Länge leve Jung!

Gårdagen var otroligt intressant! Det var alltså dags för Trygghetsstiftelsemöte igen. Denna gång fick vi svara på frågor och komma fram till vilken JTI-personlighetstyp vi var. JTI står för Jung Type Indicator (googla ifall ni är nyfikna) och går ut på att man tar reda på huruvida man hämtar energi extrovert eller introvert, riktar uppmärksamhet baserat på sinnesförnimmelser eller intuition, fattar beslut baserat på tanke eller känslor och slutligen om man förhåller sig till omgivningen genom bedömning eller perception. När man svarat på frågorna får man en bokstavskombination (4 bokstäver) där varje bokstav representerar ett av alternativen ovan. Exempelvis visade mitt resultat att jag är en ENFJ, där E=extrovert N=Intuition F = Känslor och J= Bedömning. Vilket i sig innebär att jag är en person som hämtar energi från min omgivning, främst litar till min intuition, går helt och hållet på mina känslor när beslut ska fattas och vill ha kontroll och struktur i mitt liv.

Nog med förklaring.

Men vad intressant det var att tänka sig att jag faktiskt är en extrovert person (till skillnad från min tidigare syn på mig själv - att jag är introvert och svår) som behöver människor omkring mig för att ladda batterierna. Det förklarar faktiskt en hel del. Som att jag faktiskt inte riktigt trivs med att sitta själv och jobba - jag får ingenting gjort, för jag töms på energi. Att Facebook har blivit mitt home away from home, för jag behöver kontakt med andra människor för att orka gå hemma. Samtidigt är jag inte helt och hållen extrovert (man är sällan eller aldrig helt och hållet extrovert eller introvert), för det här med att prata inför folk är inte min starka sida, däremot hämtar jag enormt med energi från att prata med en mindre grupp.

Jag hade väldigt svårt att gissa innan om jag skulle hamna i gruppen Bedömning eller Perception (hur jag förhåller mig till omvärlden). Bedömningsgruppen är de som vill veta vad som ska hända, som vill ha struktur och kontroll. Perceptionsgruppen är de som är mera flexibla. Som inte har sådana strikta ramar, utan flyter med mera och trivs med det. Jag ville placera mig där innan - lite mot min vilja. Hur konstigt det än låter. I min tankevärld är det något negativt att vara i den gruppen. Man är ostrukturerad och slarvig. Något som jag har definierat mig själv som i alla tider. Och inte trivts med, bör tilläggas. När jag sa de orden fick jag en liten aha-upplevelse - det beror ju på att jag inte tillhör den gruppen! Fast det får jag ju ingen medalj för, för allt är ju lika rätt. Det finns ju ingen personlighet som är "fel". Bara högst subjektiva värderingar. Och naturligtvis krockar det lite när man inte är den typen av person. Jag har alltid fått den där stämpeln av andra personer - att jag är en slarver, stökig och oorganiserad. Medan jag faktiskt hela tiden strävar efter just struktur och ordning! Snurrigt, men så är det.

Sambon har ju lärt mig det här att få kontroll på saker och ting. Faktiskt. Vilken grupp han befinner sig i är det inga som helst tvivel om. Och vilken himla lättnad det har varit att äntligen få leva ett ordningssamt liv! Jag vet vad jag har att vänta mig, jag vet vad som gäller - pust och ett stort PHEW! Det tog bara trettio år att komma dit... På samma sätt som vår föreläsare uttryckte vilka rysningar han fick av J-personer, känner jag lite irritation över P-personer. Trots att jag räknat mig till den skaran tidigare. Vår föreläsare sa faktiskt också att om man träffar på en ny bekantskap och genast känner att nä, det här klaffar inte - då beror det med stor sannolikhet att man är olika personlighetstyper. E vs I eller J vs P. Det är främst E och I samt J och P som har betydelse för hur man klickar med andra personer. Samtidigt som en EP (flummig extrovert) ofta söker en IJ (strukturerad introvert) som partner, och vice versa. Man söker hela tiden balans i livet.

Är det inte intressant, så säg?!

Därför söker man även balans under själva dagen. Låt säga att en introvert person (som hämtar energi från sig själv och blir dränerad på energi av andra människor) jobbar som lärare. När dagen är slut orkar inte den personen göra saker som involverar ännu mer umgänge med andra människor, utan den måste ladda batterierna och få balans genom att vara för sig själv. Det betyder inte att en introvert person inte kan jobba som lärare, bara man ser till att få balansen under dygnets övriga timmar.
Eller om jag har ett flexibelt arbete med lite lösa ramar - då måste jag som J-person ha ännu mera struktur och planering i mitt privata liv. Och tvärtom naturligtvis. En P-person som har ett inrutat jobb med rutiner, måste balansera upp detta genom att låta saker flyta hemma istället.

Otroligt fascinerande! Och egentligen självklart, när man tänker efter.

Dessutom är det så att man inte alltid får samma bokstavskombinationer om man gör om testet efter något år eller så. Man påverkas ju av situationen man befinner sig i för tillfället. Jag, till exempel, som har varit föräldraledig i flera år - jag hämtar enormt med energi från andra människor just nu. Men skulle jag arbeta, kanske jag mer skulle känna att jag hämtar energi från att få vara ifred och ta det lugnt.

Nu har vi fått i läxa att bland annat koda våra partners. Det gjorde jag i ett nafs, kan meddelas. Redan innan vi fått läxan. ISTJ. Där har ni min sambo. Jag skulle kunna sätta både en och två slantar på att han skulle få det resulatet! Och ni som känner mig IRL - jag ber redan nu om ursäkt för att jag kommer hålla på att koda er och ta upp detta samtalsämne om och om igen. Det är ju bara så himla intressant!

Nämnde jag att den personlighetstypen jag fick innebär att jag "är inriktad på människor och deras potential och vill delge mina trossatser och min övertygelse"? Just nu är det här min trossats!