På fel sida av Inne- och utelistan

Helgen har bjudit på en trevlig middag och afton med kompis S. Däremot avslutades kvällen på ett av stans uteställen och just den delen skulle vi ju kunna radera. Jag och S gick runt som två vilsna fossiler och förfärades över småflickornas genomgående klädsel bestående av halvgenomskinliga svarta strumpbyxor och en tajtare än tajt, kortare än kort klänning som slutade preciiiiiis där skinkorna möter låren. Eller förfärades är väl fel ord - vi har ju sett Melodifestivalen - men att precis alla skulle ha den utstyrsel var lite... förvånande, höll jag på att skriva, men det var det ju inte heller. När jag tänker efter. Vi bara noterade det, kan vi ju bestämma oss för.

Jag kände mig lite medelålders där jag satt i mina slitna jeans och en silkig topp. Helt ute, tydligen. Inte för att jag egentligen jämför mig med tjejer i de allra tidigaste 20-åren, men just där och då blev det ju onekligen så. Frågan var ju egentligen var allt folk i vår egen ålder hade tagit vägen. För fejsbookare som jag är hade jag nämligen sett en ansenlig skara jämnåriga som tänkte ge sig ut på lokal, och stan är ju inte direkt stor. Men det finns kanske en hemlig svartklubb?

Nåja. Tacka vet jag festligheterna vi ska på om två veckor. Där kallas vi "småtjejerna" och är lite coola när vi väljer att stuffa till coverbandet på nedervåningen istället för att styras runt av rödrosiga karlar på övervåningen.

Och nej, det är inte jag som har blivit gammal - det är de yngre som liksom har blivit så himla... ung!