När jag ska sova formulerar jag långa - i mitt tycke - kloka inlägg i mitt huvud om mina tankar kring SD. Det må kännas hur uttjatat som helst, men min hjärna vill inte vila förrän den har fått sätta sina tankar på pränt. Men! Varje gång jag sätter mig här och tänker skriva ner alla de där tankarna är de puts väck! Jag är för trött. För stressad. Men jag ska ge det ett försök.
Det jag i grund och botten vill säga är att ingen någonstans kan få mig att respektera åsikter som säger att min son är fel. Att enbart hans utseende gör honom till måltavla för idioter som inte kan se skillnad på sak och person. Eller annorlunda uttryckt - som inte kan förstå att det inte är invandrarnas fel att invandringen inte funkar. Det spelar ingen roll ifrån vilket land en person kommer - det är hur de tas emot i det här landet som skapar problemen. Och detta IDIOTISKA att bunta ihop personer som delar hemland/religion/vissa drag utseendemässigt - gah! Inser man då att man omvänt blir jämförd med alla vita människor i hela världen? Tycker man att det stämmer att alla vita människor i hela världen har exakt samma egenskaper? Rimligt? Nä, jag tänkte väl det. Så naturligtvis stämmer det inte för någon annan hudfärg heller. Eller ens nationalitet eller religion. Det är så korkat resonemang så jag totalt tappar tron på människans intellektuella utveckling. Människor är individer. Punkt slut.
Och nej, min son är inte invandrare. Han är född och uppvuxen i Sverige, fast med ett "icke-svenskt" utseende. Men försök få mig att tro att han inte kommer att få mera problem under sin uppväxt om SD ska ha något att säga till om i detta land. Att han inte kommer att bli diskriminerad på grund av sitt utseende. Jag tar det personligt när folk påstår att vi ska respektera SD-röstarnas åsikter. Deras åsikter är som ett slag i ansiktet på mig och jag blir ombedd att respektera det? Helvete heller att jag tänker respektera åsikter som grundar sig på att min son inte är lika mycket värd, inte en önskad medborgare. Eller åtminstone att han är en andra klassens medborgare. Det finns inte en chans i världen att jag tänker stå tyst och bara acceptera att det finns folk i detta land tycker på det här viset. Att utvecklingen går bakåt istället för framåt. Det är inget annat än en skam för Sverige.
Naturligtvis tycker jag inte att det är rätt att jaga SD-aktiva eller SD-röstare. Våld och trakasserier är inget någon människa ska utsättas för - oavsett hudfärg/religion/åsikter. Att vissa ändå gör detta är också en skam för Sverige. Så klart. Det får ingen annan effekt än att fokus tas bort från SD:s politik och istället får dem att framstå som offer. Vilket naturligtvis personerna i de enskilda fallen är - dock inte partiet SverigeDemokraterna som sådant. Deras politik däremot måste få lyftas fram, se ljuset och bli granskad. Det finns inget annat sätt att visa att inte många av deras argument och påståenden håller. Så om man slutar spåna in på häxjakter på enskilda personer och istället tar debatter, granskar och informerar har vi i alla fall en chans att få folk att vakna. Jag fortsätter envist hävda att jag tror att majoriteten av SD-röstarna inte har någon större insikt i vad partiet egentligen vill och vad det står för.
Det var ungefär vad jag hade (energi och tid) att komma med nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar