Bad boys vs good boys

Igår kväll tänkte jag ta tillfället i akt och spana in den här omtalade Joel Kinnaman. Var man än vänder sig suckar kvinnliga vänner och bekanta över denna man. Själv har jag varit i ovisshet eftersom jag inte tittar på Johan Falk-filmerna. Och heller inte har sett Snabba Cash. När jag såg den personen som antog var han var jag tvungen att googla för att se om det verkligen var den där som orsakat denna lindriga hysteri. Ungefär som att gnugga ögonen, blinka kraftigt några gånger och titta igen. Via alldeles förträffliga google.

Men nej. Jag ser verkligen inte det alla andra ser. Vad är det för speciellt med den där? Jag förstår inte ens tjusningen överhuvudtaget. En helt vanlig kille. Vilket i och för sig kan vara lite roligt, att en helt vanlig kille får kvinnorna att tråna. Men ändå lite... jag vet inte. Om vi tar Antonio Banderas - bara för att dra till med ett exempel - han är inte någon jag personligen går igång på. Däremot kan jag ju se vad det är andra kvinnor går igång på hos honom. För någonstans ser jag ju ändå att han har den där berömda "sängkammarblicken" och har en kropp som möjligtvis faller folk i smaken. Men Joel Kinnaman...? Jag känner mig förvirrad.

Vid en kort dialog på Facebook kommer det fram att Grallsan har en förkärlek för "dräggiga" killar. Det vill säga killar som ser ut som "drägg". Och visst, då börjar vi komma in på områden som är totalt okända för mig. Så då förstår jag lite mera varför jag inte förstår. Jag är nämligen helt och hållet oemottaglig för "bad boy"-killar. Den slanten trillade ner först igår, efter den där korta dialogen. Jag har aldrig reflekterat över det, men jag har alltid gått igång på ordentliga killar. Jag finner inget som helst lockande i de där strulpellarna som ser lite farliga ut. (Med det inte sagt att "ordentliga" killar inte kan vara strulpellar... Eller farliga för den delen. Men det lämnar vi där.)

Visst låter det urtråkigt? Det låter som att det är totalt i avsaknad av passion och eld, av någon anledning.

Men en attraktiv kille för mig är inte så mycket hur han ser ut, utan hur han verkar. Och jag har nog alltid letat efter en kille som är - jag kommer inte på något bättre ord - ordentlig. Han ska vara hel och ren, kortklippta naglar, kort hår, klä sig lagom snyggt. Det är ungefär vad jag tittar på rent utseendemässigt. Utöver det är det mer den där snälla killen jag är ute efter. Eller var, ska jag ju naturligtvis skriva. Jag har ju hittat honom.

Det är nästan lite lustigt för om jag skulle gå igenom mina ex så är det uteslutande (åtminstone till ytan) lugna, snälla killar. Säkert ofta de där som inte så många andra la märke till. Jag tycker att det här är otroligt intressant! Det säger ju en hel del om en själv - vem man väljer att bli kär i. För man letar ju mer eller mindre medvetet efter någon som kompletterar en. Eller så försöker man ersätta något eller någon.

Så vad det då betyder att jag vill ha ordentliga killar och inte alls faller för Joel Kinnaman-killar, det vete gudarna. För utifrån vad jag skrev ovan skulle det ju betyda att jag var drägget... Eller nåt. Ja, vi kan ju avsluta analysen här. Det är intressant, men vi behöver ju inte gå så långt att vi drar några slutsatser.