Hade tänkt att det skulle bli ett hemma hos-reportage här någon gång inom den närmsta framtiden, men fy vad vårt hem ser urtråkigt ut! Vi har bott här i över ett år nu, och har ändå inte fått upp allt på väggarna och börjat få till mysfaktorn. Jag är så urless på det. Nu har vi iofs precis målat om i köket, men det ser ju skittråkigt ut med tomma väggar så jag kan inte ens vara riktigt glad. Väggarna ser nästan ännu tristare ut nu när de är beigea!
Hugos rum är det enda rum i huset som har fått upp ordentligt med grejer på väggarna. Antons är också ganska okej. Men resten av rummen står där med tomma väggar. Nästan. Bokhyllan i vardagsrummet, som ju ska vara en plats för vackra saker och böcker, har blivit någon slags lagerhylla. Där hamnar allt som inte småttingarna ska kunna nå. Så det ligger ofta lite verktyg där, saker som ska stå på de nedre hyllor har flyttats upp och liksom bara ställts varsomhelst. Skitsnyggt.
Sambon och jag lever lite efter mottot att man ska kunna leva och vara i alla rummen, och släppa tanken på att vi ska ha vardagsrummet i fred, t.ex. Vilket innebär att barnen fikar där och slaskar och slabbar. Bordet blir jätteofta bortglömt så det står där, dammigt och fikafläckigt. Fräscht. Sedan alla dessa leksaker som är överallt. Visst, man får leva med sånt när man har småbarn - så är det ju. Men jag är så less på att aldrig ha fint hemma. Det var ju inte ett dugg roligt att julpynta i år. Jag har inte ens tagit fram hälften av allt julpynt. 
Ja, så här ser det ut, och då har jag nog ändå plockat bort det värsta av leksakerna innan den där bilden togs. Nåja, i alla fall en sällsynt bild där alla tre barnen är med.
Sorry, jag har knappt sovit nåt inatt, så det är väl därför jag är så neggo idag. Tänkte faktiskt att det skulle bli kul att börja fota alla rummen, men så blev jag så deprimerad av synen. Så då blev det detta roliga inlägg. Nu gråter Hugo och trötta Ellen vill sova.
Tjing!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar