Det är lustigt det där med manligt och kvinnligt. Vissa vill hävda att det inte finns någon skillnad, att vi alla är individer, helt oberoende av det där vi har mellan benen. Jag själv till exempel - jag vill ofta tro att jag är någon som är övertygad att könet inte spelar någon roll. Men jag tar liksom mig själv på bar gärning, stup i kvarten. Senast idag.
Möte med Trygghetsstiftelsen igen. Träff nr två. Första träffen var med två herrar. Jag pratade med låg röst och var mycket seriös i mina uttalanden. Andra träffen (dvs dagens träff) var med en kvinna. Och poff!, så är den där låga rösten ett minne blott. Och den där seriösa sidan kastade jag lite lätt åt sidan. Enter lite gällröstade, skämtande och skrattande Träsktant.
Varför gör jag så?!
Mådde lite bättre när jag ertappade ovan nämnda kvinna med att titta på en annan kvinna när hon nämnde att många kanske äter lite för mycket sötsaker när de är stressade - bara för att vrida på huvudet och titta på en man när hon förklarade vidare att många andra dricker för mycket alkohol pga stress. För hur manligt är det att tröstäta choklad och hur kvinnligt är det att sprätta en starkbira när man har haft en jobbig dag?
Den här kvinnan är till och med psykolog. Lite intressant. Tyckte i alla fall jag.
Nu ska jag vara kvinnlig och titta på lite desperata husfruar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar