Hemläxa

Jag ska söka ett jobb. Fast på låtsas. Det är veckans läxa nämligen. På tisdag ska jag gå på en fejkintervju och raljera om hur fantastisk jag är. Eller nåt sånt.

Meningen är att man ska ta en riktigt jobbannons och skriva en ansöka till just det jobbet. Det ska vara något man är intresserad av på riktigt och faktiskt skulle kunna tänka sig att söka. Jag slog på stort och tänkte att jag kollar av hela landet, istället för att gå på den här lilla delen av Svea Rike. Vi ska ju ändå inte söka det på riktigt. Jag gick igenom de områden jag har erfarenhet av och de områden jag är intresserad av. Två jobb. I hela Sverige. I hela Sverige!

Nu är det meningen att jag inte ska deppa ihop, för 75% av alla lediga jobb annonseras inte ut. Och det låter ju positivt och lovande. Tills man inser att det då är meningen att man ska försöka hitta ett av de där 75%. Öh... Vi har ju tydligen också väldiga fördelar eftersom vi bor i en liten stad - för då har man ett sånt stort nätverk och kan hitta just det där jobbet genom sina oändliga kontakter.

Öh...

Nåja. Jag ska inte grotta ner mig i det. Jag ska istället skriva en ansökan. OK! Harkel. Då kör vi då! Typ... Vi blev frågade igår om vi tyckte att vi hade tillräckligt med kött på benen för att börja skriva. Jaaadå, log vi. Och trodde faktiskt på oss själva. Åtminstone jag. Tills igår kväll.

"Gör något roligt innan du sätter dig och skriver - för mår du bra, så gör du bra!". Coachens (ja, vi kallar honom det) ord ringde i öronen på mig. Så jag tog fram lite godis. Så! NU ska jag börja.
...
Men... hur börjar man? Surfa, surfa, surfa. CV, CV, CV. Men personliga brev då?! Jag hittade en sida som faktiskt hade med förslag på personliga brev, där expertrekryterare hade lämnat feed back. Samtliga brev hade kommentaren "börja med något som fångar intresset". Ååålrajt. Öh... Tjena Trasan Apansson? Hej hej leverpastej? Nä, hälsningsfrasen fick vara så länge.

Vidare. Första stycket. Ska förklara varför jobbet intresserar mig och varför jag borde vara intressant för dem. Som jag förstod det hela. Tvärstopp. "Jag är intresserad av den utlysta tjänsten som blabla, eftersom jag är positiv och glad". Öh... nä. Nä, vi lämnar det så länge.

Längre ner då? "Som person är jag...", hade någon inlett stycket, och fått beröm. OK, då kör vi på det. "Som person är jag... glad... och... positiv"?

Nä. Just det. Jag struntade i allt. La pappren åt sidan, surfade vidare in på Facebook och gjorde något jag är bra på istället. Skördade, matade, lagade, sådde. Och så åt jag lite godis. På riktigt.

Nu är det meningen att jag ska ta tag i den där ansökan igen. Så jag bloggar lite - för "mår jag bra, så gör jag bra". Funderade på om jag ska ta och pynta lite först också. Det är ju ändå första advent på söndag. Och pynt är ju mysigt, så då mår jag nog ännu lite bättre. Och kommer att skriva en superansökan. Ja, vi säger så.