Vi har ett väldigt litet kök, så den här möbleringen känns väldigt opraktiskt. Man slår i Tripp Trappstolens ben hela tiden, stolarna är i vägen så vida de inte står helt inskjutna vid bordet, och ja det är bara allmänt fult, tycker jag.
Så här kommer mitt nya förslag:
Visst är väl det här finare? Det ser liksom mer rätt ut. Vi måste iofs ta bort iläggsskivan som gör att Ellen kommer en bit ifrån oss andra (och därmed förhindras dra ner tallrikar, smaka på mat och annat smått och gott) - men jag har en lösning på det! Vi köper helt enkelt ett sånt där litet bord som hör till den ursnygga stolen och så kan hon sitta en litenbit ifrån bordet när vi andra äter. Inte som i en skamvrå, naturligtvis, men bara så att hennes lilla bord får plats mellan.
Nu känner jag att jag är tvungen att berätta att vi ska klä om stolssitsarna och att skåpen ska målas helvita och få nya handtag. Bara så att ni vet. Och så att jag kan slappna av. Dessutom är det faktiskt tänkt att vi ska ha lite tavlor och annat jox på väggarna. Fast det där vet ni ju redan om ni lästemitt neggoinlägg häromdagen.
Ja, hursomhelst. Jag tänker lämna den här möbleringen som den är, och så får vi se vad sambon säger. Vi kan ju i alla fall testa. Och om han hatar det så får vi väl byta om till det gamla igen då. Som jag hatar.
Jag tycker för övrigt att min sambo kan ta och lyssna lite på Dr Phil. Han säger ju att kvinnan ska få bestämma hur det ska se ut hemma. Bring back lite av femtiotalet, tack! Min sambo påstår sig inte bry sig om hur det ser ut, men varje gång jag försöker göra något så kommer han ändå där dragandes med sina åsikter. Och vi är inte direkt överens om allt, kan meddelas. Det är mycket därför våra väggar är tomma. Jag vill ha lite modernare och han vill ha lite... ja, lite åttiotal faktiskt. Eller är det nittiotal? Inte det jag vill i alla fall.
Återkommer med uppdatering om kökets öde!
ps. Sonen HADE formulerat sig själv i julkortet! Hur otroligt gulligt är inte det?! Det låter iofs lite sorgligt med "tack för all omtanke", precis som att den inte är självklar. Men så tänker ju inte han. Han tyckte dock att det var ytterst pinsamt att mamma hade lagt upp bild på bloggen. För tänk om hans kompisars mamma läste, och så visade de sina barn?? Ja, risken är väl inte alltför överhängande, så det får ligga kvar. Mamman är alldeles för stolt för att ta bort det!
4 kommentarer:
Håller med dig. Mycket bättre sådär!
Känns öppnare och trevligare att kunna se ut genom fönstret från alla platser. Själv kan jag tycka det är lite obehagligt att ha ett fönster i ryggen när jag äter.
Min sambo har vett nog att knipa tyst om jag har gjort något jag tycker är bättre. Tur för han det :-D
Kortet var verkligen supersött det med. Som sagt, lite stel formulering, men det var nog bara för att han ville hitta de rätta stora orden för sina känslor.
Jag håller också med dig! Tre mot en måste väl betyda att sambon inte har någon talan i det här fallet? ;-)
Nja, han har redan ratat det. :-/ Men han gick med på att vi kan ha det så här ett tag och testa. Men han hade femtioelva orsaker till att vi ska byta tillbaka till det gamla. Så vi får väl se...
Ramla in på din sida via FL. Vilket himla mysigt julkort du fått:)
Håller oxå med om att den nya möbleringen var snyggare;)
Skicka en kommentar