Håll i er - jag tänker blogga nu! Om vad vet jag inte. Det som ligger närmast till hands är att deppskriva om att min anställning är på väg att löpa ut och därefter blir jag ju - inte helt förvånande - arbetslös. Det vore inte fullt så deprimerande (fast väldigt väldigt nära så deprimerande) om det inte vore för att jag verkligen stortrivs på jobbet. Det känns, på riktigt, som att jag har "hittat hem". Både arbetsuppgifter och arbetskamrater passar mig som handen i handsken. Jag älskar! Och ja, man kan faktiskt känna så trots att man inte har något flashigt jobb. Mitt jobb är jäkligt flashigt för mig - just för att det är så kul.
Men nu är det snart slut på det roliga och jag får återgå till magontsarbetslöshet. Som glasyren på tårtan kommer vi båda att gå arbetslösa i början på nästa år. Oh joy. Sambon får ju gå tillbaka till sitt jobb efter några månader iofs, men just den där perioden då vi kommer gå hemma är det inte mindre än fyra familjemedlemmar som fyller år. Exempelvis. Nu kan vi ju bortse från en, eftersom det är jag. Men ändock.
Ja, ni ser - synd om mig. Ack ack ack. Jag är verkligen unik avseende detta - jag har snart inget jobb. Så råkar någon av er snubbla över ett jobb - skrik till. Jag har hört att man får många jobb genom att söka via sin blogg. Jag ska hälsa Arbetsförmedligen det sen, att jag söker väldigt aktivt via bloggen.
Nej, det ska jag inte. Ifall någon trodde att jag var seriös. Man kan inte så noga veta hur man tolkas.
Nu vet ni i alla fall att jag lever och frodas, om än i lite deppigt tillstånd.
2 kommentarer:
Nämen..? Vad trist. Lovar att hålla ögon och öron öppna - och som du vet ser mina ögon och öron liiite mer än de flestas på den fronten. Hör gärna av dig om du vill bolla tankar och funderingar. KRAM!
Ja, jag har en tillfällig anställning bara. Vore jättesnällt av dig om du ville tänka på mig! Kram!
Skicka en kommentar