Lite upprörd

Enligt tv-tablån i tidningen (den lokala varianten) skulle Halv åtta... visas ikväll - men icke! Nu är jag lite besviken. Jag som hade laddat!

Nu har jag löst mysteriet med att föra över bilder till den här datorn. Det var skitsvårt. Eller inte. Det enda jag behövde göra var att plugga in kameran och så skötte allt sig själv. Inte så tokigt. Så idag kommer det en bild eller två.

Här kommer en, t.ex.:

Om man är observant ser man två tänder. Hon är ganska stolt över dem. Observa

också rörelsen i vattnet - hon satt inte direkt stilla, om man säger så.

Och så ett bevis på att hon är sin fars dotter. Hon är så himla, himla lik sambon här. Så om ni undrar hur han ser ut, så är det ungefär så. Lite mera skäggstubb bara och lite mindre fjun på huvudet. Kanske liiiiite mindre runda kinder, men det är en hårfin skillnad. Han verkar inte så tokig va?

Imorgon ska jag på utvecklingssamtal på äldste sonens skola. Vi får hålla tummarna för att jag kan hålla tårarna tillbaka denna gång. Jag blir alltid så där stolt och rörd över allt beröm över min son, så jag sitter där och nickar medan ögonen svämmar över. Känns ju lite löjligt, men jag kan inte låta bli. Eller ja, det återstår ju att se. Man vet ju inte heller - han kanske inte får beröm av nya fröken. Ny klass, ny fröken och ett år äldre - saker kan ju förändras. Men inte min Anton, inte!

Just det, undrar om jag kanske skulle gå och få honom i säng också. Ja, det ska jag nog. Nu får ni klara er själva. Tjing!