Jag skriver en blaj-blogg. Den är totalt ogenomtänkt och ostrukturerad. Tanken är väl att den ska bli mer genomtänkt vad det lider, men just nu är jag så ringrostig i skrivandet så jag måste blajskriva för att komma igång. Så ni får ha överseende. En vacker dag kommer ni att hitta ett inlägg med en röd tråd och tanke (dock inte röd... eller ja, förmodligen inte röd) bakom. Just nu ägnar jag mig åt att tömma skallen på de tankar som för tillfället råkar finnas där. Som ni säkert har märkt vid det här laget är det inte mycket. Men det är ändock mina tankar och det kan ju vara kul att minnas hur tom min hjärna var en gång i tiden, när den där tiden kommer då jag blir mitt forna, intelligenta jag. Eller nåt sånt.
Jag har precis rättat ett dokument åt min käre far. Han ville ha hjälp med grammatiken och dylikt. Och vet ni vad? Jag kände mig som värsta snillet när jag satt där och deletade diverse överflödiga mellanslag och satte en punkt där och drog ihop ett särskrivet ord där. Är man svältfödd på hjärnstimulans då? När sånt blir skitroligt och man önskar att fadern hade 50 till dokument som jag kunde lägga panna i djupa veck över? Kanske det är mitt framtida drömyrke - korrekturläsare! Låter ju ytterst megaspännande! Börja skicka era dokument! Please! Skriv med förbundna ögon, vetja! Karriärslivet - here I come!
Sanningen är att jag ska återgå till jobbet snart (som ni kanske redan har läst). Där kommer jag dock få utföra sysslor som ligger aningens över min kapacitet. För tillfället, ska jag väl tillägga - för det är noga och viktigt att ni förstår att jag kommer att bli smart igen en vacker dag. Om jag nu någonsin kunnat klassas som just det. Men allt som övergår detta hjärntillstånd är smart enligt mig. Hursomhaver. Att göra sånt som faktiskt kräver ett visst mått kunnighet och intelligens är inte alls roligt. Då känner jag mig ju bara korkad. Inget nytt, i och för sig.
Nåja, nu behöver jag ju inte fundera över vad jag ska bli när jag blir stor längre! Lavvli! (bra, nu kan jag korrigera det där sen...)
Dagen idag har b... men vänta nu - det flög just en MYGGA runt mig! Vart sjutton kom HAN ifrån?! Skumt. Ja, nu kan jag ju säga att vi faktiskt HAR ett husdjur ifall barnen börjar tjata igen. Men nu återgår jag till ämnet - dagen idag har bestått av ett flertal sövningsförsök av barnen, ett hett efterlängtat besök hos en födelsedagstjej, thaimat och så korrekturläsningen då (icke att förglömma). Hugo var eld och lågor över att äntligen få leka med sin älskade Alice. Och idag fick han till och med en kram OCH en puss! Inte illa pinkat.
Nu sitter jag här och borde verkligen gå och lägga mig, men vill jag det? Nix! Datorn har en uppiggande effekt på mig. Som ett uppåttjack. Om jag skulle vara tvungen att vara vaken i 76 timmar i sträck skulle jag lugnt klara det om jag satt framför en dator. Det skulle inte ens vara en sport. Ge mig lite Tradera och jag är vaken resten av mitt liv! Lätt! Jag skulle säkert gå i personlig konkurs inom si så där tre timmar. Men jag skulle vara vaken och kånkad!
(Nu kom myggan igen. Ska jag ge honom ett namn? Som en överraskning för ungarna vid frukostbordet imorgon? Ställa fram en fingerborg med lite vatten i, och när barnen frågar vad det är säger jag lite nonchalant att det är Kents matskål. Vilken Kent?, säger de. Mäh, husdjuret ju, säger jag. Och så kanske en fanfar på det? Och i samma veva kommer pappan in med Kent mellan pekfingret och tummen - titta, vad jag just slog ihjäl, en mygga mitt i smällkalla vintern!)
Jag har precis rättat ett dokument åt min käre far. Han ville ha hjälp med grammatiken och dylikt. Och vet ni vad? Jag kände mig som värsta snillet när jag satt där och deletade diverse överflödiga mellanslag och satte en punkt där och drog ihop ett särskrivet ord där. Är man svältfödd på hjärnstimulans då? När sånt blir skitroligt och man önskar att fadern hade 50 till dokument som jag kunde lägga panna i djupa veck över? Kanske det är mitt framtida drömyrke - korrekturläsare! Låter ju ytterst megaspännande! Börja skicka era dokument! Please! Skriv med förbundna ögon, vetja! Karriärslivet - here I come!
Sanningen är att jag ska återgå till jobbet snart (som ni kanske redan har läst). Där kommer jag dock få utföra sysslor som ligger aningens över min kapacitet. För tillfället, ska jag väl tillägga - för det är noga och viktigt att ni förstår att jag kommer att bli smart igen en vacker dag. Om jag nu någonsin kunnat klassas som just det. Men allt som övergår detta hjärntillstånd är smart enligt mig. Hursomhaver. Att göra sånt som faktiskt kräver ett visst mått kunnighet och intelligens är inte alls roligt. Då känner jag mig ju bara korkad. Inget nytt, i och för sig.
Nåja, nu behöver jag ju inte fundera över vad jag ska bli när jag blir stor längre! Lavvli! (bra, nu kan jag korrigera det där sen...)
Dagen idag har b... men vänta nu - det flög just en MYGGA runt mig! Vart sjutton kom HAN ifrån?! Skumt. Ja, nu kan jag ju säga att vi faktiskt HAR ett husdjur ifall barnen börjar tjata igen. Men nu återgår jag till ämnet - dagen idag har bestått av ett flertal sövningsförsök av barnen, ett hett efterlängtat besök hos en födelsedagstjej, thaimat och så korrekturläsningen då (icke att förglömma). Hugo var eld och lågor över att äntligen få leka med sin älskade Alice. Och idag fick han till och med en kram OCH en puss! Inte illa pinkat.
Nu sitter jag här och borde verkligen gå och lägga mig, men vill jag det? Nix! Datorn har en uppiggande effekt på mig. Som ett uppåttjack. Om jag skulle vara tvungen att vara vaken i 76 timmar i sträck skulle jag lugnt klara det om jag satt framför en dator. Det skulle inte ens vara en sport. Ge mig lite Tradera och jag är vaken resten av mitt liv! Lätt! Jag skulle säkert gå i personlig konkurs inom si så där tre timmar. Men jag skulle vara vaken och kånkad!
(Nu kom myggan igen. Ska jag ge honom ett namn? Som en överraskning för ungarna vid frukostbordet imorgon? Ställa fram en fingerborg med lite vatten i, och när barnen frågar vad det är säger jag lite nonchalant att det är Kents matskål. Vilken Kent?, säger de. Mäh, husdjuret ju, säger jag. Och så kanske en fanfar på det? Och i samma veva kommer pappan in med Kent mellan pekfingret och tummen - titta, vad jag just slog ihjäl, en mygga mitt i smällkalla vintern!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar