Gnäll - bara bara gnäll

Fyraåringen älskar att spela datorspel. Hans favvosida är Spelo.se. Ganska ofta vill han att mamman (dvs. jag) sitter bredvid och "hjälper". "Hjälpen" går ut på att titta när han spelar. Och att säga att han kanske ska spela det eller det spelet istället. Det eller det spelet är sådana där spel som mamman tycker ser roliga ut. Typ sminkspel, pimp my ride-spel och dylikt. Varje gång tänker jag att jag ska smyga åt mig datorn senare och spela något.

Men när jag sätter mig vid datorn skäms jag. Så då blir det Facebook, Twitter eller blogg, sånt som vanliga vuxna pysslar med. Så också idag.

Livet är ganska hektiskt just nu. Om jag inte jobbar så är jag hemma och lagar mat eller nattar barn. Helgerna är fullbokade numera. Och med fullbokade menar jag att jag har en sak inplanerad varje helg. Det känns mer än tillräckligt nu. Det är roliga saker, så jag klagar inte. Däremot är jag inte så lättflörtad vad gäller att peta in fler aktiviteter än vad som redan är.

Det är ju som det är. Känner man så ska man naturligtvis inte göra sig till för andras skull och klappa ihop på köpet. Men det känns så fruktansvärt trist! Mitt liv går bara ut på rutiner och vardagsstök. Jag har skitkul på jobbet. Men där slutar det roliga. Ungefär. Det är ju självklart roligt hemma också, men så himla många måsten tar udden av det roliga. Samma sak, dag ut och dag in. Ändå tusen saker som aldrig blir gjorda. Projekt som aldrig tycks bli av. Bara hålla allt i någotsånär normalskick.

Gaaaah! Jag dör tråkdöden, för att prata fjortiska. Eller om det är twitterspråket? Hursom - jag behöver något roligt att se fram emot. Men sånt som kändes roligt att se fram emot förr, det funkar inte längre.  Eller jo, nu ljuger jag en smula. Det funkar, men högst tillfälligt. Det kan vara så att jag behöver en "hobby". Så är det säkert. Och tiden till detta - var finns den? Fotograferingen, t.ex. - när ska den hinnas med? Skrivandet har jag helt slutat med. Den tid jag får över går till att glo på tv. Och då menar jag verkligen glo på tv. Ibland twittrar jag samtidigt, om orken finns. Oftast finns den inte.

Vad är det för jäkla fel på mig? 

Jag har dock en plan. Jag ska börja äta Mivitotal. Och Omega3. Tanken är att de ska få mig att orka ta tag i träningen igen, och träningen i sin tur ska ge mig energin jag behöver för att orka ha ett liv vid sidan om jobbet.

På måndag. Då börjar jag. Räknar med att se resultat på tisdag. Annars blir jag sur. Och lägger av.