och väntat. Ja, stora odjuret är en han. Det känns mest rimligt så. I min värld.
Men jag höll stora odjuret i schack. Han fick kravla sig upp i halsen, men där blev det stopp. Jag pratade lite högre än vanligt, men höll mig civiliserad. Mest för att stora odjuret är en drama queen (king?) och överreagerar. Det kunde till och med jag se.
Så vi drar ett streck över osämjan. Vi drar även ett streck över detta väder. Okej om det regnar. Jag kan ta det. Men inte himlenöppnarsig-regn första dagen vi ska iväg till dagis. Jag är van att säga: "sätt på er skorna så går vi". Och mina lydiga avkommor gör så. Faktiskt. För är det något de älskar så är det att gå ut. Men när det ska bylsas på med regnkläder i flera delar, stövlar som ska knölas in i byxor och hällor som ska på... nja. Det är inget vi gillar i vår familj. Det är vi helt överens om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar